Jag var nyss fyllda tjugotvå år och hade flugit i 24 timmar. Visumkontrollen fick mitt hjärta att klappa fortare och jag stammade fram
I don't know the address. They are here to pick me up. Efter att ha kollat väskan femtiosju gånger efter drycker eller frukt eller en liten godisbit, för att inte ha på mig nåt som skylten sa att man inte fick, gick jag igenom tullen för första gången. I bilen in mot stan satt jag ganska tyst i baksätet och bara stirrade på Melbournes cementgrå skyline och storleken på förorterna som bredde ut sig som spindelnät runt höghusen i stan. Och så tänkte jag att
här ska jag bo nu.
3 kommentarer:
Så djävla fantastiskt fint!
Åh! TAck!
good on ya mate :)
Skicka en kommentar