tisdag, april 14

Jämställdheten, en uppdatering

Jag fick ju bryt på Andreas för nån månad sen för att jag kände mig så jävla mycket som Projekledaren och så himla lite som den Roliga flickvännen och jag var trött på att ha huvudet på högvarv hela tiden, ni vet det känns som att man är ensam om att tänka längre än till dagens ända, försöker låta bli att styra -> blir stressad -> blir sur -> känner sig ensammast i hela uni-hi-hi-versum. Så jag sa det och vi bråkade lite (vad är det med Alla Killar (TM) och deras oförmåga att se skillnad på kritik av beteende och kritik av person?) men när vi hade bråkat klart så fattade alla berörda parter och Andreas föreslog veckomöten som jag sa ja till med brasklappen att han isåfall ska ansvara för 1) att dom sker och 2) att vi har nån form av agenda. Och lo and behold! Vi har haft möten varje vecka och jag har inte tagit initiativ till ett enda och vi har gjort todo-listor och bockat av och känt oss som värsta high five-teamet. Andreas slipper få skäll, närå, men han känner sig delaktig i livet och jag slipper känna mig som hans morsa. Det kanske är lite tidigt att ropa hej forevah än, men so far ger jag lösningen 10 kaffekoppar av 10 möjliga.

3 kommentarer:

SARA sa...

Åh detta ständiga projektledargissel... (Suck och stön och fan och hens moster!) Men hurra för att ni hittat en lösning som faktiskt fungerar!

I will not keep calm and you can fuck off sa...

Bra där!

Vi skulle ha familjemöten här hemma varje söndag, det bestämde vi alla tillsammans. Men om jag inte sammankallar = inga möten. Och jag orkar inte/vill inte heller vara projektledare.

Johanna sa...

Grymt!