Oh no you didn't

Läste precis min resedagboksbok. Den som min fina mamma och min fina pappa såg till att trycka upp till mig i julklapp.

Den är fin och jätterosa och innehåller så mycket minnen att jag nästan lipar varje gång jag ser den.

Kanske därför den har legat gömd under en hög skräp sen jag fick den. Det var liksom inte dags än.

Det var dags idag.

Och jävlar i min lilla låda vad jag saknar mitt gamla liv nu. Det är nästan på gränsen till bokaenbiljettnudirekt-mycket.

Jag vill ha en miljon vänner igen.
Jag vill gå ut varje dag igen.
Jag vill bli full och gå på strippklubb och dansa på borden igen.

Jag vill fan i mig till och med torka Evelinas matspill av spisen igen.

Jag borde ha låtit boken ligga i högen med skräp ett tag till. Jag är clearly inte distanserad nog än.