torsdag, oktober 20

Halvtid

Så har halva hösten gått och höstlovet (som vi får uppleva för första gången) är bara någon vecka bort. Ur led är tiden känner jag för i min tideräkning kanske vi skulle skriva april 2019 ungefär. 

Livet rinner på. Nils har blommat ut i förskolan och beter sig mest som en valp. Han är lycklig så det spritter i kroppen, gosar gärna och gör rätt mycket bus. Det är något med Nils som har funnits där sedan han slog upp ögonon, för exakt fem år sen nu i dagarna faktiskt. En pilemarisk blick och helt full i fniss och med en mjukhet som visserligen ABSOLUT inte syns jämt, men som finns för oss som är nära. Mamma, vad fin du är! säger han ofta, helt appropå ingenting. Jag älskar dig Ellen hör vi också medan han lutar sig mot hennes axel i soffan när de tittar på ipad. Får han välja av allt i hela världen så vill han vara hemma med hela familjen. Sitter vi tillsammans i soffan allihop och kollar på film så lyser det om honom. Får han dessutom äta McDonalds och sen leka med sin Ellen så är livet komplett.

Jag satt och tittade på bilder och filmklipp i telefonen häromdagen när jag var nostalgisk över att Nils skulle fylla fem och hittade en insta-story som jag gjorde när barnen var ett respektive två och ett halvt. Det var en dagsrapport kan man säga. Ett helt vanligt urklipp ur livet som det såg ut då där Nils vaknade klockan fem, vi var på Ikea, barnen badade, vi städade lite och åt mat typ*. Jag har helt förträngt hur extremt intensivt det var att bara typ existera på den tiden och känner mig därför just nu oerhört tacksam över att barnen är större och att vi numera både dricker varmt kaffe och äter mat i lagom tempo medan vi kan konversera samtidigt.

Ellen har också hittat en bra plats i skolan och med sina kompisar och börjar bli stor och tycker att jag och Andreas är pinsamma. Men bara om vi gör knasiga grejer, annars kommer hon fortfarande springande och vill kramas och hålla handen när vi hämtar, thank god. Det är skönt att dom är större, men jag är verkligen inte redo att inte få gosa med dom.

Idag jobbar jag hemma. Jag gör sällan det, men jag känner hur gott det gör mig att få sitta ifred (och just idag kanske jag skolkar lite, börjar lite senare, plockar och tvättar och skriver det här) så jag tror att jag ska försöka sitta hemma en dag i veckan lite mer strukturerat. Vi är annars inte ett företag som jobbar hemifrån, men om det innebär att jag får saker gjort i ett bra tempo så är det ju värt det.

Jag mår bättre nu förresten. Känner mig inte alls lika stressad över livet eller deppig, trots höstskurar och att det är mörkt när jag åker till jobbet på morgonen (06.45). Jag tror att det beror på att jag släppte in Andreas i mörkret och när det inte var helt ensamt där inne så blev det lite som att dimman lättade och försvann. Jag har också börjat följa lite såna mindfulness-konton och även om det tar emot att erkänna så hjälper det ju att tänka på tacksamhet och att vara snäll mot sig själv. Namaste osv.


* Det var exakt såhär för den som undrar: Nils vaknade kl 5, svinförbannad för att bara jag var vaken. När Ellen väl visade sig vid sjusnåret blev Nils överlycklig medan hon inte alls ville leka med honom utan bara mysa med mamma. Då ville Nils också mysa med mamma och sen blev bägge arga för att det blev för trångt. Jag hotade med att ta bort ipaden redan 07.16 på morgonen. 

Sen åkte vi till Ikea där vi alternerade mellan att säga "vakna nu Bella" till Ellen (som för dagen hade klätt sig i Bella-rollen) och försöka fånga Nils innan han sprang rakt ut i trappor eller glasavdelningen samtidigt som vi försökte välja sängar till barnens nya rum. 

Sen somnade barnen nästan i bilen så vi trodde det skulle vara en lätt match att sova lunch, men Ellen vägrade somna så vi gick upp och började städa köket. Mitt i städet blev barnen asförbannade så då stoppade vi in Nils i en balja i duschen för att bada varpå Ellen blev vansinnig för att hon inte fick bada samtidigt (världens minsta badrum, det fick bara plats ett barn i baljan). 

Sen bajsade Nils i badvattnet och sedan även på mattan i hallen så jag fick torka upp det samtidigt som maten kokade på spisen. Sen åt vi tydligen spagetti så det var små små pastabitar i hela lägenheten efteråt. Sen somnade barnen 20.30. 

Slut på rapport.

Inga kommentarer: