torsdag, oktober 4

Jag tänker jättemycket på om jag är en tillräckligt bra person. Och att jag måste separera det jag upplever som orättvist eller som jag är sur på för att jag har ett visst personlighetsdrag och på det som är riktig verklighet för att jag vill att det jag reagerar på ska vara verklighet även för andra så vi kan diskutera så nyanserat som möjligt. Vissa dagar går det bra. Andra dagar går det mindre bra. Varje gång det inte går så bra så tänker jag jättemycket på hur mottagaren kände sig och om jag gjorde rätt eller fel. När det går bra känner jag mig växelvis som en bra person och växelvis som ett självgott as.

Fy fan vad det vore gött att vara lite mindre i mitt huvud och lite mer i Maria Montezamis ibland. Typ idag.

1 kommentar:

Ellet sa...

Jag har också en ständig inre kris angående människor och mig själv. Jag är ingen people's person, så att säga. Eller ja, i grupp iallafall. Som på ett jobb. Ja, du vet, jag kan inte ens riktigt bestämma mig för vilken typ av person jag själv är. Och jag tänker på det alldeles för mycket.