Jag drömde att jag var Lauren Conrad inatt. Jag fick hustla mellan massa killar och ha shiny hair. Det kändes bra. Sen var en kille två kille tre otrogna. Då fick jag känna att inte ens tjejer med glansigt hår och höga klackar är förskonade från ångest och skit. Det var ju trevligt av mitt undermedvetna att slänga in en liten moralkaka. Hade jag fått bestämma hade det inte hänt och klockan hade inte ringt. Ibland är ignorance bliss.

Morgen

Är dålig tågåkare idag. Äter frukost på tåget och har tagit av mig skorna. Var dessutom tvungen att yppa orden eh, jag har bokat fönsterplatsen vilket gör att jag känner mig som en stor douche. Vill ju inte vara en sån som liksom bryr mig om såna världsliga saker, men jag gör ju det. Bokar ju genom att välja i scrollistan "fönster" till och med. Tjejen jag sitter bredvid vad dock mkt trevlig så det är inga problem. Hon tog faktiskt av sig skorna först och öppnade därmed för mig att göra detsamma. Nu ska jag äta.

Läströk

Alltså den här boken Middlesex av Jeffrey Eugenides? Inte alls så bra som förväntningarna. För det första är den ungefär 279 sidor för lång. Om det inte är typ Harry Potter eller en Freybok så bör böcker inte överskrida 350 sidor. Det är ju vansinnigt tråkigt att vänta mer än halva boken på att det ska hända nåt. Och nu när den äntligen börjar bli intressant så hsr jag liksom tröttnat. Vill ha nåt annat. Längtar efter en snabb bok, typ Jonathan Troppers Konsten att tala med en änkling. En författare som liknar Nick Hornby eller Tony Parsons i stilen och som skriver med humor. Kanske måste shoppa lite på pocketshop på centralen imorn innan jag åker.

I am genious

Det går att smälta choklad och doppa nyttigheterna i ju! Måste lämna soffan och köpa choklad! Bloggar istället! Dumt! Hejdå!

Fail

Köpte efterrätt förut. Nyttig efterrätt. Sån med vitaminer och fibrer och well, nyttighet i sig. Alltså jordgubbar, vattenmelon och apelsiner. Mmm...gott! SÅ VARFÖR ÄR JAG SUGEN PÅ CHOKLAAAAAAD? Helvete.

Middag. Klar och uppäten.

Typiskt god mat: kött. Kan meddela att det tar exakt 4.15 minuter att få en 220 grams entrecôte perfekt. Det tar 32 minuter att få till en perfekt potatisgratäng och ungefär 45 sekunder att få till såna där illgröna knastriga sockerärtor.

Nu svettas jag och mår illa. Det är hemskt lätt att äta för mycket av god mat när man inte ätit på ett dygn.

Ja ni behöver kanske inte ringa psyket riktigt än. Jag har gått upp, duschat, gått och handlat och börjat laga mat. Visserligen planerar jag att sätta mig framför teven igen, men nu i något fräschare tappning.

Ps. Köpte en trisslott när jag handlade. Ni kanske ska ringa psyket ändå? Ds.

Jag tyar inte

Jag lovar att älska den som kommer hit med nåt ätbart 'til the end of time. Åt mat senast...igår lunch. Det känns inte helt hälsosamt. Hatar att vara utan kylfrys.

Händelserik dag

09.14 Vaknade. Vände på mig. Satte på Beate Grimsruds Sommarprat på telefonen.
10.23 Mamma ringde. Berättade att jag levde och att ny frys får kosta 8000 kr.
10.40 Stängde av sommarpratet med typ fem minuter kvar. Hemskt tråkigt. Somnade flera gånger.
10.42 flyttade ut i soffan. Slökollade på tvshop och nåt annat jag inte kommer ihåg nu. Tog upp Middlesex-boken.
12.32 Soffan MKT obekväm. Gick och lade mig i sängen istället.
14.20 Ligger fortfarande i sängen. Funderar på att det kanske vore bra att äta nåt. Orkar inte. Läser liten stund till.

Gnällbloggen

Äter ostbågar till middag. Kollar på sitcoms utan ljud. Försöker läsa Middlesex. Har huvudvärk från hell.

Tröstshopping

Godnatt på det då

Man ska inte ge mig en flaska vin (eller två) och låta mig prata om...mig. Det leder bara till massa skitslutsatser jag hade varit bättre utan. Dagens: jag är en asdålig kompis. Jag borde vara mer egoistisk. Jag förstör mitt eget självförtroende genom att tycka att jag konstant borde vara bättre. Obs att jag själv kom fram till det här. Ej den som placerade spriten i mina händer. Eller well, det var min egen sprit så det stämmer kanske inte, men det är ej lyssnarens slutsats. Förutom det sista. Den var inte min.

Känsla just nu: stort mått av värdelöshet blandat med ånger och självhat. Godnatt.

Rainman

Jag ska äta middag på samma ställe idag som igår. Tror att jag kanske till och med ska käka samma mat. Ja? Vad? Den är god ju.

'Cause I'm the judge of cool pt.12

Inne:
Länsförsäkringar
Träningsskor
Effektivitet

Ute:
Frysjäveln
Dagtv-tablån
Bokbrist

Little miss fix it

Började dagen med att tömma frysen på spyluktande slam och möglig mat. Diskade lådorna i duschen och sen tvångstvagade jag mig själv med stålull och fyra liter parfym. Typ. Har även hunnit prata med Länsförsäkringar som gav mig 3000 kronor i kompensation för förstörd mat direkt (yey Länsförsäkringar) samt boka reparatör som ska fixa/döma ut skåpfan ikväll. Löste det lilla problemet med att skriva ut försäkringsblankett genom att vifta på ögonfransarna hos min lilla kvartersbutik. Samma ställe jag för övrigt brukar lämna extranycklar när jag själv inte hinner överlämna dom till den som ska ha dom. Annat dom löser: förvara min mammas väskor och en lampa samt lånar ut miniskruvmejslar. Jag älskar dom. Anywho. Funderar på att fortsätta den här effektiva dagen med att bära upp saker på vinden och köpa ett lås till dörren. Tycker dock bära upp saker på vinden är skittråkigt och alternativet dricka öl och läsa bok är trevligare så vi får se lite där.

Payback's a fucking bitch

Okej karma. Jag fattar att jag inte borde skrutit så jävla mycket om Italienresan, men på riktigt, den här veckan? Not cool. Såg precis att det förmodligen är vattenskador under kylskåpet. Också.

Nåt mer du vill berätta? Ska jag få sparken? Trilla ned för en trappa? Krocka? Vänligen sköt det imorn då, för sen orkar jag fan inte mer. Alla dåliga nyheter, allt skräp, all sorg. Imorn. Okej?

Dagens downer

Ahmen nejje. While min kyl leker Arktis har tydligen min frys lekt medelhavet. Maten simmar omkring i ett hav av äckel upptäckte jag precis när jag skulle ta fram is till min kompis whiskey.

Dör. Av. Äckel.

Min lösning på problemet: ignorera tills typ onsdag. Är uppbokad imorn och kommer kräva fucking sanering och kaskadspyor för att få bort spylukten den frysta lasagnen har skapat. Grönmögelost i lasagne är fantastiskt gott, men inte i tropiskt klimat.

Den här veckan får en jävla massa minus i min bok.

Nämen så trevligt

Sitter absolut inte och pratar sex och killar och dricker ren sprit. Absolut inte.

Ibland är jag bra

Jag vill tacka mig själv för att jag städade innan jag åkte för det är JÄVLIGT GÖTT att komma hem till en ren lägenhet, nya lakan och bonusen ett kylskåp fullt av öl och vin och sprit. Det luktade instängt och kylen pep för den är typ trasig och fryser allting, men nu är det korsdrag och kylen skiter jag i just nu. Det är fan skönt att vara hemma ändå.

Lite socker också

Wiii! Min bästabästa kommer stå på perrongen och vänta. Sjukt bra grej, det här med vänner.

SJ, SJ gamle vän

Åker tåg. Första klass, tyst avdelning. Det är relativt tyst förutom en persons röst. Han är tågvärd, men åker bara med den här resan. Så reglerna om att hålla käften gäller tydligen inte honom. Han jobbade bland annat den gången när Gävle snöade igen. Och två riktigt jobbiga vintrar. Alltså om, och jag säger OM, jag hade varit intresserad av random gubbes babbel hade jag inte bokat TYST FREAKING AVDELNING. Vi är två personer som nu har påpekat det här för honom för övrigt.

Stiltje

Jaha. Här händer det inte mycket. Jag vet inte hur jag ska skriva när allting är sorg. Vi kör en disclaimer som jag är helt säker på att ni förstår redan, men för att vara på den säkra sidan: jag sörjer för Norge och alla de ungdomar som var med om en mardröm. Alla de som inte klarade sig. Alla de som saknar nån. Jag sörjer för min kompis som inte ville leva mer. Och andra som följer hans fotspår. Men det här är ingen sorgeblogg och sorg är som sagt inte en solitär känsla, därför kommer den här bloggen nu återgå till det normala tramset. Jag överlåter till de som säger det så mycket bättre än mig att prata om terror och ondska och sorg.

Efter den tysta minuten klockan tolv öppnar vi här igen.

Morgonzoo

Mina föräldrar grälar. Det känns precis på samma sätt som det gjorde när jag var liten. Oförmögen att göra nånting och livrädd att dom ska skilja sig. Dom har bråkat x antal gånger under de trettiotvå åren dom har varit ihop så den rädslan är sjukt obefogad, men fy fan. Just nu har jag hjärtat utanpå och orkar inte med höga ljud eller hårda röster eller ögonblixtar. Jag vill ha bomull och snälla ord och dämpade röster. Jag vill ha kindklappar och pannpussar och nån att borra in huvudet i halsnackgropen hos. Jag vill ha schhh lilla vän, gråt du. Jag finns här.

Den här veckan går till historien som en av mina fulaste. Sam. Norge. Winehouse.

Ensamhet. Hat. Tragik.

Är det okej att ta en sömntablett och somna ifrån den här jävla skiten tills imorn? Jag orkar inte vara vaken en sekund till nu.

Gjorde det jag brukar när hjärtat inte klarar längre; åkte till barn. Omgav mig med joller. Fyllde näsan med bebisdoft och öronen med porlande barnskratt. Satt i köket och var del i en familj. Åh, vad det är fint! Jag och min bästa kompis byggde kojor och lekte kurragömma och gungade och klättrade och tog foton. Och hjärtat är lite helare nu, klumpen i halsen tillfälligt borta. Barnlove, bästa sortens love.

Idag finns inga ord. Bara en stor klump i halsen och tårar. Alla tankar till de som genomlevde total terror igår. Ondska är fruktansvärt.

Världen är bra sjuk ändå

Mitt facebookflöde just nu: en ny bebis. En begravningsinfo. Några oskadda från Norge. En apa som tuggar tuggummi. En räkor och vitt vin-fredagsmyyyyys smiley. Sams musik.

Upp och ned.

Jag dricker vin till kvällsmat och skrattar så jag gråter. Och gråter för norge.

Ned och upp.

Fortfarande ingen Lisa. Börjar snart gnaga på en arm alternativt dör av hunger. Det är förmodligen mig det handlar om när Expressens löp skriker ut HUNGERDÖD! imorgon. Ba satt ni vet.

Sjusovarbesöket

Hallå Lisa! Vakna! Jag har varit vaken sen kvart i åtta och jag är vrålhungrig. Jag har kokat kaffe och burit ut dynorna och solen är jättevarm. Bilen är laddad med musik och promenadskorna står uppställda. Vaaaaaaakna!

Livet livet. Döden döden.

Tack för alla fina ord. Er omtanke värmer nåt oerhört. Jag mår helt okej. Det är fruktansvärt tragiskt och ledsamheten pendlar från skakgråt till en liten klump i magen, men på det stora hela är det okej. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Sorgen är ju min, inte er, och livet går ju vidare även med den i bagaget så jag tror att det här blir det som skrivs om det här. Mina minnen är ju bara värda mycket för mig. Tomheten är ju min tomhet.

Men jag har ju glädje också. Urfina vänner till exempel. Era ord. Att få bära omkring på 4 månader av pure kärlek i två timmar som kiknade när jag pussade honom nånstans mellan alla dubbelhakor. Barn, kanske världens bästa medicin. Dom och promenader tills benen stumnar. Kanske också att det sprang en älgkalv i trädgården förut. Inte så mycket att jag blev rädd för att mamma älg skulle attackera mig på hemvägen av promenaden, men kalven var göllig.