Så jävla peppig fredag va

Blev helt jävla megaklar med bokslutet igår och passade på att också bli helt klar med kvartalsbokslutet OCH sortera alla våra skräppärmar. Kände mig helt orimligt nöjd efteråt. Nu kom jag precis på att jag inte har lämnat in nån utläggsrapport på länge och såg att totalsumman hamnade strax över femtusen. Jag vet att det är asmycket att ligga ute med, men lite här och lite där under ett gäng månader liksom märks inte så nu känns det som att jag har vunnit på lotto när jag får tillbaka det. Imorgon ska jag ha sport- och kulturdag med Stina och ikväll ska jag somna i soffan klockan åtta. Känner high five på mig själv just nu.

Unne mä å götte mä

Pratade med sjuksköterska precis som inte var ett dugg orolig och dom sa till mig att komma in med ett urinprov nästa vecka för säkerhets skull. Jahapp. Så nu sitter jag i soffan i vardagsrummet och skulle väl för all del kunna åka till jobbet och jobba resterande del av denna dag, meeeeen jag skulle ju å andra sidan kunna se det som en dag när jag kan ta hand om mig själv. Ni vet, duscha länge, fila fötter och naglar, kanske till och med måla naglarna. Andreas fick nåt form av ryck i förrgår och ba ska vi inte gå på stan i helgen och köpa lite nya kläder till dig? Eh, jo tack? Jag vill ha den här klänningen och den här toppen och dom här skorna. Är ju tyvärr inte gjord av pengar så jag kommer väl komma hem med ett gäng jerseykjolar från H&M för 99kr/styck och nån stickad tröja från Monki.

Fick plötslig värk njurarna igårkväll och låg och kved i sängen med en alvedon och en ramlösaflaska fylld med varmvatten (har ej micro så vetekudde funkar inte yo) och trodde, i vanlig dödsångestordning, att jag skulle dö. Vaknade imorse och kände ingenting så nu känner jag mig jävligt tveksam här. Antingen är det en urinvägsinfektion som jag inte har känt av pga känner aldrig av dom förrän dom går upp i njurarna eller så åt jag nåt igår som min dumma allergikropp på nåt sätt reagerade emot. Det som talar för alternativ ett är att det kändes exakt som en UVI gone bad. Det dom talar emot är att sån smärta inte slutar förrän jag får penicillin och jag känner ju som sagt ingenting nu plus har inte varit extra kissnödig, vilket ju lite talar för alternativ två. Problemet med det är att jag inte åt nåt konstigt igår förutom en ny vitamin (B6 för den som undrar) som jag har hört ska vara bra om man har allergi/astma/torr hud. Kan det vara en vitamin? Har ingen större lust att prova igen pga det var ytterst oskönt men vill inte heller gå omkring med obehandlad njurbäckeninflammation. Stannade hemma från jobbet för jag sov så dåligt inatt plus väntar på tid för återupprungning från vårdcentralen för en tid att komma dit. High life osv.

Jag är hos pappa i helgen, bara jag och pappa, och det är så mysigt. Han har lagat mat och jag har legat på kökssoffan och pekat och tipsat och fnissat. Vi har sett på fotboll och på film och käkat middag med min moster och en av mina kusiner och jag har igen känt en oerhörd tacksamhet för den trygghet som är min familj. Alla borde få ha det så här. Det är så hjärtetvistande att så många i världen lever i otrygghet på grund av maktgalna män, maktgalna nationer. Det är svindlande vad vi gör mot varandra under den korta korta tid som vi lever och hur mycket ondska som finns. Det är så sjukt så jag klarar inte av, som i kan inte förstå, att tänka klart tanken. Det är som rymden fast bara mörker och fult.

En sak som är jobbig och väldigt annorlunda sen mamma dog är hur mina relationer har ändrats. Det började förmodligen redan när jag jobbade på Minirodini och höll på att jobba ihjäl mig och oroade mig för mamma på sidan av. Tiden som tidigare varit oändlig krympte och krympte och krympte och till sist fanns det nästan ingen tid kvar till nåt annat än att överleva och mitt stora nätverk, relationerna med fina personer, blev svagare och svagare. Det kanske äe en naturlig del av att bli vuxen och det kanske egentligen är en kombination av familjebildandande, som ju har en tendens att vara ganska tidsödande, och brist på engagemang och ork från min sida, men oavsett så saknar jag alla ibland. Rätt ofta.

Tiden efter mamma, året efter mamma, var ganska mycket som ett svart hål. Jag kommer helt ärligt inte ihåg speciellt mycket eftersom ingenting hände och den tiden som jag inte låg i soffan och var deppig ägnade jag mest åt att försöka vara sällskap till pappa eller träffa dom som jag aldrig kommer kunna vara utan. Även min relation till mina bästisar är annorlunda nu, nästan ny och lite öm ibland. Det är inte lätt att vara kompis med nån som är totalt inåtvänd och relativt ointresserad av en och ens vanor och god bless dom för att dom står ut ändå.

Jag vet inte vad ni har för uppfattning om mig, men jag gissar på att ni tänker mig som ganska extrovert. Det har jag alltid gjort också, men i den mörka sörjan som är sorg så försvann lite det som var min intuition och mina skills i att dra en konversation framåt. Det börjar komma tillbaka, thank god, men fortfarande får jag ibland aktivt tänka på vad jag ska säga/fråga personen mittemot ibland, även när den personen är en av mina närmsta. Det är märkligt och det gör att jag tvivlar mycket mer nu än vad jag nånsin gjort förut på min egen person och min del av mina relationer. Tycker dom om mig? Verkligen? Har jag nåt att bidra med? Och det hjälps kanske inte heller av att min telefon som tidigare kunde plinga flera gånger per kväll nu kan vara tyst över en hel helg och att almanackan är ständigt tom. Alltså det är ingens fel och jag skyller inte på någon eller tycker att det är någons fel eller ens fel alls. Det är vad som händer när livet händer men ibland kan jag sakna livet jag hade med folket jag hade det med.

Ja, för oss som inte har några riktiga problem så

Det är verkligen inte sunt för mitt psyke att vara ensam hemma alltså. Dels kan jag inte somna och dels hinner jag tänka på alldeles för mycket saker. Vi har ju bokat en resa till Turkiet i slutet på september och hade planen att bara ligga i en solstol och njuta av den delade poolen precis utanför uteplatsen och nu känns det inte alls bra att åka. Det är oroligt och resenärer på plats har blivit tillsagda att hålla sig på hotellet och även om UD inte avråder från att resa till turistorter vid medelhavet känner jag mig ändå orolig inombords och det är inte kul. Och medan jag skriver det här är jag fullt medveten om hur äckligt det låter att jag inte känner för att åka och bada i vår privata pool för att det är lite oroligt medan folk flyr allt dom äger och riskerar livet och jag önskar av mitt liv att alla i världen kunde ha mina "problem" istället för sina riktiga, men samtidigt är det här ju mitt liv och min verklighet. Iallafall: imorse avbokade jag kalaset för ingen sol i världen är värd att vara kaninhjärterädd för.

New low

Beställde precis Pizza Hut-pizza med utkörning. Ligger i soffan under ett täcke och fryser (vi har fönsterrenovering, är ej sjuk) och min man är på tredagarskonferens. Vi är lite nykära för tillfället så igår innan vi skulle somna så började han nästan gråta lite för jag tycker det är så onödigt att vi ska sova borta två nätter jag kommer längta ihjäl mig. Och ja, well, jag också. Det händer fan inte mycket nuförtiden utanför jobbubblan, därav min frånvaro. Eller i världen händer det ju massor. Jag känner mig förhoppningsfullt positiv till framtiden för det här kan inte bara vara ett par veckors drive. Allt engagemang från privatpersoner och företag måste resultera i politiska beslut baserade på humanism och inte procent och pengar. Det måste bara det.

Oookej, där kom pizzan och VARFÖR HAR INGEN BERÄTTAT FÖR MIG ATT DET ÄR DEN GODASTE PIZZAN EVER? Okej, nuff shouted, nu ska jag fortsätta titta på Keeping up with the Kardashians och dricka ramlösa. Hoppas ni mår bra allihop! Puss

Efter regn... (ja, här haglar klyschorna)

Fick precis ett samtal som liksom automagiskt fixade ett av mina största jobbproblem och by far min tyngsta jobbångest. Ville hoppa upp och ner i stolen samt pussa henom som ringde genom luren. Känsla: all shall pass.

Upp som en (sur) sol, ner som en pannkaka

Jag trodde ju (i min enfald) att jag hade kontroll över jobbet trots allt. HAHAHA. HAHA. Nej. Idag sitter jag här med ett berg av bajs och vet inte riktigt vart jag ska börja gräva. Och som bonus: har sovit som en kratta två dagar i rad och har ingen lunch med mig, klockan är snart ett och jag måste äta för att orka men jag orkar inte äta. Åh lifvet din oljuva skapelse.

Det går tydligen att sälja sommarstugor för huspriser om man vill

Alltså husvisningen igår: HAHAHHAHA. Det var ingen husvisning, det var en visning av en schmancy sommarstuga som halva Stockholms hipsterbefolkning gick på. Det var så trångt och lågt till tak så Andreas slog huvudet i dörrkarmen och nån idiot gick omkring med en bajsblöjeunge på armen (förlåt är inte förälder osv MEN VARFÖR BYTER MAN INTE BLÖJA PÅ SITT BARN OM DET HAR BAJSAT?) så det luktade bajs i hela jävla huset. Jag höll på att spy och fick äckelkänslor för huset och känslan när vi gick därifrån var ren och skär smutsighet. Sen googlade jag ägarna och kände mig ännu mer smutsig när jag insåg att mannen i huset är av sorten gnälla på allting på facebook (första fem googleträffarna var gnälliga kundservicemeddelanden till diverse företag). Plus att huset fan var svindyrt. Brrr.

Jobbmässigt så har jag kommit ikapp lite grann, tillräckligt mycket för att min chef verkar nöjd. Phew.

Den här helgen ett liv

Jaha, så var det söndag igen då. Jag har massiv jävla ångest över min underprestation på jobbet förra veckan och innan ni tänker att jag är för hård mot mig själv så vill jag bara säga att det här inte är ett case of jobbat tio timmar räcker inte till. Det är ett case av var på jobbet sju timmar varav jag jobbade fyra och slösurfade resten TROTS att jag vet att vår VD förväntar sig en rapport när han är tillbaka på jobbet imorgon och jag har så jävla mycket att göra. Varför jag inte har jobbat? Ja säg fucking det. Dålig moral och brist på fokus most likely. Skulle ha åkt in och jobbar igår men hade en allting är målat i svart-dag och låg hemma i soffan och grinade och såg på romcoms. Extra Bra Person kände jag mig när Andreas drog och sprang Midnattsloppet i min pappas ställe ihop med folk jag har växt upp med och jag stannade hemma och åt en påse chips med dipp och glodde in i väggen. Idag skulle jag ha jobbat på förmiddagen, men jag vaknade kvart över elva av att telefonen inte hade ringt pga inget batteri. Den nya planen är att jobba efter husvisningen vi ska på i eftermiddag. (Insert gasp) Vi behöver inte hus och har egentligen inga planer på hus, men det är way inom vår budget och supergölligt (80kvm yo) med naturtomt och spröjsade fönster och äeh jag vet inte. Det är fint och vi ska åka och kolla. Wish me luck!

Fredag eftermiddag bör vara raindrop on roses and whiskers on kittens

Jag blev precis så förbannad så jag fick hjärtklappning och yrsel och det är ju precis vad som önskar fredag eftermiddag. NOT. Vår bostadsrättsförening fick precis sin halvårsrapport och våra kostnader ligger ungefär 100% över vad som är budgeterat och kärringen som bossar över allting tycker att det är helt i sin ordning eftersom budget bara är nåt som redovisningsbyrån skickar. Att det skulle vara kanske det viktigaste styrdokumentet vid beslutsfattande har gått henne helt förbi precis som det faktum att föreningen ska överleva och ha pengar på kontot även efter den här mandatperioden eftersom som saker eventuellt behöver renoveras/lagas även då. Plus att vi har en kund i ett annat land som är så jävla frustrerande så jag vill slå näven i en betongvägg.

Så trevlig helg då. EMOJI MED KRYSSANSIKTE.

Kan nån smart starta ett magasin med bara bra smak?

Ahmen jag har tänkt lite mer på det där som jag skrev om igår och alltså är det ändå inte helt åt jävla helvete att det inte finns ett livsstilsmagasin som har lyckats hålla hög modegrad, ha intressanta intervjuer och använda blandade modeller UTAN ATT LABELA DOM? Jag vill inte läsareportage om strong is the new skinny eller big is beautiful eller om hudfärg, jag vill att det bara ska vara en naturlig del av tidningen. Nu är jag lite exalterad här, men på riktigt, tänk er att sjunka ner i soffhörnet med en tidning som är som Rum Hemma fast för mode. Lite vintage, lite senaste trenderna, lite recept, nåt resereportage, ett gäng uppslag med trendiga foton med olika sorters människor, lite hudvård (igen olika fejjor). Alltså jag göttar mig så mycket i den tanken och lite seriöst sugen att bara göra det. Och så en jävligt snygg och härlig layout som grädden på moset. Inte som ett politiskt ställningstagande utan för att det faktiskt saknas på marknaden. Visst skulle ni köpa och läsa? Visst?

Lite pladder och ett par tips

I våras började jag följa lite fashionkonton på instagram med folk som inte är modellsmala. Dels för att var lite trött på enformigheten hos de konton jag följer, men också för att jag, trots min stora aversion mot utseendenormer, ändå bara följde standarden. Jag skäms för att säga att jag först kände att det var lite...jag vet inte, obekvämt? Ovant iallafall. Men nu? Alltså det är så jävla gött att se bikinibilder på kvinnor av massa olika storlekar och vad min blick har ändrats alltså Nu känner jag inget ovant utan ser bara kläderna/outfiterna istället för modellens kropp och det är ju liksom hela vitsen. Det är egentligen en självklarhet att det finns människor med över storlek 42 som är jävligt intresserade av mode, men oftast när de får plats i smalmedia så handlar det om big is beautiful vilket fortfarande på nåt sätt är ett statement om size. Jag vill följa ett flöde där storlek inte ens tas upp utan bara är. Jag måste börja följa fler konton, men jag kan ändå tipsa om emmisnicker och Rue107.

Sex- och kärlekslista (allt som är kul i ett)

Alltså jag hittade en lista om sex och kärlek hos Sandra Beijer och GUD VAD ROLIGT! Here goes:

Är du singel? Näjje.
Trivs du med det? Jovars.
Vad är viktigt i ett förhållande? Att känna att man är del av ett team så respekt, förståelse och hjälpsamhet. Och att man skrattar mycket. Och att det finns en total trygghet.
Vad är viktiga egenskaper hos en partner? Smart snäll rolig uppmuntrande.
Hade du kunnat tatuera in din kärleks namn på armen? Nä.
Vem kysste du senast? Andreas.
Är du kär? Kär och kär, närå, såklart jag är!
Den äldsta du hånglat med? Jag hånglade med en rätt gammal grek när jag bodde i Australien. Kan han kanske ha varit född nån gång på sent sextiotal kanske?
Den yngsta du hånglat med? Alltså jag brukar ju inte legga mina ligg (har hänt though) men jag tror en 88:a.
Har du haft sex med någon du inte varit kär i? Det var det enda jag gjorde i typ sju års tid.
Vad hade du gjort om du hade blivit gravid imorgon? Blivit glad och även omg ska vi ha barn är jag redo jag är inte vuxen-panik.
Vad för sorts människor dras du till? Såna som är smarta och roliga.
Vill du gifta dig? Är gift va.
Har du haft ett one-night-stand? Hur kan man komma undan det under ett liv?
Har du haft sex med fler än 4 personer? Jag har haft sex med tre personer på en helg så ja.
Fler än tio då? Men herregud. Ja.
Har du snott någon annans pojkvän? Nej, det har jag inte gjort.
Har du sårat någon med flit? Alltså varje gång nån blir ledsen så är det ju jobbigt, men jag har inte sårat nån med flit just for the sake of it.
Har du någonsin strulat med fler än 1 på en kväll? I had a slutty youth så ja.
Har du haft en trekant någon gång? Nej.
Konstigaste stället du haft sex på? Jag är så jävla vanilj så inget superkonstigt. Motorhuven på en bil? På en pir? I trädgården?
Har du älskat någon på riktigt? Gud ja.
Har du blivit dumpad? Mja. Alltså jag har haft ett riktigt långt förhållande innan Andreas och då dumpade jag, men av dejter ja.
Är utsidan viktig? Ja, men inte vad som anses attraktivt utan vad just du tycker är attraktivt. Det är ju så fiffigt att naturen har ordnat att vi gillar olika.
Hade du kunnat vara ihop med någon som har ett rykte för att vara player? Föll bara för såna killar förut, men det blir aldrig nåt bra av det. En player är en player är en player. Har hen varit otrogen och spelat förut kommer hen vara det igen.
Hade du kunnat vara ihop med någon som är tio år äldre? Alltså Andreas är ju sju år äldre än mig så ja.
Skulle du kunna förlåta otrohet? Det beror väl på kontexten, men jag hade nog kunnat velat förlåta men kan inte svara på om det hade lyckats. Att kunna lita på den man lever med är ungefär det viktigaste som finns.
Har du blivit med barn någon gång? Nej.
Har du haft sex med någon kompis? Hahaha. Ha. Ja.
När blev du av med oskulden? Strax efter jag fyllde 15.
Hur många seriösa förhållande har du haft? Två .
Hur många gånger har du varit riktigt kär? Ahmen två då.
När kramade du någon senast? Imorse.
Har du svårt att bli kär? Jag vet inte. Lätt att bli förälskad i tanken, svårt att bli kär på riktigt?
När kysste du någon senast? Imorse.
Ångrar du det? Nä.
Hur långt har ditt längsta förhållande varit? Nästan 6 år.
Vad hette din riktiga första kärlek? Patrik tror jag. Vi gick i tvåan och han frågade chans på mig i bussen på väg till Tossebergsklätten på en skolutflykt.
Vet du någon som är kär i dig just nu? Japp. Har aldrig känt mig så älskad (förutom av mina föräldrar).

Frisör i Stockholm sökes

Det är verkligen ve-he-he-herk-li-gen dags för mig att klippa mig och slänga i lite ny färg i håret inför hösten och min frisör har bestämt sig för att höja priserna hutlöst och även fast jag alltid blir nöjd känner jag att 2500 kronor inte är pengar jag vill lägga på mitt hår oavsett hur långt det är. Så: är det nån som har en bra frisör att tipsa om som är bra på färg och klipp och som inte tar tvåtusenfuckingfemhundra spänn för en klipp-och-färg? Tacksam för tips!

Att inte ha kakan och äta den

Det räcker nu. Det här samhället vi lever i och dess jävla könsroller och offren dom skördar. En tjej blir mördad när hon ska åka hem från jobbet. En annan när hon är ute och springer. En liten sjuårig flicka i sitt hem. En mamma och hennes son på Ikea. Det är inte psykiskt sjuka människor, det är symptomen av ett sjukt samhälle.

Det. Räcker. Nu.

Det går inte att separera ovan händelser från verkligheten i vilken vi lever med förväntningarna, mallarna, rollerna som vi föses in i från födseln. Kvinnor är svagare än män. Män är starkare än kvinnor. Riktiga män häver öl, byter däck och ska vara den stora starka skyddande kraften som beskyddar den svagare, bräckligare kvinnan. Riktiga män kollar på bilar, leker med pistoler och gråter inte för skavsår på knäna. Riktiga män gråter vid fotbollsderbyn och OS-guld, inte av osäkerhet ledsamhet rädsla. Ordentliga kvinnor tar hand om hemmet, kramar på barnen och äter sallad leendes. En ordentlig kvinna har lagom stora höfter, lagom stora bröst, lagom smala ben och alltid ett jävla leende på läpparna. Fina tjejer leker med dockor och gillar Barbie och läser i Frida om hur dom sminkar sig för att se bättre ut. Tjejer behöver alltid en man för att försvara sig, män måste alltid försvara.

Jag är helt jävla övertygad om att låt kvinnor vara kvinnor och män vara män är det mest skadliga påstående som finns, för alla inblandade. Vi kommer aldrig komma åt makt genom våld förrän vi löser upp ekvationen stark = makt. Vi kommer aldrig kunna få män att sluta slå förrän män får itutat från barnsben att det är okej med känslor. Så länge män har den trånga boxen av stark familjeförsörjare med liten inblandning i dom mjuka värdena så kommer män att slå. Jag känner hur många fina människor av manligt kön som helst och dom måste börja ta mer plats. Dom måste stå upp och säga ifrån. Dom måste gå före och visa vägen. Och förihelvete alla fellow kvinnor, vi måste sluta prata om bad boys med ett fnitter. Vi måste sluta skämta om män som inte tvättar/städar/diskar med ett ögonrull och en bitter bismak. Vi måste sluta prata om att "vi måste ställa krav" och ta för givet att ett gemensamt hem är gemensamt och agera därefter. Det gäller även föräldraledigheten. Vi måste sluta lägga beslag på majoriteten av ledigheten för att vi vill det och det är enklare så. Vi måste sluta ha "tjejkvällar" och vi måste sluta gruppera oss i tjejer/killar.

Vi kan inte välja ut delar av könsrollerna som passar för tillfället och sen vilja förändra resten. Det handlar inte om jämställdhet. Det handlar om mänsklighetens överlevnad.

Mmm..vi kör en lista. Så listigt av mig. (förlåt, var i gbg i 4 dagar på semestern)

Den här snodde jag av Maria  som snodde den av Ania 

Beroende av?
Att äta innan jag blir svinhungrig för att inte bli en total hagga. Annars väldigt lite måste jag säga. Kaffe på morgonen när jag jobbar kanske?

Vad behöver du mest just nu?
En kram? Nä, men att hitta det där jävlar annamat som gör att jag för en jävla gångs skull faktiskt tar tag i att börja träna.

Vad tror folk om dig?
Guuu va svååårt. Vad tror ni? Att jag är hård, tar plats och är rapp i käften kanske?

Stämmer det?
Jao, kanske lite. Jag tror inte att jag tar plats på ett skrikigt sätt och jag är inte speciellt hård om jag inte är fly förbannad, men om jag är lite stressad så har jag en förmåga att liksom glömma av sociala koder som att hälsa, kolla läget osv och bara gå direkt på det jag vill veta/behöver och skämt i dessa lägen flyger högt över mitt huvud. Det är...charmigt.

Vad får du ofta komplimanger för?
Att jag har ett smittande skratt.

Brukar du ofta skratta för dig själv?
Fnysfnissa mest. Det är svårt att asgarva utan sällskap.

Vad står det i ditt senast inkomna sms?
"Topp" Från Andreas som svar på att jag har kollat med försäkringsbolaget vad försäkringssumman på 500 000  i specen på fakturan täckte efter att mest ha känt fuuuuuuck, vad händer om huset brinner ner? Står vi där med miljonskulder och ingen försäkring då? Det gör vi inte därav "topp". Han är vältalig min man.

Nästa mål i ditt liv:
Att måla om sovrummet och alltid göra en sallad/ha grönsaker till maten.

Hur svarar du i telefon?
Yallå eller Hej det är Linn.

Vem ringde dig senast?
Lisa som ville ha hjälp att bära upp barnvagnen till vår lägenhet.

Antal timmar sömn i natt?
Har inga barn så räknar inte timmar, men typ halv ett till halv åtta så sju timmar?

Hur känner du dig just nu?
Ganska glad och pepp på livet.

Vanligaste färgen på dina kläder?
Svart, fast jag börjar bli bättre på att ha färgglada kläder på mig.

Favoritdryck på morgonen?
Starkt svart kaffe

När brukar du oftast gå och lägga dig?
Vid tolvtiden.

Är du blyg?
Haha, nej. Jag är snarare översocial.

Sysslar du med någon idrott?
Ehnej.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Men det här har vi ju varit igenom tusen gånger. Nej. Jag tror att det är helt omöjligt att bli kär vid första ögonkastet. Intresserad, ja. Attraherad, ja. Kär, nej.

Har du några smeknamn?
Linnis, Linnsan, Linnbi.

Har du kyssts i regnet?

Jao.

Jaha hösten -15, då kör vi!

Det är första dagen tillbaka på jobbet idag och jag öppnade datorn lite som i den där gamla sparbanksreklamen när internetbanken kom, ni vet lite sakta med ansiktet grimaserande och halvt bortvänt, men jag lever fortfarande så det gick lite bättre än förväntat. Jag har typ glömt av hur bloggande går till och tycker mest att jag skriver vart jag befinner mig nånstans, men det blir väl snart ordning på det också. Om nån undrar över nåt så kan jag ju svara på det...hehe..ingen?

Nu har jag landat hos pappa igen. Jag har tappat bort plånboken i Köpenhamn (om ni åker dit kan jag rekommendera världens godaste pizza på La Vecchia Signora samt maten på Madklubben Bistro de Luxe) och toastat mitt första bröllop. Det var kul och jag var helt onervös, om än jävligt fokuserad, fram tills att jag skulle hålla mitt eget tal. Herregud vad det kändes som om hjärtat skulle hoppa ur bröstkorgen, men det gick bra det också. Det känns inte som att jag har haft mer än tre dagars semester på den här semestern, men vi får försöka ta igen det genom att åka på en ligga helt still i solen-semester i höst. Nu ska jag åka och serva bilen och äta glass. Hejhej.

Jag är i Skåne och bor på Gästis. Det är fint och välbehövligt, för även om jag älskar min pappa till döds så är det lite jobbigt att vara hemma hela tiden och känna av ensamheten han lever i. Andreas säger att jag inte kan ta på mig andras jobbigheter och att jag inte kan sörja å pappas vägnar och jag vet ju att han har rätt för jag går ju själv sönder lite hela tiden när jag gör det, men det är så svårt att låta bli. Jag vill likom fixa det och det går inte och ajajaj mitt hjärta. Sen har jag inte haft en dags ledigt utan att svara på mail/sms/telefonsamtal om jobbet och det stressar mig också. Här i Skåne, i bilen, på loppisar och på diverse fik och restauranger kan jag ju inte jobba eller fixa pappa. Här kan jag bara vara och det är himla tryggt. Vi pratar om att bo här, men loopen kommer alltid fram till jobbet och hur ogärna nån av oss lämnar det vi har nu. Istället fikar vi med kompisar som också hänger här nere och ikväll ska vi käka middag i Ystad med Nellie och hennes kille. Det ska bli micket kul. Imoegon drar vi till Köpenhamn och shoppar. Det blir bra det här.

Att toasta ett bröllop

Kan du inte skriva ett inlägg om att vara toastmaster (och vad man har för förväntningar på dem som ska va det när man gifter sig). Jag ska vara toastis på min kompis bröllop i september och jag känner mig helt lost.

Tack på förhand/Emma

Hej Emma!

Jag kan nog inte skriva ett inlägg som är representativt för alla, men jag kan ju ge min syn på saken och vad jag tror/tycker förväntas och vad jag tycker brudparet ska tänka på vid valet av personer. Allting bestäms ju i slutändan av vad för sorts personer det är som gifter sig och vad dom har för förväntningar/önskemål och vad för sorts bröllop det är.

Det som generellt alltid förväntas av toastpersonerna är att dom håller i trådarna under middagen och desamma som ska se till att allting flyter på och att serveringen timeas med dom tal/sånger/lekar som hålls och i slutändan också ser till att middagen inte håller på i evigheters evigheter (om inte brudparet vill att middagen ska vara till mitt i natten, isåfall är det toastarnas jobb att sprida ut talen för att det ska funka). Det är alltså viktigt att ta reda på när brudparet planerar att middagen ska starta, hur många rätter som ska serveras och hur (buffé eller servering vid bord) och när ungefär dom vill att middagen ska vara klar. Antal gäster spelar roll i hur lång tid in- och avdukning kommer att ta och står till exempel förrätten redan på plats när gästerna sätter sig så går det såklart snabbare att komma igång. Generellt tror jag att man kan räkna med att servering åt endera håll tar minst 10 minuter och sen ska det förmodligen fyllas på nån form av dryck också. Kolla med brudparet om dom tycker att det är okej att dryck serveras under talen eller om de vill att det sker under "tysta" perioder och kommunicera det till serveringspersonal/serveringschef. Generellt: be om kontaktuppgifter till serveringsansvarig och prata direkt med hen för att sätta ett schema för kvällen. Dom är ofta rätt vana och kan hjälpa till med tidsangivelser.

Sen är det ännu viktigare att ta reda på/känna in hur brudparet vill att middagen ska bli. Varken jag eller Andreas är speciellt spexiga och jag har världens lägsta skämströskel så för oss var det viktigt att det inte blev en massa studentikosa lekar och skämt, men jag har kompisar som älskar sånt och deras bröllop var betydligt mer lekfullt än vårt. Stämningen sätts ju såklart av lokal/pynt/personer, men som toastmaster har man ju ett stort ansvar i att sätta en nivå på nåt sätt. Vanligtvis känner man ju sitt brudpar rätt väl om man blir tillfrågad att toasta, men annars: fråga hur dom vill ha det.

Att toasta ett bröllop handlar, tycker jag, inte så mycket om att synas massor utan mest om att se till att schemat för middagen hålls och att presentera dom som ska tala. Se till att dina kontaktuppgifter kommer ut till alla gäster och be folk anmäla tal senast tre dagar innan bröllopet. Det kommer alltid komma sista minuten-tal så planera in ett par extra slots i schemat för sånt och säg gärna i vid välkomstskålen att spontantal är välkomna, men att den som vill säga nåt gärna får säga till dig innan så du kan påannonsera talet när det passar.

Vanligtvis följer talordningen brudens föräldrar - brudgummens föräldrar - resten. Det går säkert att googla talordning bröllop om man vill vara jättestrikt, men annars är det väl bra att blanda lite så det inte bara blir tal av brudens vänner/släkt och sen bara av brudgummens och fråga gärna när folk anmäler sig vad dom har tänkt göra/prata om så behöver du inte lägga två bildspel av barndomskompisar efter varandra. Just det! Kolla om det finns projektor/ljudslinga samt om det finns tillgång till mikrofoner. Generellt är det bättre att försöka att köra micklöst för folk blir så himla nervösa av att hålla i nåt och prata samtidigt, men om det är mycket folk eller stor lokal eller dålig akustik så är mick ändå att föredra framför att ingen hör nånting.

Vi kör en kort recap:

1) Ta reda på hur brudparet vill att middagen ska vara, menyn, antal gäster och kontaktuppgifter till serveringsansvarig

2) Ta reda på hur brudparet vill att middagen ska vara

3) Se till att dina uppgifter meddelas ut till gästerna och be om maillista till gästerna så du kan skicka ut ett litet mail ett par veckor innan bröllopet och påminna om tal osv.

4) Be om info om talarna så du har något att säga vid presentationen och ta reda på om dom behöver projektor/ljudslinga och be att få materialet ett par dagar innan bröllopet så du kan lägga det lokalt på en dator du har med dig för att slippa vara at the mercy av internetuppkoppling.

5) Ha kul!

Nu står min pappa och tjatar om att jag ska sluta så vi kan gå ut och äta så got to go, hej.

Det regnar sånt regn man blir dyblöt av. Det är min andra semesterdsg och jag har rastat pappa på mio/jula/biblioteket och nu sitter jag i soffhörnet i vardagsrummet och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Kanske bada och basta? Kanske läsa en bok? Se en dokumentär? Ernst? Åka till brädgårn och fixa reglar till loppisbordet? Gå ut i lilla stugan och städa och riva tapeter? Det är fan jobbigt det här med beslut alltså.

Så jävla nära semester nu va

I fredags drog jag ner till pappa via Maria och Björn i Örebro och en liten tripp till Andreas pappa för att hämta Andreas. Eller ja, dagen började ju med att jag låste in bilnycklar, hemnycklar, extranycklar, telefon och cirka alla våra grejer i bilen och fick ringa låssmed som kom på en kvart, dyrkade upp dörren på 30 sekunder och fakturerade 1350kr för besväret. Det var...värt. Efter det blev det iallafall bättre och igår var vi på mammas grav och jag grinade lite i Andreas skjorta i solen och sen fick jag en hörsel inne i huvudet med mammaord och så log jag lite i det ledsna och så drog vi på en liten loppistur och hittade världens finaste slagbordsskiva för en hunka. Den och ananaslampan alltså, mina bästa fynd. Vi var också tvungna att storhandla eftersom pappa inte var hemma och ringde tidigt på morgonen och fnissade det är ett ungkarlskylskåp i telefonen. Jag gissade på att handlingen skulle gå på 1411 kronor och var 26 kronor off. Det finns nog ingenting som imponerar mer på Andreas än när vi storhandlar och jag kan plocka alla varor på listan i butiksordning utan att missa nånting och sen gissa nästan helt rätt på kostnaden. Det skulle kanske vara om jag lyckades föda kattungar då, men det känns inte så realistiskt. Sen kom Stina och så hade vi lyxhäng i huuuuur många timmar som helst och grillade och gjorde nästan-färdigt körschemat på bröllopet vi ska toasta om två veckor.

Idag drog vi till Sara på landet-landet och drack kaffe och kramades med hennes ongar och hade det gött. Herregud vad tre barn är fler än noll barn. Jag var helt slut när vi åkte därifrån. Närå, men helt slut var jag efter att jag och Andreas ÖVNINGSKÖRDE FÖR FÖRSTA GÅNGEN. Ja, det kräver versaler för 1) han ska (äntligen) ta körkort och 2) vi var as-sams hela tiden och 3) jag är så vuxen så jag kan instruera andra att köra bil.

Nu sitter jag och jobbar lite och imorgon måste jag också jobba lite, men sen är det SEMESTER.

Don't smoke weed peeps

Idag är det fyra år sen en väldigt fin person dog. Fyra år som han borde ha levt tillsammans med så himla många till. Ett liv som försvann i dimmorna av weed och annan skit som var en följd av hans eviga rökande. I Australien röker alla på. Att gå hem från krogen en kväll är att kryssa genom doftmoln av det där söta, sticksiga, lite granaktiga. Att vara på fest i Australien är att sitta i röken. En del tycker att det är fantastiskt och det kanske är det, för dom. Men jag och alla som med mig älskade Sam vet hur baksidan av skiten ser ut. En baksida som vida överstiger vilken positiv upplevelse som helst. Det är en drog och den har potentialen att förstöra liv om än på ett mer långsiktigt sätt än herion. För mycket weed och korrelationen mellan depression och rökande är oundviklig eftersom centrat i hjärnan som reglerar kroppens egna må bra-hormoner går sönder. Det är inte en ofarlig drog peoples. Den kan ta kära kära fina fantastiska skrattande bubblande duktiga kreativa människor och göra dom till hålögda trasiga skuggor. Ingen rolig kväll borde vara värt det.

När jag googlar skilja sig två månader

Är det bara jag som bråkar med min kille varje gång vi har semester? Alltså inte nödvändigtvis stora, uppslitande NU GÖR VI SLUT-bråk, men liksom surerier? Inte för att det händer varje dag eller hela tiden, men jag tror inte att vi har varit på en enda semester utan att bli iallafall lite osams. Nu för tiden har vi ju lärt oss att vi måste äta på regelbundna tider eftersom 90% av alla gräl orsakas av hunger och/eller törst och/eller för varmt, men oavsett det så finns ju resterande 10% av grälande. Vi kan ju strunta i att gå in på varför vi grälar eftersom det ungefär aldrig faktiskt är nåt av vikt, men snälla säg att det inte bara är vi? Och när vi ändå är inne på både bråkspåret och fråga bloggen-spåret: är jag ensam om att känna HUR SKA JAG KUNNA LEVA MED DEN HÄR PERSONEN RESTEN AV MITT LIV FY FAN NEJJE vid grältillfällen? När vi precis hade blivit ihop fick jag så sjukt dåligt samvete för att jag tänkte så för jag blev livrädd att det på nåt sätt skulle göra att jag skulle bli mindre kär och att jag därmed skulle förstöra nåt som egentligen var bra bara för att jag var förbannad på nånting. Nu? HAHAHA, nä. Jag har inte så dåligt samvete över att jag ligger i mörkret i sovrummet med telefonen under täcket (Andreas blir så sur för att det är ljust från telefonen annars) och kollar vilka 2:or i närheten jag skulle ha råd med ensam är jag är förbannad. Jag har insett att det går över snabbare om jag får sura ordentligt och jag menar det måste ju vara bättre att jag googlar det lite i smyg än att jag säger det i ett gräl eftersom det skulle vara sjukt sårande och helt osant egentligen. Jag berättade det för Andreas häromdagen i en helt vanlig konversation och han blev så_sårad, men sen fick jag honom att erkänna att han minsann inte heller känner sig så jävla pepp på att leva resten av livet med mig när han är sur.

Regnet det bara öser ner osv

Vi åker till min syster och hennes kille i England i eftermiddag (wiie!) så jag jobbar hemifrån idag, eller försöker jobba hemifrån idag iallafall. Det går både jättebra och jättedåligt. Jättedåligt för att jag har nån form av sms-raid med halva min telefonbok om diverse saker, men mest en lampa som en av dom skickade en bild på och sen sa att hon inte fick köpa den för sin kille så om jag kanske vill ha det istället och som i sin tur gjorde att jag skickade sms till Andypants för leken veto eller ok och sen på hans kör! startade en kedja av sms till diverse andra för att skryta. Jag har alltså köpt en ljuskrona/taklampa i formen av en jävligt stor ananas i mässing. FÖR FYRA HUNDRA KRONOR. Var tvungen att smsa min kompis som är expert på loppisgrejer och ba kollahärå! och hon sa att den säkert är värd några tusenlappar. Sån känsla av winning på det. Nu ska vi ju visserligen hänga upp den nånstans i vårt hem, men känslan av att ha fyndat är fanimig en av mina bästa känslor.

Kan inte tänka på nåt annat än att äga det där huset i Simrishamn. Har nu i flera timmar funderat på om jag kan jobba hemifrån, om Andreas kan jobba hemifrån, kollat flyg ToR malmö-sthlm samt kostnad för detta och sen läste jag prospektet igen och insåg att man kan hyra ut "annexet" för 5000kr/vecka under sommaren vilket innebär att driftskostanden as they tell it blir täckt. Kan. Inte. Sluta. Tänka. På. Att. Vi. Skulle. Ha. Råd.

Sak på dagens att göra-lista: värdera lägenhet 14.00

Helvete. Hittade ett hus på Österlen igår by chance och det är allting jag fucking drömt om. Det ligger fantastiskt. Det är snyggt. Det finns en liten ateljé på gården. Det finns riktiga träluckor, såna som gjordes förr, med glas i i köket. DET FINNS ALLTING. Mailade till Andreas ungefär 30 sekunder efter att jag hade tittat på sista bilden och ba BABY JAG LÄGGER ETT OSETT BUD. Det gjorde jag såklart inte för vi ska inte flytta till Skåne och vi ska framförallt inte flytta till Skåne on a whim och vi ska absolut inte flytta till Skåne och ett massa miljon kronors hus utan att ha jobb. Ja, här är det om ni är nyfikna. Det är bara det att vi har bokat in en värdering av vår lägenhet sen veckor tillbaka idag och om två veckor ska vi bo i grannhuset till drömhuset och herrejävlar vad sugen jag kommer bli på att iallafall boka en visning om den här värderingen visar crazeysiffror.

Tips till entreprenörer

Om någon skulle uppfinna en dräkt som är lite som en rymddräkt fast gjort i material som kyler ner sig självt kontinuerligt så skulle det finnas en marknad. Marknaden kan också tänka sig nån form av sån där nackkudde som är användbara på flygplan med is i och tillhörande tofflor och vantar. Just sayin.