lördag, februari 12

Om ni vore blommor skulle jag plocka er och andra sliskiga hallmarkkort

Ibland, eller ganska ofta, så tänker jag på hur bra jag har det. Ibland tänker jag vilken tur jag har haft. Ibland tänker jag fyfan vad jag är bra som har tagit mig hit.
Men mest av allt så tänker jag på mamma och pappa. På vilken fantastisk uppväxt jag har haft. Vi har bråkat och skrikit och gråtit, men oavsett orden så är det benhårt inpräntat Du är duktig. Du är stark. Du är älskad. Alltid du är älskad. Och jag tänker på min rustning som gör mig orädd. Hur jag kan diskutera och säga ifrån och ifrågasätta. För att jag alltid blev lyssnad på hemma. För att mamma och pappa köpte dockor och pirater och lego och en höjdhoppsställning och utklädningskläder. För att jag fick springa ute barfota på sommarkvällarna så länge jag kom hem till MacGyver. För att jag fick ta ansvar.

Och jag tänker vilken otjänst föräldrar gör sina barn genom att curla ducka sopa under mattan. Och på hur det lär barn att det är fruktansvärt att göra fel, istället för att lära dom att det är mänskligt. Lära dom att be om ursäkt istället för att låtsas som ingenting.

Och jag tänker att jag har tur.

2 kommentarer:

Underlandet sa...

Det har du! Och jag tänker att så måste man bli när/om man själv blir förälder.

Linn sa...

Ja, när det kommer till uppfostran så är det faktiskt inte speciellt mycket som jag vill ändra från min egen uppfostran.