lördag, maj 19

Friday night pity

Det är verkligen inte bra för mig att vara ensam hemma så mycket som jag har varit den här veckan. Istället för att sova på kvällarna dumglor jag på teve och sen sover jag till lunch dagen efter, vilket gör att klockan helt plötsligt är sex och jag är frisk nog att inse att jag kommer sitta ensam hemma en fredagkväll. Inte för att jag har ansträngt mig för att ändra den situationen, men ändå. Så blir klockan halv ett och jag borde gå och lägga mig för jag borde gå upp i tid imorgon och gå ut bland folk innan jag blir skygg och ännu mer knäpp i huvudet. Och det slår mig att hela mitt liv bara är en charad, för vad betyder egentligen jobb och lägenhet och självrespekt när det ändå bara handlar om mig. Egentligen tror jag att jag har tittat lite för mycket på TLC och bröllopsprogram och familjeprogram, men allting går ju liksom ut på det? Att ha nån. Att skaffa familj.

Jag vill inte bli mamma när jag är trettiofem. Jag ville bli mamma för tre år sen om vi ska utgå ifrån min vuxenplan från när jag var tonåring. Och med mamma menar jag inte att ha ett barn. Jag vill ha mamma pappa barn. Att ha en egen enhet att höra till.

Jag är avundsjuk på mina kompisar som har det. Avundsjuk, inte missunnsam. Stor skillnad. Dom har ett syfte som är större än dom. Jag har bara mig och det börjar bli rätt tråkigt att aldrig kompromissa att bestämma allting själv att inte ha nån att planera med. Jag hatar att min framtid är ett vitt blad.

Livet är ju vad det är liksom. Det finns bara så mycket jag kan styra själv, och vissa dagar är fan jobbigare än andra att behöva styra på egen hand.

6 kommentarer:

Johan sa...

Stor igenkänning på så många plan.

saga sa...

ah, visst suger det ibland men jag tänker, hellre ensam för att jag är ensam än att känns sig ensam med nån som inte är rätt, det är inte svårt att hitta "nån" det är svårt att hitta HAN. ha en fin lördag!

Linn sa...

Johan: Jag tror att vi är en hel hög som känner såhär från och till faktiskt. På nåt sätt betryggande att inte vara ensam.

saga: du har så rätt så. Tack, det ska jag försöka. Du också!

inte skyldig sa...

Hjärta hjärta hjärta. Du är bra och jag tror att du kommer att få precis det där.

Jojjo sa...

Du säger det så bra Linn! Jag var iof lite senare att komma dit men jag har insett att jag fyller 33 nästa månad och att det är sjukt mycket. Jag vill inte heller vara 35 när jag blir mamma men det börjar fasiken inte se bättre ut. Och jag är så avundsjuk på alla familjer/magar/bebisar. Sjukt avis!

Anonym sa...

Men åh... Jag hittade precis till din blogg genom "vuxna människor har inte.." och läser lite bakåt i din blogg. Jag gillar ditt sätt att skriva! Ville bara säga om just detta inlägg att gräset är grönare min vän.... Jag har det där som du vill ha, man och barn. Nu råkar jag bo i New York, vilket kanske gör det hela lite mer komplicerat (alla är singlar och lever coola liv). Men kan säga att jag sörjer mitt gamla spontana, egoistiska, barnfria liv. Så njut njut njut. Jag vet att det är svårt när man är singel och tror att man ska vara den där gammelfastern som kommer med presenter till syskonbarnen för resten av livet. Men jag ångrar att jag inte levde mitt liv ännu mer här och nu innan mannen och barnet kom in i bilden. Ja. Det var bara det.