Februari 2023

Det verkar snöa i Stockholm och vara vinter, medan jag tittar ut på klarblå himmel, nio grader och ett blommande nektarinträd i uterummet. Många, många rosa små blommor som ger hopp om livet och om våren som kommer. 

Jag har, min vana trogen, såklart haft en NYTT ÅR-start dvs gått i genom vår ekonomi, tagit bort prenumerationer och städat både garderober, skafferi, frysar och skåp. Det är faktiskt få saker som ger mig sån själslig ro som när saker och ting är i ordning och/eller På Sin Plats. Det är säkert inte helt sunt att lägga så mycket tid på att optimera dagliga rutiner som jag gör, men det är ju faktiskt jävligt skönt när julsakerna bara ligger färdigförberedda i sin låda på sin plats i garaget så man bara kan ta fram och hänga upp/lägga tillbaka eller när man aldrig har slut på ketchup/pasta/olja/whatever. Eller när det bara är att gå till en (rätt) hylla i garaget för att fylla på tvål, schampoo eller tvättmedel istället för att stå i duschen med en tom förpackning dyblöt och förbannad. 

Ja, det finns ju mellanting såklart. Man kan ju köpa nytt schampoo när det gamla börjar ta slut och ställa in, men då måste man ha koll på när vilka schampoon är på väg att ta slut osv. Det behöver aldrig jag. Obs är medveten om att det här beteendet möjliggörs av storleken på vårt boende.

Jag har också köpt såna där tiktok-platsbyttor att ha i kylskåpet samt en sån där lazy Susan-snurrplatta för burkar. Kostade kanske 300kr totalt på Clas Ohlson; REVULOTIONERANDE för känslan att öppna kylskåpet och plötsligt komma åt saker utan att behöva flytta på sjutton andra och välta tre på vägen. Har berättat om det för ungefär alla jag pratar med och kan eventuellt ha startat en movement på jobbet. 

Vi ska göra om köket också, förresten. Jag har nog sagt det nån gång kanske, men nu är det iallafall beställt och på väg och det enda som är kvar att besluta om är kakel. Vilket är skitsvårt. Har haft hemma kanske tjugo prover och kan ändå inte bestämma mig, men det blir nån form av vitt och stående iallafall. Köket är en slät lucka i färgen Sand/Ostronbeige/Linnebeige (samma färg, olika leverantörer) och så blir det en kompositsten som heter Moorland Fog som bänkskiva. Det tog på riktigt ett år att komma fram till och vi ritade om det sju gånger hos tre leverantörer bara för att landa i svennebanan-greige. Japp, sån är ja/vi.

Jag tror att jag börjar få tillbaka min energi också, den som försvann för tio år sen ungefär. Det beror, gissar jag, lika mycket på att vi bor där vi bor med lägre tempo och mer natur/utomhustillvaro och på att barnen är stora och otroligt enkla att ha att göra med. Nu är jag till exempel själv med barnen måndag-onsdag för Andreas är i Stockholm och jobbar. Det är noll extra effort för mig jämfört med för typ tre år sedan när man var helt slut efteråt. Jag har ju alltid trott att jag är en småbarnsmamma och mest gillar barn när dom töltar runt och är gölliga, men stora barn FTW alltså! För er därute som är i samma sits som vad vi var fast några år senare vill jag verkligen från botten av mitt hjärta säga DET BLIR BÄTTRE! HÅLL UT!

Det finns ett liv utan blöjor, extrakläder, tusen mellanmål, paus för vila och ett ständigt jagande/servande. Man* får liksom tillbaka sin tid, men med bonus att man* också har två jätteroliga barn. Istället för en kamp vid matbordet får man dagens bästa stund**. Istället för att natta i två timmar så pussar man godnatt och går och gör sin thang, vad man nu vill göra; duscha, glo på Netflix, yoga. Dom kan åka bil utan att gnälla ihjäl sig och liksom löser det mesta själva. Men dom är fortfarande så små att dom vill gosa och sitta nära och kramas och älskar en högt. Win-win-win alltså.

* Man = jag
** Enligt samtliga familjemedlemmar. Vi har regeln (efter att ha provat oss fram trial and error-style) att man själv bestämmer vad på bordet och hur mycket man vill äta, men för att sitta vid bordet måste man vara med och äta samt inte gnälla på vad som serveras. Man ska sitta ner på sin stol och vara lugn/inte vråla. I gengäld ser vi till att det alltid finns minst en grönsak och en annan sak som alla gillar på bordet. Om man härjar/gnäller/inte vill äta så får man gå ifrån matbordet och vara nån annanstans (och få en macka senare så ingen blir straffad med att inte få nån mat här). Ellen reflekterade häromdagen att men man vill ju vara med och äta för det är ju mysigt vid matbordet så man går ju ändå aldrig ifrån, även om det inte är favoritmat. Vilket ju är exakt det vi vill uppnå: vid matbordet är det lugnt och skönt och alla får vara med och prata och mat är gott för det mesta, men alltid näring för kroppen.

Nu ska jag äta lunch. Hoppas ni har det bra!