tisdag, maj 24

Jag blir så IRRITERAD

Idag på lunchen var det nån som pratade om nåt barnprogram (?) som går på morgonen där olydiga ungar skeppas iväg till nån hitlerfamilj där de som ej lyder får flytta dom där runda pluttarna som blir när man tar hål i papper en och en från en våning i huset till den andra. (?)(???). Alltså när ska världen förstå att bestraffningsuppfostran inte för nåt gott med sig överhuvudtaget? Under mina år i Australien höll jag på att bli TOKIG över alla morsor som tyckte att man var dum i huvet om man inte slog sina barn ibland. För att inte tala om nannyakuten och deras jävla time outs. Känner lite allmänt såhär: Om du inte är beredd att resonera och prata med dina barn, skaffa inga. Vill du inte lära ungarna om konsekvenser och logik, skaffa inga. Det är inga jävla leksaker som man kan slänga med hit och dit och sen tro att dom magiskt ska förstå världen.

Att det är många barn som klarar sig trots idiotiska föräldrar är givetvis beundransvärt och fint och häftigt och så. Såklart. Men om man sätter en unge till världen så finns det fanimig ett ansvar att hjälpa dom på vägen. Även när dom är skitjobbiga och gör dumma grejer. Man leker fan inte apport med ungen för att den råkade spilla lite cornflakes.

10 kommentarer:

emma sofie w sa...

du är så bra!

Peppe sa...

man alltså tyckte mammorna i Australien att det var okej att slå sina barn?

Herregud.

Daniel sa...

Väl talat. Men, har du inte börjat tänka lite mycket barn på sistone? Jag ser en skitbra morsa växa fram. Nu är det bara den där perfekta farsan, en schysst villa och kanske en Volvo (ingen vågar ju handla Saab) som fattas.

Linn sa...

esw: men tack du!

Peppe: inte bara tycker att det är okej, dom uppmuntrar till det. Lite stryk har aldrig skadat osv. Glömmer aldrig min första dag i Australien när jag var och handlade och en mamma slog till sin unge i kassakön. Jag kollade chockat upp på övriga köande för att se om nån skulle säga nånting, men nej. Dom nickade gillande till mamman. Vad ungen gjorde fel? Frågade please mommy, can I have a chocolate? två gånger.

Daniel: Nu vet jag inte ju inte hur länge du har läst den här bloggen, men det enda jag typ är konsekvent med att gilla är väl barn och böcker och mat?

Och ja, jag har också räknat ut vad som saknas, även om jag nöjer mig med en kille. Villa och volvo känns överkurs.

Daniel sa...

Njaä, har väl inte läst så länge men du verkar gilla vin, altaner och människor (både stora och små) i största allmänhet. Sympatiskt om du frågar mig.

Sedan får den där korvgratängen mig att tvivla lite på ditt matintresse. Vilket osökt leder mig in på hur man snärjer en god far. Man lockar med villa och volvo, funkar alla dagar i veckan på goda fäder som söker sin fasta punkt i tillvaron och en mor till sina frön...

Linn sa...

Hahaha. Låt inte korvgratängen vara guide för hur mkt jag gillar mat. Det var mest det jag hade i kylskåpet. Dock att den blev sjukt god.

Och tack, tack. Jag är sympatisk ungefär 80% av tiden. Resten är jag hemsk.

Och jag vet inte riktigt om jag vill att det ska vara villan och volvon som lockar min framtida kille. Har nån världsfrånvänd åsikt om att det borde vara jag själv som är lockelsen.

Daniel sa...

Din lilla drömmande romantiker där... Bra fäder knarkar trygghet. Så är det bara.

Nu är det ju så att de verkliga pärlorna bekräftas av sina få men allvarliga snedsteg. Som korvgratäng och 20% hemsk...

Linn sa...

Vem är det som säger att jag inte är trygg? Vavava? Skulle iofs inte ha nåt emot ett hus nån gång i framtiden, men volvo vette fan. Gillar inte volvo.

Ett: tack. Två: korvgratängen kanske inte var ett snedsteg. Vägen till mannens hjärta går genom magen osv. Och korvgratängen var som sagt SJUKT god. Funderade på att slicka tallriken på lunchen idag, men avstod pga skulle vara lite oprofessionellt.

Daniel sa...

Trygg som en korygg, men hela världen måste liksom vara trygg för de där bra fäderna. Jag har forskat länge i bastusar (heter det så?) och barer runtom i landet. Nu är ju jag en halvtaskig far med koskräck så jag kanske ska vila mitt case...

Får bli bostadsrätt och Toyota för dig.

Okejdå. Korvgratängen var säkert god men du måste döpa om den. "Dalasymfoni med örtfräs och gräddiga körsbärstomater"?

Linn sa...

Jag är nog faktiskt inte riktigt med dig i ditt resonemang. Jag tror att väldigt många killar blir bra pappor och jag tror inte alls att bra pappa på nåt sätt grundas i om man har hus eller inte. Killar som kräver villavolvovovve för att vara säkra känns inte riktigt som att de har den personliga trygghet som jag skulle föredra. Det vore ju trist att riskera att bli nån form av morsa till en strulig tonårskille liksom.

Och du, du är säkert en jättebra pappa.

Och till sist: varför krångla till det och få saker att låta som nåt det inte är? Korvgratäng är korvgratäng.