fredag, februari 13

Vad referenser gör med minnet

Jag stängde av teven, startade en musiklista och satte mig i soffan omringad av kuddar. Tove Folkessons Kalmars Jägarinnor. Jag trodde det skulle vara en modern ungdomsbok, tänkt att dra igång mitt läsande, men istället ungdomsminnen, tidiga vuxenminnen.

Dubbla spagettilinnen från h&m, ibland egna, ibland andras. Beige chinos från samma ställe, småflaskor i behån för de som kunde, i strumporna för oss andra. Maria hade strumpor i behån och mest smink, men jag och Sara var inte långt efter. Vi turades om att sitta på toalettlocket medan den andra målade eyelinern, först svart sen vit. Skolavslutningsöl nere vid Framnäs, en brasa på piren i småbåtshamnen. Vi trodde vi visste allt allt allt.

Lite senare fem kaffe i rad på kafé, ett fullt askfat framför Lee Lee Lees 600 sidor statistik med röken djupt nere i lungorna nästan oavbrutet. Bakisdagar i en blå soffa framför en film som tog en pizzalunch att ladda ner. Vi kunde dela tre personer på Johans äckliga röda Marlboros, fickknyckliga, för snåla och lata för att köpa nya.

Hela tiden det där gänget. Inte samma personer hela tiden, men gänget som grej. Mina personer. Vi som skyddade varandra, men först tio år senare kan prata om hur allt verkligen var inombords. Sammanhanget som en egenvald liten familj, betydligt större och nästan maniskt tajt. Jag saknar det verkligen nu när jag skriver om det.

5 kommentarer:

Johanna sa...

Åh vilket inlägg! Älskar nostalgi. Den där känslan av att man visste allt om världen.

JJ sa...

På den tiden rökning va tillåtet inomhus, sambandscentralen på Vallgatan, o av 3 planerade fester blev det aldrig ngn av dom utan en spontan förfest o drinklekar..

Sofia sa...

Åh, gänget som grej... Eller senare, när det byttes mot en bara men att den relationen var nästan siamesisk. Cigaretterna... Åh.

Tove sa...

Grymt beskrivet!

Linn sa...

Johanna: tack!

JJ: haha, precis. Och att vara i tid var en synd.

Sofia: Precis! Och att röka utan dåligt samvete bara för att man ville/kunde.

Tove: tack!