tisdag, maj 31

Jag är vidrig, jag vet

Men alltså det här med att vara ledig; I could do that for a living. Just nu: i en stol på verandan. Det är 25 grader och fläktar lätt. Jag har hängt med bebis och hans asroliga morsa hela förmiddagen. Pappa serverade just kaffe och jag har en ny bok i knät. Döda vita män av Johan Hakelius om någon undrar. Det luktar nyklippt gräs och syrén och framför mig står en vas med ängsplockade sommarblommor. Om jag inte hade varit jag just nu hade jag hatat mig.

Fun fact: Runar Sörgaard ringde precis pappa. Det var bisarrt. Slut information.

3 kommentarer:

Sofia sa...

Männ! Förmiddagen är slut typ 11.45, du har alltså hängt med oss hela dag-dagen, fast ändå för kort!
Kom snart igen, annars gör vi det. Kommer alltså. Till dig.
Puss!

(Ni har väl inga rådjur i trädgården? Din pappa kanske vill att Runar ska skjuta det från ert fönster? Men jag vet inte...)

Johanna sa...

Det vore ju väldigt skoj att höra förklaringen till det telefonsamtalet. Låter bisarrt.

Maria sa...

Nu fåru berätta! Vad ville han?