torsdag, februari 5

En mening som har etsat sig fast

Får ni också ibland höra grejer som på riktigt är AHA!-upplevelser? Som kanske ibland förändrar helt synen på saker, eller andra gånger bara är det där perfekta argumentet som tidigare har fastnat på tungan? Jag får det rätt ofta och jag tror att det har oerhört lite med mig att göra och oerhört mycket att göra med att jag omges av sjukt smarta och bra människor. Att jag nästan aldrig kommer ihåg vem som lärde mig vad är en annan pinsam historia eftersom credit where credit is due osv.

Iallafall. För ett tag sen fick jag en mening som tippade vågskålen i en fråga som jag vet vad jag har velat tycka, men inte riktigt har kunnat backa upp den med funktionalitet. Jag pratar om lagstadgad delad föräldraledighet. Jag är ett hundra procent för att dela föräldraledigheten så lika som det bara går och kampanjar för det i diskussioner, alltid. Och jag vet, jag har inga barn än, men det här är faktiskt en fråga som en kan få tänka till om helt utan att vara förälder. Jag har haft svårt att motivera lagstadgad delad föräldraledighet eftersom jag förstår att det kanske inte passar alla och jag tror (har trott?) generellt på människors rätt att själva fatta beslut. Samtidigt: när det finns en struktur som är så jävla satt som just föräldraledigheten så är folk fan inte förmögna att fatta vettiga beslut. Och så en dag när jag och någon (Bitter, var det du?) satt och pratade om det här (hon är jävligt bra på jämställdhet och statistik och siffror och argument generellt så det var förmodligen hon) så sa den personen ungefär så här: alla andra bidrag vi har i vårt samhälle är på något sätt prestationsbaserade, varför skulle inte föräldraförsäkringen vara det också? Och min hjärna ba PLOPP. Det är väl klart att det ska vara det. Varför skulle staten bidra till en struktur som de vet är dåligt för samhället? Är det ändå inte statens jobb att bestämma i stora drag vad som är bra för samhället? Att halva befolkningen får sämre pension, sämre lönekurva, sämre möjligheter till karriär är ju inte bra för samhället, eller för den enskilda individen heller i längden. Det är ju så självklart. Alla får möjlighet till 480 dagars ledighet, men för att få full ersättning för alla dagar behöver familjen anpassa sig lite. Jag ser inga som helst problem med det.

3 kommentarer:

Mirijam sa...

Verkligen. Och jag tänker också lite att alla andra ersättningar är ju individuella, så varför inte denna?

Om ett barn har två föräldrar som har delad vårdnad om det barnet så finns det ju egentligen INGEN anledning till att de föräldrarna inte får 240 dagar var att ta ut för att vara hemma med det barnet?

Vi delade iof inte lika av den anledningen att Tobbe pluggade och vi inte ville skjuta upp hans examen och dessutom var han hemma jättemycket ändå, men hade han haft ett "vanligt jobb" (vilket han ju har nu) så hade vi absolut delat lika. Och hade det varit så att det inte gick att dela så hade vi väl gjort som många andra och väntat tills han var klar med skolan, det hade ju inte varit hela världen heller.

OCH - man får tycka massa saker om sånt här trots att man inte själv är förälder, jag tycker ju massa saker hela tiden utan att själv vara personligt drabbad (om tex vårdköer/vargjakt osv).

Bitter sa...

Jo, men det låter som jag. För det är mitt huvudargument, trots att även jag har förståelse för att vissa familjer kan (på riktig alltså) få svårt att lösa det. Eftersom det bevisligen leder till en rätt markant snedfördelning i de områden du räknat upp, och samtidigt som alla andra socialförsäkringar kommer villkorade så förstår åtminstone inte jag varför det inte ska vara statens ansvar att se till att minimera de effekterna. Dessutom visar studier att den generella BNP-ökningen skulle var betydlig om kvinnor arbetade lika mycket som män, så då skulle man ju eventuellt kunna använda det ökade skattetillskottet att stötta de familjer som verkligen inte får ihop det (alltså inte de som får byta amaronen mot vanligt 80-kronors vin på fredagen). För hur gärna man än vill så är det inte en mänsklig rättighet att kunna lyxkonsumera men däremot är det (?) eller bör åtminstone vara en sådan att få lika och samma förutsättningar i samhällslivet.

Och ny intressant data från försäkringskassan; de män som faktiskt delar på riktigt är mycket mer sjukskrivna än de andra männen. Inte roligt förstås, men det visar på hur mycket dubbelarbetet sliter på människor. Och varför ska bara kvinnor bära den bördan, statsunderstödd?

Linn sa...

Mirijam:
Jag tycker att 160+160+160 vore den perfekta starten, alltså 1/3 per förälder och 1/3 att disponera fritt. Det är inte en optimal lösning, men det är ju ett steg i rätt riktning iallafall. Och givetvis håller jag med om att vårdnaden ska spela roll. Har man ensam vårdnad säger det sig ju självt att den personen får samtliga 480 dagar till sitt förfogande.

Bitter: Amen! Nä, men jag håller ju såklart med och jag har ju också förståelse för att det verkligen inte funkar i vissa familjer, men ja, what you said helt enkelt.