Att ha söndag

Idag vaknade jag halv elva och gick ur sängen halv ett efter att ett tag tidigare ha deklarerat att jag visst bestämt mig för att jag får ligga i sängen hela dagen om jag vill. Jag älskar vår säng. Älskar älskar älskar älskar älskar den. När jag väl kom ur sängen städade jag skräphörnan i köket, den med glasflaskor, pant och en jävla massa papper ni vet, och packade upp ikeaköpen från gårdagen samt tvättade det som tillhör Bom-Bom. Nu hänger det små lakan och små örngott och tusen små tvättlappar på tork i hallen *hjärtögonemoji*. Jag har också kladdritat upp bebishörnet och skötbordshörnet och förvaringen i sovrummet och testat ytterligare en väggfärgsnyans som vi inte ska ha. Varför kan jag inte bara få jobba med att inreda saker? Va? Det är ju jeteloligt. Har således umgåtts med internet ett par timmar och stört Andreas med den här då? typ tusen gånger pga bebisen "måste" ha så himla mycket saker och när jag ändå var på g beställde jag nya handtag till köket pga hatar dom vi har nu. Hittade superfina för 200kr styck, men hellz to the no att jag vill lägga 6000 kronor på nya handtag så jag letade tills jag hittade några som var helt okej fina och kostade 14kr styck istället. Funderar på hur jävla svårt det kan vara att linda lite läder runt lite stål på egen hand? (Seriously though, hur svårt är det? Hur gömmer man ändstumpen och vad fäster man med? Någon?)

Okej, fick ta en paus pga matleverans och påbörjad matlagning. Aja, har en lugn söndag iallafall.

Ps. Se Marigold hotel förresten. Den gick på SVT igår och omg vilken feelgood. Judi Dench och Maggie Smith är med i samma film om nån skulle vara tveksam.

Veckans mat

Våra helgplaner blev helt inställda pga sjuka barn på diverse ställen så efter en tur på ikea (varför åker familjer med barn MED BARN till Ikea?) och till färgaffären hamnade jag i soffan. Och i soffan beställde jag veckans mat med leverans imorgon och vad ska vi då äta?

Tunnbrödsrulle med potatis, rökt korv, cornichons, rödlök och en röra med creme fraiche, pepparrot och dill (typ som den här röran fast köttet på utsidan så att säga)

Indisk kikärts- och sötpotatisgryta med ris och raita

Nån asiatisk hittepånudelgrej med marinerad lövbiff, vårlök, sockerärter, inlagd gurka och chili

Fläskkotletter med rostad potatis, dragonsås och grönsaker

Om nån vill så kan jag försöka kasta upp lite recept på den skräpiga matbloggen när jag vet vad det är i och lite hur lång tid saker tar och så.

Sak jag tänker på

Varför jag antas vilja bonda över min graviditet med samtliga kvinnor som nånsin fött barn? Jag är relativt förskonad från förmaningar, kroppskommentarer och obedda förlossningsberättelser, men varför antas det att jag vill gå i mammagrupp, läsa mammatidningar och se på förlossningsteve? Eller för all del vilja veta vad andras åsikt kring amning och sövning och föräldraledighet? Det enda jag och dom andra mammorna har gemensamt är ju just att vi har varit gravida. Hur graviditeten har varit, hur den har upplevts och framförallt vad som händer framåt är ju sjukt jävla olika för alla. Jag vet att jag kände lite samma aversioner mot all things bridey när vi planerade vårt bröllop och det gick ju bra utan att jag hade läst en enda bröllopstidning eller blivit bridezilla över nyansen på mina underkläder.

Obs att jag sjukt gärna vill prata om det med mina vänner som jag litar på och älskar och vill läsa om det i kanaler jag väljer. Det är bara strangers och övriga randoms, typ en säljare hos en av våra leverantörer som lade huvudet på sned, smekte mig över armen och ba glöm inte att njuuuuuta nu också och stressa inte, tiden går så fort vet du, jag inte vill bli automatiskt ihopklumpad med. (Ville typ kasta av mig hennes arm och ba du har absolut ingenting med mitt liv att göra, kan jag få fortsätta diskutera det här arbetsproblemet vi måste lösa? Gjorde: mmm:ade och fortsatte prata jobb)
Är eventuellt en smula obstinat här, men blir seriöst så jävla sned på alla "välmenande" tips och åsikter.

Också:

. Den som kan tipsa mig om en äggfri och mandelfri semla (obs absolut inte vegan pga vill åt grädden) som går att köpa i Stockholm med omnejd får en fin present på posten.

Små tankar en vardag

. Blåbärssmoothie och havreknäcke kan ju vara det godaste som nånsin skapats (gravid och hungrig_83)

. Kan nån jävel bara göra en gravidapp där partnerdelen berör nåt mer än "säg till mamman hur fin hon är/hur mycket hon betyder för dig/klappa på henne" och kanske lite mer tar upp just partnerns känslor/behov/tankar?

. Varför kommer gravidtrosor i 3-pack med två svarta och ett par vita? Vem vill ha vita trosor? (Ja, gav upp och HERREGUD dör av skönt.)

. Jag känner mig så himla lyllig som trots bara 90 dagar kvar till beräknad ankomst inte känner mig ett dugg tung eller speciellt trött (NO JINX)

. Dagens gravidtips: skaffa ett extra täcke/filt till sängen och sov med som stöd. Mmm...sova.

. Bebisen utan arbetsnamn har nu fått ett: Bom-Bom pga att den dagarna i ända ägnar sig åt att banka på sin mamma inifrån.

. Har äntligen, två månader senare, skickat in moderskapsintyget till försäkringskassan. Låt oss hoppas att Bom-Bom stannar på insidan iallafall tills dess att det är registrerat.

. Låt oss hoppas att Bom-Bom stannar på insidan åtminstone 6 veckor till pga vore bra för hem och pga herregud vad jag inte är redo att föda än.

. Allra helst får Bom-Bom stanna inne i 90 dagar till om jag ska vara ärlig. Sen är det fritt fram att ta sig ut.

Det jag aldrig trodde skulle hända mig

Vaknar lite efter åtta, går upp och kissar och hämtar telefonen. Spenderar en och en halv timma på sociala medier och candy crush och klappar på den sovande ryggen bredvid mig. Gör frukost på sängen och hämtar tidningen i hallen. Nån kroppsdel på min kropp rör hela tiden hans. Han bläddrar i sin del och slickar förstrött på fingret när han bläddrar. Klockan blir elva och projekt väck barnet påbörjas med hjälp av musik. Barnet gillar bara långsam musik och mörka röster dvs sin moders slightly tvivelaktiga smak trots faderns försök att introducera diverse klassiker. Adele: hela magen hoppar. Snoop Dogg: helt stilla. First Aid Kit: sprattel sprattel. Bob Dylan: zero zip nada. Det har börjat sjunka in att den här bebisen är här för att stanna och finheten i att det här är min familj nu har öppnat bröstkorgen på vid gavel. Lyckan pulserar i mina vener och bubblar i huvudet. Det här är mitt liv nu. Inatt drömde jag att jag skulle gifta mig med Tom Cruise men til och med i drömmen visste jag att han egentligen var Andreas, så djupt rotad är han i mig. Min fina mjuka snälla omtänksamma roliga fantastiska jävla man. Det är en sån ynnest att ha vårt barn duttandes i min kropp.

Veckans matplanering

Ja ni fortsätter väl att bry er sjukt mycket om vad som äts i det här hushållet, men det är lite bra för mig att kunna gå tillbaka och kolla för det här med veckomatsedel alltså? Så sjukt bra för oss.

Vi ska äta:

Matvetesallad med halloumi, avokado, gurka, honungsglaserade morötter och ugnstorkade tomater och förmodligen nån form av bröd

Vitkålsgryta med massor av garam masala med kikärter, chorizo och sötpotatis

Pannbiff med soltorkade tomater, oliver och fetaost, hederlig kokt potatis, gräddsås och broccoli

Risotto med broccoli och grönkål och lite parmaskinka

Potatis- och purjolökssoppa med rågbröd och philadelphiaost 

Jämställdheten - så tänker vi

Jag hittade en lista hos Bitter (ja, jag läser bakåt i bloggar ibland) som jag tänkte att jamen det låter väl kul?

BEBISNÄTTER:
Alltså vi har inte riktigt pratat om det i detalj eftersom vi inte riktigt vet vad det blir för barn vi får, men jag tänker väl kanske att den som är hemma får ta natten. Vi har pratat om att försöka flaskmata också även om amningen funkar och isåfall tänker jag att Andreas kan ta ett morgonpass och gå upp tidigt för han är bra på att gå upp tidigt och det vore ju skönt att få sova ett längre pass också. Så det är väl kanske planen insh allah.

NATTNINGAR:
Vi delar? Jag vet inte. Jag tänker samma här lite, den som är borta på dagen får natta på kvällen för att få lite tid men det beror väl på hur allting funkar? Eller så kör vi typ varannan dag och så kanske den som inte nattar kan vara den som diskar/plockar? Det känns väldigt mycket som att det beror på barnet.

FÖRSKOLA:
Det känns ju väldigt långt fram i tiden eftersom det förmodligen blir aktuellt typ i augusti 2017, men jag kan inte se nåt annat än att vi hämtar/lämnar fifty-fifty. Vi har ju rätt så flexibla jobb så förhoppningsvis blir inte det total kaoz.

VAB:
Samma här, tar för givet att vi delar. Jag har kompisar som kör att man alltid tar varannan VAB-dag och andra som kör att man bestämmer innan att man är ansvarig för VAB varannan vecka bara för att kunna planera sitt jobb lite bättre. Jag tänker att vi får se vad som känns mest rättvist och funkar bäst.

STÄD:
Innan vi började med städhjälp så städade jag köket och badrummet och dammade och Andreas dammsög och torkade golven. Sen blev jag gravid så Andreas gjorde allt och sen fick jag panik över det och anlitade hjälp. Nu städar RUT och Andreas dammsuger ibland när han tycker att det behövs och jag fixar blommor och städar kylskåpet när det behövs. Köket städar den som är där inne, men jag är lite bättre på att plocka undan ren disk än vad Andreas är. Det blir förmodligen bättre när vi skaffar en diskmaskin som funkar igen. (Note to self: gör det nu)

MAT & DISK:
Jag kanske lagar 60% av maten och Andreas 40%. Det beror lite på vem som är hemma först och vem som har haft värst dag på jobbet och vad vi ska äta för nåt. Ibland så är det nåt jag har tänkt upp i huvudet och då får inte Andreas laga det för att det isåfall kanske inte kommer smaka som i mitt huvud. Innan graviditet så diskade alltid den person som inte lagade mat, nu kanske Andreas diskar 80% av tiden så jag får gå och lägga mig på soffan. Vi är ganska bra på att städa efter oss samtidigt som vi lagar mat så det brukar mest vara varsin tallrik, bestick och nån kastrull som ska diskas ändå. Jag har en total aversion mot disk i diskhon så hemma hos oss står det i princip aldrig smutsig disk i köket om vi inte precis har ätit.

TVÄTT:
Vi tvättar nog lika mycket tror jag. Ofta är vi hemma samtidigt och då är det den som är i närheten av maskinen när den piper som brukar hänga upp och ladda i en ny. Jag är mycket bättre på att hänga så kläderna inte blir skrynkliga och vränger alltid kläderna åt rätt håll vilket gör det lättare att vika så eventuellt rappar jag åt mig upphängningen lite oftare än min man. Vika tvätt gör jag kanske i lite högre utsträckning för jag får PANIK på hur Andreas viker. Jag vill helst vika hans tvätt också om jag ska vara ärlig. Ingen stryker generellt. Han kan stryka när han behöver nånting och jag kan stryka en gång i decenniet när jag får feeling.

RÄKNINGAR/RÄNTOR/EKONOMI:
Vi har nån form av halvgemensam halvdelad ekonomi. Vi har varsitt lönekonto och egna pensionsspar osv och sen ett gemensamt kortkonto för mat och allt annat man behöver under en månad, ett gemensamt räkningskonto där räntor och amorteringar och räkningar dras ifrån och ett gemensamt sparkonto. Vi har i princip samtliga våra räkningar på e-faktura så vem som helst av oss skulle kunna gå in och godkänna och kolla, men det är alltid jag som gör en summering av vad vi ska betala och lägger in betalningarna och sen mailar jag Andreas en sammanställning och så för vi över pengar när lönen kommer. Vi betalar alltid en fast summa till det gemensamma kontot och en sparpeng som bestäms lite när det behövs. Rent generellt så är det jag som planerar vår ekonomi. Vi går till banken bägge två vid behov, men det är jag som har koll och jag som sitter och räknar på alternativen. Nu när det kommer 1 1/2 år av föräldraledighetsekonomi så har vi sagt att vi lägger ihop allt som kommer in, ser till att alla räkningar och det som ska till det gemensamma kortet dras av och sen för över resten 50/50 till våra respektive lönekonton. Vi tycker att det är viktigt att få ha lite egna pengar och inte behöva känna att vi ska "försvara" allt vi spenderar, men samtidigt känns det för oss helt superkonstigt att en person skulle ha mer pengar än den andra bara för att den personen just då är hemma med vårt gemensamma barn.

ÖVRIGT:
Vi kommer dela i princip helt lika på föräldraledigheten även i dagar. Tanken är att jag är ledig från mitten av april till och med oktober fast med en månads semester emellan i sommar så vi kan vara lediga ihop i två månader (en semester, en föräldraledig) och november-mars kör vi 50/50 och sen är Andreas ledig till och med inskolning i augustish minus nån gemensam semester där på sommaren.

Ris som luktar gris

Jag lagade mat. Korv stroganoff ifall nån undrar. Nu undrar jag om det är farligt att äta ris som liksom luktade lite som...koskit när det var färdigkokt? Köpte Garants ekologiska parboiled pga det var billigast och jag glömde av att parboiled är sånt där skolmatsris som inte klibbar och det luktar på riktigt typ gödsel. Kära bullen, kan jag bli sjuk nu? Maten och/eller järntabletten verkar iallafall ha fungerat på huvudvärken så nivån av min självömkan har minskat något.

Olika falla livets lotter

Min man har klätt sig skitsnygg i kostym och ska strax gå på guldbaggegalan och dricka gratisvin och jag sitter hemma i mjukisdress med huvudvärk och tog precis min första järntablett. Vet ej om jag kommer orka laga mat eller om jag trots en vecka kvar till lön samt kylskåp fullt av mat kommer köra på levererad mat. Har också upplevt nån form av ligamentskramp? Vet inte riktigt vad det är men det gör ont på typ samma sätt som magmusklerna gjorde när jag vred mig för snabbt förut (ej längre ett option pga är valformad) fast liksom mer där mensvärk brukar kännas. Oerhört oskönt är det iallafall. Tycker synd om mig själv och hsr börjat tänka på vad jag ska äta när bebisen är på utsidan. So far tänker jag ostbricka med charkuterier och extra ost.

Veckans matplanering

Jahopp, då var det dags igen. Det här med matplanering har no shit revolutionerat mitt liv. Inga mer äckliga lunchlådor från Ica, ingen mer sista minuten-pasta i ren panikhunger, inget mer släpande. Jag är SÅ NÖJD. Jag vet inte om ni bryr er så hemskt mycket om mitt matintag, men kanske kan det inspirera nån så here goes (inklusive lite helgluncher för får leverans till frukost imorgon bitti). Vi såg dessutom att man får 150 kronor rabatt på mathem om man skriver in koden biltak när vi fick leverans sist och såg den reklamen på taket. You're welcome.

Fläskgryta med cornichons, fransk senap, lök och haricot verts med ugnsstekt potatis och broccoli. Inspiration härifrån.

Korv stroganoff med ris och ärter

Bucatini med rostade grönsaker och parmesan

Kyckling- och chorizopaella med grillad citron

Blodpudding med bacon, rårörda lingon och rivna morötter 

Pasta i tomatsås med ruccola- och kronärtskockssallad

Det blev en lite mer köttig vecka än tidigare för min barnmorska sa att jag kunde börja äta järntabletter i förebyggande syfte, men jag har hört att det ger vissa mageffekter så jag tänkte att jag kanske kan börja med att äta kött med kött med kött istället. Andreas, det lilla barnet, får rösti istället för blodpudding eftersom han har fått för sig att blodpudding är djävulens straff till mänskligheten.

En lista om graviditet

Oh! Hittade en lista (älskar listor) om graviditet (älskar att prata om min graviditet) hos Elsa Billgren so here goes:

När blir du mamma?
Det vet en ju inte riktigt, men den 26 april om den bestämmer sig för att vara punktlig och 10 maj om den vägrar komma ut på eget initiativ och förhoppningsvis inte tidigare än säg 15 april.

Var graviditeten planerad?
Japp. Eller ja, i den mån det går att planera en graviditet kanske jag ska säga. Vi (jag) räknade ju iskallt med att det skulle ta skitlång tid, om det ens skulle gå, och med det in mind så tänkte vi att vi väl lika gärna kunde sluta med skydd direkt efter bröllopsresan (ville inte vara preggers på bröllopet). Vi sa, med viss spelad nonchalans, att vi bara skulle ta det som det kom, men jag kunde såklart inte låta bli att appa ägglossningsperioder "ifall det tar lång tid och vi behöver det" men vi hade tur och fick till ett litet frö i början av augusti.

När berättade du om graviditeten?
Jag ringde min syster samma kväll som testet visade Gravid 1-2 så typ vecka 4? Berättade sen för nära kompisar och pappa under de kommande veckorna i takt med att jag träffade dom och på jobbet i kanske vecka 7 eller så. OBS alla gör det som känns bra för dom! Jag resonerade som så att jag berättade för dom som jag ändå skulle vilja ha stöd av om nåt gick dåligt och att jag isåfall hellre också hade varit glad ihop än att bara berätta den dåliga nyheten. På jobbet av egentligen samma anledning plus att vi är så få så det ändå hade märkts.

Hur många barn vill du ha?
Jag har alltid tänkt att jag gärna vill ha fler än ett pga tycker att syskon är en så fin grej att ha i livet och så resonerar jag nu också så helst fler än ett om vi kan.

Tätt ihop eller långt isär?
Det är nästan 4 år mellan mig och min syster och även om vi har en jättefin relation idag så tänker jag att jag nog gärna får barn lite tätare, men eftersom jag inte ens har det första på utsidan kroppen och inte alls vet hur det kommer gå eller vad hen är för filur så känns det svårt att svara på det nu. Och igen, om det ens går att få fler så blir jag glad oavsett tidsspann.

Har du oroat dig mycket under graviditeten?
Ja. Det känns som att en graviditet består av ungefär 90% oro för diverse saker. Först oro för att det inte ska bli nåt, sen att cellerna inte ska utvecklas som dom ska, sen att nåt annat går fel följt av en period av oro för min egen del med rädsla för att gå sönder vid förlossningen, att mina värden inte ska vara bra, att jag inte ska kunna jobba och nu den sista tiden en stor skräck igen att nåt ska hända med bebisen. Nu skiter jag fullständigt i hur det går med mig själv så länge som vårt barn får vara friskt och ha det bra.

Hur har graviditeten känts hittills?
Se ovan. Närå, men dom första 10-12 veckorna var ju lite som att gå omkring i en konstant baksmälla. Jag var svintrött, labil och mådde sjukt illa utan att kräkas. Det följdes av en kanske 6 veckorsperiod av ingentingness när jag typ saknade illamåendet bara för att det ändå var en bekräftelse på att barnet 1) var där inne och typ 2) levde. Under den perioden glömde jag rätt så ofta av att jag ens var gravid pga mådde precis som vanligt. Runt RUL började jag känna det jag tror var rörelser, vilket såklart lugnade lite, och poff så kom det dessutom en synlig mage så då var det rätt gött. Inte så gött att få en liten högt blodtrycksscare hos barnmorskan, men så här i efterhand var det kanske lite bra att få nån form av eye opener till att även om jag inte mår som att jag är gravid så håller jag ju in fact på att bygga ett barn i min kropp så jag kanske kan ta det lite lugnt ändå? Vecka 20-26 (nutid) har varit sjukt sweet. Jag har bra värden, känner mig lugn, känner bebisen (vissa dagar mer än andra pga ibland har den disko) och är pigg och glad. Rent generellt känner jag mig sjukt jävla tacksam över varje dag som jag får må så här bra och NO JINX TA I TRÄ OSV.

Gillar du att vara gravid?
Ja, men jag gör verkligen det. Förutom där i början när allting bara var så jävla konstigt och kroppen bara började göra en massa shit som inte går att relatera till nåt annat jag nånsin känt tidigare och jag kände mig inkräktad på. Nu tycker jag bara att jag är snygg och känner mig typ lite som speciell. Titta här går jag och min unge i magen liksom. Mvh, självcentrerade klubben. Plus det är rätt mysigt när bebisen knuffar på en på nåt sätt.

Ska ni ta reda på vilket biologiskt kön det blir?
Jag har alltid tidigare tänkt att jag inte vill det. Dels för att det inte spelar nån som helst roll och dels lite för att jag hade tanken att det skulle vara jobbigare om nånting hände om jag visste pga skulle bli liksom verkligare med en riktig person osv, men nu känner jag att det inte spelar nån som helst roll för vår bebis är i allra högsta grad en verklig person helt utan att jag vet vad den har för fysiskt kön. Vi kunde inte se vid RUL pga integritetsunge och då kändes det rätt gött att slippa fatta beslutet att ta reda på eller inte, men nu börjar jag lite känna att jag vill veta ändå pga förlossning känns som en tillräckligt stor överraskning i sig självt. Jag tror att vi kommer få möjlighet att göra ett till ultraljud i vecka 32 så vi får väl se om det går att se då samt om jag har kunnat övertyga Andreas om att vi isåfall ska ta reda på det.

Hur tänker du kring förlossning?
Åh vilken liten fråga...not. Hur tänker jag? Alltså jag vet inte? Att den måste ut på nåt sätt och att jag ska försöka att inte oroa mig så mycket antar jag? Jag har funderat jättemycket på det här med vaginal vs assisterad förlossning, läst en massa och pratat rätt mycket med min barnmorska om det och jag vill nog ändå försöka föda vaginalt om inget annat inträffar. Vi har pratat massor om förlossningsskador och risker och jag har det tydligt skrivet i journalen att jag vill att det trippelkollas och åtgärdas direkt om nånting händer. Nu känner jag dock mest att jag lite skiter i mig själv så länge barnet mår bra och är mer rädd för syrebrist för barnet än nånting med mig. Själva smärtgrejen skrämmer mig inte faktiskt. Där känner jag mest att jag får ta det när det kommer samt att personalen på plats får hjälpa mig i den mån den går. Det kommer vara ett helvete, men det är ju ett tidsbegränsat helvete med ett gott slut på nåt sätt. Obs. låt mig få ha kvar den naiva bilden, kej?

Hur tänker du kring första bebistiden?
Ingen aning? Att det kommer vara sjukt häftigt, sjukt skrämmande och sjukt jobbigt? Tänker nästan mer på hur lite jag kommer få sova och att jag kanske inte är en sån som bara automatiskt älskar mitt barn än på att jag fakiskt kommer ha en egen bebis att gosa med och hur häftigt det kommer vara. Look on life: lika bra att ta ut allt dåligt i förskott. Rent praktiskt så tänker jag att det kommer vara rätt sweet givet att allt går som det ska för vi kommer vara hemma ihop nästan två månader i sommar och MYSET i det? Enormt.

Har ni bestämt namnen sedan innan?
Näe. Eller alltså vi har ju en lista med namn som vi gillar som är under nån form av konstant revision, men det känns askonstigt att bestämma ett namn på en individ vi inte ens har träffat.

A body like a roller coaster

En av mina bästa grejer med hela preggogrejen är kroppens förändring. Jag älskar den! Allting är helt kurvigt liksom. Jag känner mig som en gående bergochdalbana.  Det lite negativa är att mina bröst nu är så stora så dom precis knäckte bygeln på den sista behån jag faktiskt kunde ha på mig. Jag köpte en sån där amningsbehå för jag läste att det skulle vara så sköööönt att slippa byglar och grejer, men jag känner typ tvärtom? Jag vill ha byglar och kupor och grejer som gör att dom sitter där dom ska och inte bara lägger sig som en enda oformlig korv/knöl rakt över kroppen. Veckans uppdrag blir därmed att gå och prova ut riktiga behåar.

"Det låter kul! Jag ska bara kolla med Linn."

Precis som ungefär alla andra tjejer i min ålder (hoppas yngre generationer har sluppit undan) har jag vuxit upp med normen om hur en "skön tjej" ska vara. Ni vet, en som kan häva öl med grabbarna, tycker tjejer pratar för mycket skit och framförallt en som förstår att citat alla tjejtidningar i hela världen män behöver sitt space slut citat. Det tog många år innan jag insåg hur mycket den jävla idiotmyten faktiskt har förstört för mig och för väldigt många andra jag känner och förmodligen ännu fler som jag inte känner.  Så många dejter jag har skrattat mig igenom dåliga skämt för att inte vara en sån där bitter jävel. Så många lilla gumman-klappar på huvudet jag har accepterat för att på ett konstigt sätt känna att jag var coolare än tjejer som tappar det. Så många gånger jag har accepterat dåliga ursäkter, uteblivna svar och bristande omtänksamhet för att inte riskera att stöta bort en kille. Om det inte vore så sorgligt så hade jag skrattat rakt ut. För vem liksom? För fucking vem? För en douchig snubbe med commitment issues eller dåliga manners eller helt enkelt ett stort jävla OINTRESSE tatuerat i pannan. Så jävla svinigt av samhället att trycka ut myten att det var/är nånting remotely önskvärt.

Tyvärr är det ju inte bara jag som tjej som blev lurad. Många fina dudes out there har ju blivit itutade samma jävla skit vilket på nåt sätt har skapat ett aldrig stannande hamsterhjul av beteenden som ingen kanske egentligen står för. I mitt fall har det såklart också följt med in i mitt förhållande med Andreas. Jag VET ju att han är ihop med mig gift med mig för att han gillar mig och framförallt tycker att det är roligt att hänga med mig, somna med mig, vakna med mig, bråka med mig (nåja) och ha ett liv med mig. Jag VET att ingenting i vårt förhållande blir bättre av att jag inte säger vad jag vill/behöver och sen går hemma och är be-he-he-hesviken över att han inte gör som jag inte har berättat att jag vill. Jag vet tvärtom att han inte vill nåt hellre än att göra mig lycklig. Ändå. ÄNDÅ har det tagit nästan tre år, ett giftemål och en bebis i magen för att jag ska kunna säga alltså du får såklart göra vad du vill med dina kompisar/ditt jobb/din fritid, men vi lever liksom ihop så du kan ju bara liksom kolla av med mig också. En ganska självklar grej egentligen ju? (Obs att Andreas också tycker att det är en självklar grej och själv har tagit upp det och följer det betydligt oftare än vad jag gör så no blame.) ÄNDÅ tycker jag att det är så jävla jobbigt när han ringer mig på jobbet och ba X har dragit ihop ett gäng som ska på hockey imorgon och jag undrar om vi har några planer för jag sa att jag skulle kolla med dig först. Alltså jag blir ju glad pga omtänksamt men den absolut första reaktionen i min kropp är HERREGUD SÄG TILL X ATT DU INTE BEHÖVER BE MIG OM LOV FÖR ATT GÖRA ROLIGA GREJER MED DINA KOMPISAR! eftersom rädslan att vara "regeringen" är större än den logiska tanken att det såklart är rätt normalt att bara kolla läget inför en helg. Jag menar när jag är i motsatta situationen så ringer jag ju Andreas utan att ens tänka på att nån av mina kompisar skulle få för sig att han dikterar mitt liv bara för att jag vill dubbelkolla så jag inte ställer till nåt som redan är bestämt.

Smaker vi gillar

Gör mitt bästa för att utveckla bebins smaklökar redan nu, närå, men sen barnmunsfasen aka illamåendefasen och dess rostade mackor, fruktyoggis och pannkakor gick över så har smaklökarna i min mun gått över till att favorisera beskt och surt så just nu äter jag helst av allt mörk choklad, blodgrapefrukt, kiwi, turkisk yoghurt och sumak. Och det absolut bästa jag vet trots brist på besk/surhet: gurka, hallon och melon. Inte en endaste rolig liten craving så långt ögat kan nå till min stora sorg.

Vardagsmaten

Jag vill blogga mer i år. Jag vill blogga mer om saker som känns, men för att göra det behöver jag blogga om vardagströket också såatteh välkomna till vardagsbloggen. Efter barnmorskebesöket igår åkte vi hem med nån form av triumfkänsla och sen sov jag i soffan en sväng innan jag lagade Indisk gryta med sötpotatis, blomkål och kikärtor med ris och raita (veg)  helt enligt veckoplanen. Det blev så jävla gott så jag eventuellt satt på vardagsrumsgolvet (lyxar till det med att äta framför teven ibland nuförtiden) och mumlade JAG ÄR ETT GENI I KÖKET! tills Andreas sa till mig att mina ödmjuka gener gärna får ha blandats upp lite i bebisen. High on success så gjorde jag en ny mathem-beställning för nästa vecka/söndag och då, mina damer och herrar, ska hushållet äta följande:

Carnitas med fänkålscoleslaw, inlagd rödlök och chili och guacamole

Vanlig hederlig pasta i tomatsås med ruccolasallad med kronärtskocka och parmesan (veg)

Pitabröd med marinerad lövbiff, kikärtsröra och annat götte (veg om man väljer halloumi istf kött)

Morotssoppa med grilled cheese (fick en paninigrill i julklapp hehe..he) (veg)

Marockansk kycklinggryta med citron, oliver och mynta med ris

Vi var hos barnmorskan idag. Hon är faktiskt himla mysig och inkännande och mina värden var precis vad dom ska vara (high five/phew!). Förra gången jag träffade henne hade vi inte ett bra möte pga morgonen efter RUL när min oro inför det fortfarande var ganska närvarande, praktikant som höll i mötet och diskussion kring förlossningsrädsla gjorde att jag hade gränsfallsblodtryck (140/90) och fick ingen bra information om det utan istället ett läkarmöte (pga det och pga astma/allergi och stressig) inbokat PÅ MOMANGEN. Jag var superledsen i vecka och rädd för att jag skulle dö och bebisen skulle dö och ja, ungefär all kris som går att hitta på. Läkaren on the other hand var ace och mitt blodtryck likaså, vilket det även var vid nästa extramätning. I och med dagens 120/70 så är jag avförd från riskövervakning och barnmorskan var väldigt väldigt nöjd med både det och alla andra värden. Jag vet att det är helt jävla idiotiskt, men bra värden gör mig så jävla nöjd i nån typisk form av duktig flicka-bekräftelse. Jag får också oerhörd ångest av motsatsen, vilket ju såklart är ÄNNU dummare. Det är väl inte mitt fel/min förtjänst hur mina hormoner beter sig liksom? Jag jobbar lite på det kan vi säga. Bebin mår också strålande och det är ju rätt så jävla härligt att höra det där pick-pick-pickandet när hon lyssnar på hjärtljudet. Emoji med hjärtögon gånger tusen.

Nu ska jag titta klart på Hela England bakar - Masterclass och sen se sista avsnittet av The Jinx. Hoppas allt är bra med er allihop!

En dag

Vaknade strax innan sex imorse, kissnödig och svinhungrig. Gjorde nåt åt det första, gick och lade mig, gick upp och gjorde nåt åt det andra också och gick och lade mig igen och viskade att jag hade drömt mardrömmar så Andreas skulle hålla om mig utan att bli sur för att jag väckte honom. Han är blid men nattsur den mannen alltså. Gud nåde den som råkar väcka honom utan rimlig anledning när han är inne i sin skönhetssömn. Somnade iallafall om till kvart över tio, gick upp och åt frukost vid elva och plockade, bytte lakan och allmänt segade fram till två när jag satte på mig jeans (gravid-) för första gången på kanske tre år och gjorde mig iordning för att gå ut. VARFÖR HAR FOLK PÅ SIG JEANS?! Det är ju så jävla jävla jävla oskönt så när vi väl var ute på gatan så höll jag på att börja grina pga
1) jeans=hell
2) kallt
3) hungrig pga
4) gick upp för sent men
5) om vi skulle äta innan vi gick ut hade vi missat dagsljuset
6) Andreas var obestämd och
7) jag ville inte bestämma nånting.

Jag betedde mig som en grinig unge och fräste och gnällde, men gick iallafall ett varv runt hornstull och sen hem och provade vår nya smörgåsgrill och slängde in en blåbärspaj i ugnen. Det var gott och gott och nu är jag mätt, har bytt till byxor jag kan röra mig i och sitter i soffan. Ska aldrig mer ha på mig jeans, I solemnly swear.

Hemmafru

Efter storstädningen av garderober och tvätt av cirka en miljard maskiner fanns det en del som faktiskt behövde strykas. Now stryka är ju egentligen ganska terapeutiskt, men något jag tar mig för kanske en gång om året om ens det pga Så Jobbigt att plocka fram strykbräda och strykjärn men igår kände jag att Det Nya Livet 2016 ändå var värt efforten så jag fick Andreas att ta fram allting (hehe) och sen ställde jag mig i vardagsrummet och strök typ två grejer till mig och typ femton skjortor till Andreas. Det var rätt så mysigt faktiskt, men när jag tittade på det lite liksom utifrån så såg jag den gravida kvinnan som stod och strök sin mans skjortor medan han tittade på hockey i soffan och pillade i telefonen. Det var lite lol-moment.

Sparade precis 450 kronor på att researcha hemleveransställen på mat

Hallå ja! Ekonomitanten här igen. Vi skulle egentligen ha storhandlat idag eftersom vårt kylskåp efter två veckor borta och innan dess en stor utrensning mer liknar en nyinflyttads än två personer som äter hemma typ varje dags. Tyvärr tog det längre tid att rensa köksskåpen och hänga tvätt och sortera garderober än vad jag hade tänkt mig och i det här kvarteret flyttar man inte gärna bilen efter klockan 16 på söndagar eftersom det är städdag och parkeringsplatserna har en tendens att vara non-existent så vi åkte helt enkelt inte iväg. Istället satte jag mig i soffan och gjorde en veckomatsedel (4 kvällar, räknar med rester och planerar aldrig helgmat) som ser ut som nedan och sen gjorde jag en inköpslista på ingredienser och övrigt som vi inte har hemma typ toapapper, tvättmedel, såpa osv.

Matförslag vecka 1

Färsbiffar med soltorkade tomater, oliver och fetaost med gräddsås och ugnsgrillade grönsaker

Libanesiskt tunnbröd med bulgur, rödkålssallad, avokado, hummus och halloumi (veg)

Indisk gryta med sötpotatis, blomkål och kikärtor med ris och raita (veg)

Spenat- och gorgonzolapasta med broccoli (veg)

Vi har aldrig beställt mat med hemleverans förut så jag gick in på både ica.se och mathem.se och lade in likadana inköpslistor för att kolla lite om det skulle bli nån större skillnad eller inte och döm om min förvåning när det skiljde drygt 300 kronor eller cirka 20% i pris innan leveranskostnader och den lilla bonusen att mathem.se hade nån 150 kronors rabatt för förstagångskunder. Jag valde ekologiskt av allting där det fanns ett ekologiskt alternativ och samma varumärken för toapapper, såpa, tvättmedel osv där det gick och kassarna borde vara relativt rakt av jämförbara.

Eftersom jag är ett stort fan av att betala mindre för likadana varor så tänkte jag att jag tipsar er också. Om nån annan har gjort nåt liknande och hittat nåt annat billigt så be my guest och tipsa gärna tillbaka.

Den stora rensardagen

När vi vaknade imorse (i lunch) och Andreas ba vad vill du göra idag? var min enda tanke: RENSA! PACKA UPP! TVÄTTA! Så det har vi gjort. Burit upp tusen fula uddaglas på vinden för att göra rum för dom nya fina vi fick av pappa i julklapp. Rensat garderoben för att få plats med eller well för att se vad vi äger om jag ska vara helt ärlig. Packat upp tusen väskor, tvättat so far tre maskiner tvätt, städat i köksskåpen. Alltså aaaahhhh! Det är en sån jävla skön känsla när det är gjort. På tal om nåt HELT annat så drog jag bara på mig en tisha imorse när vi började och efter nån timma gick jag förbi en spegel och ba WTF?! Magen har gått från omöjlig att dölja till full display på typ två veckor?

40 mil senare

Ugh, har precis kört Lidköping-Stockholm i gråmulen blåst och snöfall och är helt slut. Bra saker: trevligt i bilen, lägenheten är skinande nystädad och blommorna har överlevt två veckors negligerande. Dåliga saker: vi har noll mat hemma, toapappret är slut och alla tusen väskorna måste packas upp.

Kökstjänst

Vi firar nyår med pappa och mamma och pappas bästa kompisar hemma hos pappa. Dagen har bestått av sovmorgon, långfrukost och fotbad och sen ett jävla pillande i köket trots en enkel standardmeny med kött och potatis. Har försökt koka ner en flaska till rödvin (med lite annat jox i) till en rödvinssås i kanske två timmar? Den är fortfarande inte helt hundra och det kanske återstår en 3 dl eller så. Aja. Potatisgratängen står iallafall i ugnen, förrättsgeggan är gjord och köttet ska snart ut på luftning. Det blir nog ett bra slut det här också.

Året som gått

Ja, jag fortsätter precis som så många andra med årssummerandet. Här kan man läsa om förra året och ännu tidigare finns här (2013) och här (2012) och här (2011) och här (2010).

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Gifte mig och blev preggers. Hoppas på att aldrig mer göra om det första och eventuellt göra om det andra nån gång i framtiden.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag tror inte att jag hade några nyårslöften faktiskt. Första delen av 2015 handlade helt seriöst ganska mycket om ren och skär överlevnad från ett stort stort stort kolsvart moln av sorg och saknad och identitet.

3. Kommer du ha några nya för nästa år?
Nä. Jag ska försöka vara en så bra förälder jag bara kan.

4. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Jao. Som sagt så är jag ju över trettio så bebisfödandet sker ju relativt ofta nuförtiden.

5. Dog någon som stod dig nära?
Nej, thank god. Det räcker med död nu på jävligt jävligt jävligt länge.

6. Vilka länder besökte du?
Danmark (Köpenhamn), Tyskland (Berlin), Skottland (Edinburgh), England (Brighton med omnejd).

7. Är det något du saknar år 2015 som du vill ha år 2016?
Ja alltså förutom bebisen på utsidan av magen istället för i så nä? Slutet av 2015 har varit himla fint faktiskt.

8. Vilket datum från år 2015 kommer du alltid minnas, och varför?
25 april pga fick en äkta man och 18 augusti pga fick reda på att bebisen hade börjat bo in sig i lelle livmodern.

9. Vad var din största framgång 2015?
Det måste ha varit att jag kom ut ur mörkret. Att det gick och att jag faktiskt är mig själv fast jag inte trodde att den personen skulle finnas igen.

10. Vad är du mest nöjd med?
Att jag har valt en så jävla bra person att leva med. Han gör allting bättre.

11. Största misstaget?
Att jag har varit hemma lite för mycket kanske?

12. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nope. TA I TRÄ!

13. Bästa köpet?
Jag gissar att det är vår nya mom car. I mindre skala min Rodebjerkappa som jag hade på bröllopet och cirka varje dag efter det när jacka har behövts.

14. Vad spenderade du mest pengar på?
Bröllopet, hands down. Vi tyckte verkligen inte att vi hade ett extravagant bröllop på nåt sätt, men herrejävlar vad det kostade iallafall. Totally worth it och det är bara pengar osv.

15. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Min man, min pappa, min syster, mina kompisar och bebisen. Herrejävlar vad glad dom kan göra mig.

16. Vilka sånger/band kommer alltid att påminna dig om år 2015?
Jag kanske aldrig har lyssnat så lite aktivt på musik nån gång som under 2015. Men (förlåt för bröllopstjat) musiken som Fluru spelade vid vigseln kommer aldrig försvinna. Vi gick in till The book of love, hade You you you you you innan vigseln och Shine a little light efter och gick ut till Walk through this world with me. Jag älskar dom alla gränslöst.

17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Både och? Början var jobbig, men ju längre in i året vi kom desto bättre har jag mått. Jag vill gärna att det fortsätter så.

18. Vad önskar du att du gjort mer?
Umgåtts med mina kompisar.

19. Vad önskar du att du gjort mindre?
Legat i soffan.

20. Hur tillbringade du julen?
Med Andreas, pappa, syrran, farmor, morfar, farbror med fru, moster, morbröder och en kusin hemma hos pappa. Det var skitmysigt och så himla fint hur mammas syskon är en del av vårt liv fast mamma inte är det längre.

21. Hur många one night stands?
Tio? Nä. Inga såklart.

22. Hur många har du nobbat?
Noll personer. Tänkte skriva att vigselring kanske är avskräckande, men tror att det mer handlar om att jag inte har träffat typ några nya personer i år.

23. Favoritprogram på TV?
Får Homeland räknas som TV-program? Isåfall Homeland.

24. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Vi har ju pratat om det här förut, hat är inte bra kids. Don't hate.

25. Bästa boken du läste i år?
Jag har läst så fruktansvärt lite böcker i år så jag skäms nästan lite. Det kan bli mitt nyårslöfte för 2016; börja läsa böcker igen för helvete. Kommer inte på nån fantastisk läsupplevelse så pass då I guess.

Bring on 2016 och gott nytt år till er allihop!

Älskar ledigheten

Okej så nu är jag såpass ledig så jag precis bkade två sorters småkakor och lade mig på golvet i köket framför ugnen när dom gräddades.

Hag kom precis hem från en tur till lampaffären och Mio med pappa. Varje gång jag är här mår jag så himla bra. Det är så mysigt och lugnt och framförallt så är det annars ständigt dåliga samvetet över pappas ensamskap såklart helt borta. Jag kan nästan inte berätta hur skönt det är. Mammas närvaro här är också lättare att bära nu, lite mysig till och med. Den var jobbig i början. Alla ställen hon har suttit på, alla blommor hon har pillat med, hennes doft i badrumsskåpet. Det var lite för svårt att liksom värja mig där i början, då när allting var så extremt påtagligt ändå och sorgen så djup och så grund samtidigt. Nu när den är mer molande och minnena inte uteslutande är från den sista sjukdomstiden utan släpper igenom det fina, dom mjuka, alla skratt så är det istället fint. Jag går och letar i kokböckerna efter hennes handstil, klappar på hennes plats i soffan och öppnar badrumsskåpet på vid gavel när jag är på toaletten och jag saknar, längtar, minns. Det var ju inte så här det skulle bli, men den här verkligheten fungerar den också. Den är också ett liv. Den har också en mening, tvärtemot vad jag kände där i våras när mörkret helt tagit bort min livslust. Jag skrattar från magen igen. Inte heller det går förmodligen att beskriva storheten i.

Med vänlig hälsning, ej lydigt preggo

Saker jag skiter i while pregnant:
Min vikt. Förstår på allvar inte det här jävla vägandet/viktpratet eller vad det egentligen ens ger nån ever. Lite blodprover och urinprover och blodtryck och ultraljud och magmätningar och bebishjärtljud talar ju i fakta, vikt gör det inte. Jag vet folk som har gått upp massor och mått bra och folk som har gått upp lite och mått bra. Folk som har varit smala innan och tjocka innan. Oavsett hur deras graviditeter har fortlidit så är det inte vikten som har visat något avgörande utan helt sonika andra tester. Jag har frågat barnmorska och överläkare om vad exakt det visar att följa vikten och so far har jag inte fått nåt annat svar än det kan vara en indikation, men det är väldigt individuellt vilket på nåt sätt får mig att tänka att om det är så individuellt så är det väl egentligen ingen pålitlig indikation? Jag väger mig såklart hos barnmorskan eftersom det just nu är en del av protokollet, men jag vet inte resultatet för jag har bett att få slippa veta om ingenting händer som gör att jag måste.

Min andra sak som jag skiter i är kostråden. Ingen alkohol eller tobak i den här kroppen pga i mitt tycke bevisade negativa följder och small sacrifice to make, men i övrigt? No shits given. Jag tog upp det här med listeria med min barnmorska eftersom det typ är 1 fall om året varav inte ens hälften går att härleda till vad kostråden avråder från och hennes reaktion var att rycka lite på axlarna och säga att oro har betydligt fler negativa och konstaterade effekter än en bit mögelost om man nu är sugen på det. Så jag har ätit kött medium rare och mögelost när andan har fallit på och valt att inte ha ett uns av dåligt samvete.

Det här är ingen preach för att Alla Måste Göra Som Jag, utan mer ett försök till balans i det som verkar vara en ständig ström av förmaningar. Det här funkar bra för mig liksom.

För övrigt så sjukt besviken på Serial S.02. Den känns väldigt amerikaniserad för inte kan nån utanför USA bry sig det minsta om vad en idiotperson gjorde eller inte gjorde i ett idiotkrig och huruvida han kommer få sitta en stund i fängelse eller inte? Hade peppat monumentalt inför första avsnittet och somnade nästan half way through. Plus så himla dålig ljudupptagning på alla telefonintervjuer? Snyft.

God jul i efterskott!

Ligger i min killes min mans barndomssäng och vilar och kollar på magen när den studsar runt av vilda bebins förmiddagsgymnastik. Vi har firat jul med hela min släkt och sen tagit bilen till Örebreu och käkat INGEN JÄVLA JULMAT! med hans familj. Här är tempot lägre än noll och det är så jävla gött. Jag kanske ska duscha och vi ska fika med några kompisar och sen kolla ikapp dom senaste två avsnitten av Homeland och där slutar väl planen ungefär. Imorse nätshoppade jag drömgrejer på rean och jag kommer väl grina när fakturan kommer, men jag har faktiskt gått och dregglat över en klänning sen tidigt i höstas och kände ett starkt unn. Funderar på att blunda lite till över privatekonomin och klicka hem mer grejer. Mmm...köpa saker.

Nutid

Jag såg precis bebin sparka i min mage. JAG SÅG PRECIS BEBIN SPARKA I MIN MAGE. Om ni undrar vart jag befinner mig den närmsta tiden så ligger jag i soffan och stirrar stint på min egen mages kurva i hopp om att få fnittra förtjust igen.