tisdag, februari 3

Namnlagen - en serie i oförståeliga "förklaringar" och blanketter

Alltså det här med att byta namn, inte byta namn, vilket namn ska en ha då i så fall och vad är egentligen ett efternamn? Det är en hel vetenskap, I tell you. För att ni ska slippa googla i en miljard timmar kommer här därför en liten gullig (arg) summering:

I Sverige får vi ha ett efternamn och ett efternamn enbart (i strid med EU-lagstiftning, pågående undersökning om EU-overrule finns FYI). Folk som till synes har två efternamn har egentligen (minus rena missar hos skatteverket) ett efternamn och ett så kallat mellannamn. Mellannamnet står på exakt alla vanliga efternamnsställen på ungefär alla andra dokument, förutom just skatteverkets, till exempel körkortet, bankkorten, passet unt so weiter. Makes total sense, likt allt skatteverket sysslar med. När en gifter sig måste en tillsammans med hindersprövningen (nej, vi är inte syskon/vet inte om att vi är syskon sign here) skicka med en blankett om vilket efternamn en ska ha efter vigseln eftersom ett gemensamt efternamn tydligen blir klart automagiskt i samband med själva vigseln. (Hur detta påverkar vad en behöver ha för pass/körkort/bankkort under t ex en resa direkt i samband med vigseln har jag inte orkat gå in på än, så god only knows.)

Iallafall, vi svenskar får ha ett efternamn och ett mellannamn och tretusen förnamn typ. Det funkar ju perfekt för alla där ute som är helt eniga om att ha ett/samma eller helt skilda namn. För oss andra som rör oss mer i helvete heller att jag tänker byta till bara ditt namn-kategorin fungerar det...sådär. En får nämligen inte bara ta varandras namn och stoppa in dom som mellannamn, nej då. En får ta sitt eget "gamla" efternamn och använda som mellannamn om en byter efternamn, alternativt får en stoppa in den andres efternamn som mellannamn om den andre behåller sitt eget. I inget av alternativen kommer en heta exakt samma som sin nya make/maka. Till detta kommer också regeln att mellannamn inte är ärftliga så ett mellannamn-efternamn-namn kommer inte gå att föra vidare till eventuella barn, vilket då igen gör att nån i familjen eller bägge inte kommer heta samma som eventuella avkommor. (Heja Sverige, det här är verkligen supersmart.)

I vårt fall: Vi har kommit fram till att ingen av oss kan/vill tvinga den andra att skrota sitt namn men vi vill ändå heta samma så vill heta hans namn mitt namn bägge två, alltså ta hans namn som mellannamn och mitt som efternamn. För exemplets skull typ Linn Andersson (mellannamn) Nilsson (efternamn) /Andreas Andersson Nilsson. Om vi får barn vill vi ju såklart att även det/dom får heta Andersson Nilsson. Enligt Skatteverket/namnlagen är detta en omöjlighet. Härrrrrligt att dom sätter krokben nu när vi äntligen är överens.

Det kan finnas en väg runt det här: Vi behåller våra nuvarande efternamn vid vigsel. Sen lägger jag till Andreas namn som mellannamn, får det godkänt och sen byter han till mitt efternamn och pluppar in sitt gamla efternamn som mellannamn. So far so krångligt good. Eventuella barn får mitt (då vårt) efternamn och kan eventuellt ansöka hos patent- och registreringsverket om att få lägga till Andreas gamla efternamn som mellannamn. Lätt som en fucking plätt.

Okej, det finns ett sätt till: Vi behåller våra egna efternamn tills vi avlat klart, ungarna heter hans namn mitt namn och sen när vi är klara med ongar så gör vi ovanstående krångel.

Så varsågoda för info dårå.


11 kommentarer:

Emma sa...

Man måste inte skicka in med hindersprövningen, går lika snabbt att helt sonika ge blanketten till vigselförrättaren. Jag har ringt och frågat!

I övrigt låter det krångligt. Trodde vi fick en ny namnlag förra året?

minahistorier sa...

Liksom ovanstående så trodde jag att detta krångel ska ändras/har ändrats nyss? Har vänner som väntar med att byta namn...

Anonym sa...

Väntar också på nya namnlagen, verkar inte finnas info om när den träder i kraft? Handläggaren på Skatteverket som jag kontakterat visste inte heller...? Men under 2015 hoppas jag, för då verkar alla namnproblem vara lösta!
/Christina

Johanna sa...

Jag ringde Skatteverket i samband med att vi skulle åka på bröllopsresa 2dgr efter vår vigsel och jag bytte namn. De sa att det inte var några problem med pass, kort etc. och det var det inte heller. Gick så smidigt även hemma i Sverige att det tog mig några månader innan jag bytte körkort etc. 😊

Linn sa...

Emma: okej, det låter ju sweet. Tänker att vi nog ändå skickar in i förväg för att spara lite krångel för vår förättare.

Alla: jag börjar tro att "den nya namnlagen" är en myt för jag har kompisar som har sagt "den kommer nästa år" i minst fyra år nu. Jag har dessutom frågat min kompis som skrev sin d-uppsats (eller vad det heter inom juridiken) om just det här kanske 2009 eller 2010 när processen om lagändring typ påbörjades. Just nu är det ett EU-ärende och när det blir klart vet ingen riktigt enligt henne. Därav icke-väntandet från vår sida. Jag mailade skatteverket om det här idag så det kanske kan ge nån form av klarhet i det hela.

Den där Andreas sa...

Det verkar ju helt uppåt väggarna att ett gemensamt efternamn väljs automatiskt. Det borde väl snarare vara så att man behåller sina efternamn man hade innan vigseln.

Linn sa...

Andreas: my bad för syftningsfel. Om man fyller i ett gemensamt namn i det där namnbytarpappret som man lämnar vid hindersprövnihg så aktiveras det automatiskt vid vigseln. Men man kan lika gärna kryssa i "behåller befintliga efternamn" eller låta bli att lämna in lappen och då händer ju ingenting. Såklart. Riktigt så dum är inte namnlagen.

Johanna sa...

Haha fy fan, hade blivit galen.

Hanna sa...

Fy fan vad knepigt, I feel your pain Linn!

Jag struntade i att byta namn när vi gifte oss för nästan två år sen. Hela krånglet med att styra om allt på två platser samt att mitt permanenta uppehållstillstånd i Australien var länkat till mitt svenska pass och således efternamn var alldeles för meckigt.

Nu när jag har blivit medborgare härnere och skulle ansöka om pass häromdagen så kände jag att tiden var kommen (vill nånstans ändå att eventuell framtida avkomma ska ha samma namn som oss båda, och det verkar lika krångligt här det där med dubbla efternamn).

Så nu kör jag på nån slags Jason Bourne-variant där jag kommer heta en sak här och en annan tills jag kommer till Sverige om kanske ett par år eller så. (VÄGRAR betala multum och åka tvärs över landet från Perth till Canberra för att skaffa nytt pass, plus krånglet med svenska bankkort, körkort osv.)

Sen har vi ju den här härliga detaljen med ifall man ska bry sig om att byta på jobbet (mycket förvirrande att helt plötsligt byta namn efter 1.5 år på stort företag när man redan var gift när man startade och ingen fattar vem man är).

Aaah ja du hör ju. Efternamn alltså. Sånt otyg.

Den där Andreas sa...

Ahh, då förstår jag. Jag som har argumenterat med Camilla här hemma som tyckte att det lät helt galet medan jag hade argumentet att du har ju googlat runt och kollat upp. Och så himla orimligt låter det ju ändå inte att Sverige har kvar någon gammal patriarkal lag som säger att makan får makens efternamn vid vigseln.

Linn sa...

Hanna: hahaha! Men det är ju fantastiskt krångligt allting ju. Och det där med jobbet, alltså jag vet inte, kan du inte bara lägga till ditt nya namn efter ditt gamla i typ mailfoten och sånt?

Jag ska ju behålla mitt och bara lägga till ett mellannamn så jag tänkte faktiskt helt skita i att ändra grejer på jobbet eftersom det känns irrelevant för jobbpersoner att veta/ingen bryr sig huruvida jag uppger rätt efternamn eller inte.

Andreas: haha! Jag älskar att du verkligen argumenterar för saker för att jag har sagt dom. Jag har fel rätt ofta, you know. Och jag förstår visserligen ditt resonemang, men riktigt så illa är det inte.