Alltså jag är världens kanske töntigaste människa eftersom det typ vanligaste som kommer ur min mun (efter typ godnatt, jag är hungrig, när ska vi äta, vad tänker du på) när jag och min kille är hemma samtidigt, vilket är ungefär jämt, är gillar du mig? Skönt att jag ändå var en självständig kvinna en gång i tiden. Gillar. Du. Mig. Vad ska han svara? Nej, honey jag bor bara ihop med dig, ägnar all min tid åt dig och pussar på dig för att det är så himla mycket smidigare än att bo i förorten? Nej, honey, nu när jag tänker efter så gör jag nog ändå inte det? Nej, för fem minuter sen, men inte just nu? Han ba ja, det gör jag. Varje gång. Som en (något trött) papegoja.
I övrigt funderar jag på om min pappa har fått en stroke som enbart visar sig när han ska skriva mail och/eller sms eftersom konversationer med honom via sådana medier blir alltmer lika en fjortonårings. Han har även börjat kalla min kille för "Andy", inklusive citationstecken. Bör jag oroa mig?
Inlägg
Oro förtär mig
1 år sedan
7 kommentarer:
Alltså HAHA på din pappa. Han försöker nog vara modern +effektivisera?
Plus, göllig kille den där. Jag skulle blitt galen. Även om jag tycker även du är rätt söt som håller på.
HAHA! Citationstecken också! Fantastiskt!
Haha! Jag känner så igen mig i den där frågan. Ibland är man tydligen bara så där töntig och i behov av bekräftelse.
M: Allting är mycket oklart med min faders motiv med att skriva ofullständiga ord/meningar. Han kanske tror att interwebz kostar per bokstav, who knows?
st germain: Ja, det är... nej, jag saknar ord.
Matilda: Ja, visst är det så "ibland". Hehe.
Tihi, det är okej att behöva bekräftelse! Det är något med mitt "condition" (som en kollega sa när hon skulle prata engelska) men trots att vi är så lyckligt gifta och jag känner mig säkrare än någonsin är jag precis som du. Frågar flera gånger om dagen "Älskar du mig?" Han ba': Ja. Jag ba': "Hur mycket då?" Jag kan inte låta bli, måste få höra det hela tiden. Men det är så skönt att vara så trygg i sin relation att man kan vara klängig utan att behöva vara rädd att den andra ledsnar.
Min pappa har alldeles nyss skaffat mobil och det första sms:et han skickade löd:
otroligtsötunge
för han hittade inte mellanslaget på telefonen och mamma var inte där och kunde hjälpa honom. Hehe. Pappor alltså.
"Andy". Jag dör vad fint.
Skicka en kommentar