torsdag, maj 24

Sånt man tänker på när resten av livet bara känns som en enda stor hög med ORÄTTVIST!

Jag vet att jag säger att jag älskar mina kompisar hela tiden, men på rikt: jag älskar mina kompisar. Jag älskar hur dom får mig att skratta och hur dom står där redo med hårda kramar när jag gråter och hur dom stryker mig över kinden och hur dom fnittrar i luren och hur de mailar och smsar och ringer och ba vi finns här med sån jävla självklarhet. Jag älskar hur det inte finns en gnutta pretentiöst mellan mig och dom och hur allting jag säger lyssnas på och bemöts, även när det bara är trams och skit och även när jag är dumihuvet. 

Jag fattar inte hur jag kan ha fått ihop en sån stor hög från folk jag har känt sen jag var tio till såna jag har känt i några månader som gillar mig. Gillar mig! liksom. Det är egentligen hur sjukt som helst. 

Jag älskar hur dom ser mig och hur jag blir en bra person genom att se mig genom dom.

Jag skulle gå under utan.

2 kommentarer:

Johanna sa...

Fina människor får fina vänner! Så är det.

Linn sa...

Gulle dig!