tisdag, maj 3

Shades of blues

En kollega som slutat åker samma buss till jobbet som jag gör ibland. Vi har ingenting gemensamt så det är närapå plågsamt att konversera de tjugo minuterna det tar till jobbet, varför jag vid anblicken kastade mig ner i telefonen och har inte kommit upp än. What can I say? Jag är ocharmig på morgonen.

Idag var jag dessutom tvungen att gå upp tidigare pga dusch så humöret är värre än vanligt. Tur att det regnar. Jag får ångest av för mycket sol. Iallafall, i duschen imorse tänkte jag på hur jävla sugen jag är på att åka iväg nånstans igen. Alltså inte som i månader, en liten weekend skulle räcka. En liten weekend av skratt och stad. Det hade räckt för att få upp mitt humör. Är sugen på Rom. Och Madrid. Och Prag.

Oj, nu är det jobbet.

4 kommentarer:

egoistiska egon sa...

Åker till Prag på lördag. Känns helt overkligt och helt fantastiskt på samma gång. Och jag menar det inte som rub-it-in, utan att jag fattar vad du menar.

Linn sa...

haha. rub it it hur mkt du vill. Jag är avundsjuk.

anydaynow sa...

Usch, jag är precis likadan. Hatar att hamna på samma buss/tunnelbanevagn som någon ytligt bekant kollega på morgonen. Hatar egentligen att springa på typ vem som helst i ottan. Tacka gudarna för iphonen säger jag bara.

(Nu insåg jag förresten att jag just skrev en sån där kommentar du hatar, en sån om mig själv. Felåt!)

Linn sa...

anyday: asså hatar inte kommentarer om en själv. irriterar mig på kommentarer om vad ens pojkvän/mamma/hund gör. Inte vad man själv gör.