Not doing my thang for nature direkt

Det är chilibonanza i det här hemmet just nu. Igår gjorde jag tre kilo chili. Idag gör jag tre kilo till och min mamma står också framför spisen med ytterligare fem promille prima kossa i en gryta. Det kräver ju inga större brainskillz, men däremot tar det rätt mycket tid så idag jobbar jag hemma. Mina fingrar bränner lite, men så länge jag inte pillar nånstans sensitive så går det bra.

Map my weekend

Ahmen vi var sams såklart. Jag köpte blommor och lagade favoritmat och vi drack vin i soffan och snuttegullade och sen kom hans kusin och co och ba vi ska på utställning med billig öl, ta på en jacka och häng med! så det gjorde vi. I lördags åt vi frukost två gånger gick på stan, min hand i hans hand, och kollade på nåt så tråkigt som teveapparater i vad som kändes som tvåtusen butiker. Sen käkade vi lunch på Broken för att det är sjukt gott och för att det ligger sjukt nära Rigoletto där vi efter lunch såg Rush. Sen drog vi och drack negroni (han, superäcklig) och mojito (jag, supersöt) på Nada och följde upp med en busstur och en dyblöt promenad till La Tentazione, en liten urmysig italienare i Norrtull. Därifrån gick vi till Kåken och drack old fashioned och fidel castros i lilla baren och jag blev urraggad på av en kille i jeansskjorta, fast jag fattade inte det förrän typ efteråt och ba såg du att han försökte ragga upp mig? Jag = hot stuff i nån form av triumf. Innan vi avslutade kvällen med att dricka whisky och ha dj-battle i soffan tog vi en rom och cola på Harvest home. I söndags var jag inte utanför lägenheten due to bakfylla, se ovan.

Har ni haft det bra mina små kycklingar?

Kollade på tre avsnitt sons of anarchy igår och avslutade kvällen med att skrika är du fyra år gammal?! till min kille och somna helt sur. Heeeelt lägligt att ha en helt stel morgon jaha, nänä duscha du först innan hans födelsedagshelg. Aja, idag ska jag boksluta och sluta tidigt och gå och köpa fina blommor och god mat och på nåt vis försöka gömma en tårtbit tills imorgon. Vi har sagt förlåt bägge två och jag fick den vanliga hejdåpussen imorse så nu ska jag bara mentalt bli sams också. Hur gömmer man förresten en tårtbit i ett kylskåp som nån tittar i hela tiden?

Jallefall, det är fredag! Min nya webb är lanserad! Och om ett par timmar är bokslutet klart!

Sen när jag kommer hem har jag typ tio avsnitt serier att kolla på

Jag är så himla glad att du finns, sa min chef precis. Nä, men på riktigt. Det här känns så jävla bra!

Med risk för att det här har blivit en jävla peppblogg så JAG ÄLSKAR MITT NYA JOBB OCH MIN NYA CHEF OCH MINA NYA KOLLEGOR! Framförallt älskar jag att gå till jobbet och känna dels fan, jag kan ju det här! och dels gud vad mycket jag har att lära mig! Jag är så himla stolt över att jag vågade säga upp mig och falla fritt för jag tror inte den här chansen hade uppkommit annars.

Med vänlig hälsning, konsumenten

Hej alla affärer och kedjor och webshoppar och andra som kan bestämma saker, framförallt Åhléns och H&M!

Jag skulle vilja att ni slutade spamma mig med idiotiska erbjudanden om 10% rabatt. Ge mig minst 20% eller nåt annat som känns värt, men tro inte att jag kommer komma rusande till era jävla klubbdagar för tio fjuttiga procent. Ja, jag vet. Det kostar er pengar och blablabla. Men ha inte erbjudanden lika ofta då. Jag skulle vara en mycket nöjdare kund om jag fick nåt av vikt när jag fick nåt även om det skulle innebära att gåvan kommer två gånger om året.

Tack på förhand!

Linn

Okej, på jobbet funkar tydligen inte nätverket och då kan jag inte jobba såatteh.. Närå, får väl sortera lite papper eller nåt.

Nej, men om lyckan. Den fanns ju där innan Andreas. Jag var ju lika glad över höstluften och solen och en nystädad lägenhet innan honom. Jag njöt lika mycket att att få umgås med mina kompisar. Lika mycket av vin. Lika mycket av god mat och djupa samtal. Inget av det är en ny sorts lycka. Men ångesten som låg som en dimma över alltihop är helt borta. Rädslan. Skräcken. Närhetsbehovet. Vardagsensamheten.

Helt. Borta.

Att jag numera älskar mitt jobb och har none of the stress från förra jobbet kanske också gör sitt till, men jag känner mig stark nu. Hel nu. Och det gör mig lyckligare än jag kommer ihåg att jag någonsin varit.

En helg en helg en helg

Jag åkte till mamma och pappa i fredags med blå tåget. Det var väldigt rymliga säten och jag satt mittemot Per Morberg och han var full enligt mig och en vanlig skådespelare med bekräftelsebehov enligt A. Jag har ätit mat och druckit vin och kollat festlokal och köpt lite småprylar och läst nästan tre böcker. En for fun: Miss Peregrines home for peculiar children. En for curiosity: Non-violent communication och sen en för jobbet: Controllerhandboken. Den sista är verkligen helt ointressant för alla som inte jobbar med det jag jobbar med och helt ärligt förmodligen även då. Den mittersta är überamerikansk i sin framtoning och handlar (som titeln kanske hintar om) om kommunikation. Om man kan åsidosätta sin irritation kring alla cheesy exempel samt att man om man skulle helhjärtat ägna sig åt NVC skulle verka som ett totalt nutcase så har den sina poänger. In short kan vi väl säga att vi borde bli bättre på att uttrycka vad vi vill och varför samt inte ta åt oss när vi blir ifrågasatta eller får kritik utan istället fokusera på den underliggande orsaken till kritiken. I dunno alltså, tror inte det är möjligt att vara så perfekt så att man kan rise above allt negativt andra slänger ur sig och ba Jag ser att du är arg. Känner du dig åsidosatt? Inte lyssnad på? Ensam? istället för att ba MEN VAD VILL DU? Men att uttrycka våra egna önskemål och komma ihåg att det är önskemål och inte krav är väl inte helt koko tänker jag. Klart att A förstår mig bättre om jag ba (teoretiskt exempel) jag skulle vilja att du ställer dina skor i skohyllan istället för mitt på golvet för att det är så lätt att snubbla på dom när man kommer in annars istället för att jag ba ARGHMGMFH, MÅSTE DU STÄLLA SKORNA MITT I JÄVLA HALLEN HELA TIDEN? Alltså, vi säger vad vi vill/önskar samt varför = world peace.

Idag ska jag jobba kväll, imorgon också och på torsdag så jag passar på att ha kväll innan jobbet och sitter i soffan i troser och kollar på nyhetsmorgon. FYI. Hejdå.

Jag förstår om det här är världens tråkigaste inlägg

Idag är en stor dag för det är dagen när jag cavear in för det faktum att jag faktiskt gillar bokföring. Alltså inte att jobba med BARA det, men det är så himla tillfredsställande att FÖRSTÅ och sen ba veta hur jag ska göra för att fixa till det. Mitt förra jobb må ha varit kaotiskt och stundtals totalt utmattande, men så här på andra sidan: fy fan vad lärorikt. Ingen annanstans hade jag fått en så snabb skola i ett företags hela grundstruktur och efteråt känna att ord som likviditet, bokslut och emission helt plötsligt har en mening istället för ett stort jävla frågetecken i huvudet. Och en mening som ger en automatisk handlingsplan i huvudet to that. Jag KAN fan det här. Det känns stort.

Korten på bordet

En mycket kär person till mig tycker att jag i och med barnbidragsinlägget nedan står för dubbelmoral i och med att jag själv är en av dom där ungarna som fått körkort/lägenhet betald genom att barnbidraget gick direkt in på sparkontot. Jag anser att det inte hindrar mig från att tycka att det är fel. Det är inte en individs fel för att hen tar emot pengarna. Jag har full förståelse för er som gör det idag trots att ni kanske inte behöver pengarna och jag hade gjort likadant. Det är ett systemfel som jag gärna ser rättas till. Nu har jag varit inne och lusläst samtliga riksdagspartiers (ej SD för SD är inte ett parti, det är en idiotisk samling av folk utan själ) partiprogram och det enda parti som överhuvudtaget tar upp den här delen av frågan är Centerpartiet som tycker att det vore mer kostsamt för samhället att göra prövningarna än att betala ut i onödan och därför vill behålla systemet som det ser ut idag. Vad övriga tycker vet jag inte, så om nån här vet speak up!

Nu skulle det där barnbidraget suttit väl till pass

Alltså eh idag hände nåt som inte har hänt sen jag var student. Jag gick för att köpa lunch och hade inga pengar på kortet, eller några andra pengar att föra över till kortet för den delen. Vi kan väl säga som såhär att för att vara ekonomichef på pappret så är jag förvånansvärt dålig på att hushålla med mina egna pengar. Fy skäms på mig.

Dagens upprörande ämne

En sak som har stört mig rätt länge och som stör mig fortfarande är att barnbidraget inte är behovsprövat. Och jag vet att det här kanske är provocerande, men om man har råd att spara barnbidraget så kanske man inte ska ha nåt? Tänk om dom pengarna istället kunde ges till såna som verkligen behöver det? Och varför får man extra barnbidrag för fler barn? Har man inte råd med fler barn kanske man inte ska skaffa dom? Det finns säkert nån eller flera här som inte håller med och ni får gärna förklara för mig varför det är som det är idag.

Gick upp med tuppen imorse (7.10) och var på jobbet strax innan åtta, vilket kanske hände senast nån gång i början av 2012 eller så. Har redan hunnit rensa mailkorgen och fixa lite to dos och klockan är inte ens halv nio. Herregud alltså, om jag fortsätter gå till jobbet så här tidigt så kommer jag vara ett under av effektivitet.

Edit: eh, eller inte eftersom jag ägnade tiden mellan halv nio och nio med att läsa Jennys bloggarkiv och återigen få rysningar, precis som när jag läste orden första gången fast ändå så mycket mer nu när jag har riktiga röster och riktiga personer framför bakom runt orden. Jenny, du är så himla fin.

Om inte det är kärlek så vet jag inte

Jag längtar efter A när han går till jobbet. Varje dag, men kanske mer än vanligt på måndagar efter en helg av hela tiden-häng. Hans hand om min. Hans arm om mig. Hans ben mot mitt. Konstant den här närheten som gör mig vimmelkantig måste dra efter andan snurrig. Hans blick när han tittar på mig när jag sitter naken med sömnrufsigt hår i sängen och gråter. Du är världens finaste när jag tycker att jag är världens fulaste. Alla pussar. Alla ord som får finnas fast dom är fula. Alla ord som är allt annat än fula. Jag, som vill ställa mig på gatan och ronjaskrika ut min lycka. Han, som får alla mina svarta skalbaggar i bröstkorgen att försvinna med sin blotta närvaro. Det här är det största jag någonsin upplevt.

Ses till jul ungefär

Ni vet att seriehösten har börjat nu va? Nya avsnitt av Sons of Anarchy, New Girl, Downton Abbey och Suits. Nästa vecka kommer även Modern Family, Nashville och Revenge. Jag kan ju ställa in samtliga sociala åtaganden jag har från och med nu och låsa in mig med mina nya böcker och min dator, no?

Twilight zone

Jag sitter ensam på kontoret idag. Trodde det iallafall skulle vara nån här, men istället känns det som att jag har missat att det är söndag och har gått till jobbet iallafall. Plus har inga fönster här i grottan så jag har ingen aning om hur vädret är eller om det är morgon eller kväll. Aja, sen ska jag hänga med Lisa på lägenhetsvisning och ikväll ska jag se på Ensam Mamma Söker, som jag gör varje måndag eftersom det är det roligaste jag vet.

Vi made it till Djurgården. Jag höll på att döda folk på Rosendahls trädgårdar för HUR JÄVLA SVÅRT KAN DET VARA ATT VISA LITE HÄNSYN TILL VARANDRA?! men sen gick vi till systrarna voltaire eller vad det heter och sen hem och köpte en asfin bukett blommor och mat och preggogöttedricka (till gästen mind you) och jag gjorde canneloni och chokladmousse och sen drack vi champagne och vin och nu är jag full och A diskar och Stevie Wonder är fortfarande på.

Om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag var gravid

Jag är så himla ostabil nuförtiden. Imorse till exempel grinade jag en timma. Skulle gå på toaletten och började hysteriböla så jag glömde av om jag hade kissat eller inte. Nu har jag ätit göttig frukost med hallonsmoothie och rysk surdegslimpa och melon och nåt jävla fröknäcke och läst den tusen sidor långa bostadsbilagan i SvD och ba vem har så mycket pengar?! och sitter i soffan och lyssnar på Stevie Wonder. Jag är liksom en sekund från tårar hela tiden och det är freaking exhausting. Nu ska vi städa och sen är tanken att vi ska gå till Djurgården och käka lunch och sen dra hem och förbereda middagen till ikväll, men jag vet inte om jag orkar med nåt mer än att bara sitta och stirra rakt fram alternativt klänga på A. Allting är ju bra egentligen, men det är som om jag har nån overload av känslor som inte ryms i kroppen och bara måste ut.

Vill typ blogga, men har inte så himla mycket att säga. Jag gillar mina kollegor så himla mycket. Jag är fan fortfarande snuvig och hostig så tips: dra ej på er höstförkylningen. Jag och min kille bråkade igår och jag grinade och han gick hemifrån i typ tre minuter innan han kom hem igen och sen blev vi sams och ba förlåt! Förlåt jag också! Vin? Ja, vin! Det jag gillar bäst med honom och mig är att vi pratar ut allting. Det är fint. Ikväll ska vi käka fredagsmiddag (om jag är hemma först blir det entrecote med rödvinssås, haricot verts och potatisgratäng, om han är hemma först vet jag inte vad det blir) och dricka vin och jag ska fan vara plåstrad på honom hela jävla kvällen. Skulle vilja ha det fint och städat och nya blommor, men kommer inte orka det.

Saker som får min hjärna att dra ihop sig till ett rövhål

1) När det springer en fem centimeter stor och fet spindel över golvet i vardagsrummet (flög upp i stående läge i soffan och pep/skrek tills A "tog bort" den)

2) Ballerinaskor på vuxna människor. Bara nej.

3) (favorit i repris) Folk som kommenterar på en bild på ett barn/inlägg om barn som gör random grej med så gör Noah/Yllet/Karsten också. Ingen har frågat om vad ditt barn gör, skaffa en egen blogg/instagram/facebook och lägg ut bilder på din unge om du vill visa världen.

And world peace...

En sak som stör mig så himla mycket är att förändring mot det positiva aldrig kan vara bra nog. Eller förlåt, det är klart att man alltid ska sträva efter att bli bättre, men varje gång jag läser att en person eller ett företag tagit ett steg i rätt riktning finns det alltid nån där som måste men ni tänker inte på... För att vara lite mer exempelkonkret: Rättviseförmedlingen skriver om hur storföretag som har tydlig målsättning för en mer balanserad ledning vilket leder till snabbare resultat. Nån måste då genast dit och påpeka att det ju är bra att ha jämställdhet mellan kön och etnicitet som mål men what about funktionshindrade?

Självklart är det viktigt att driva frågan om hur funktionshindrade bemöts i samhället, men kan inte det drivas parallellt? Måste ett bra besked alltid vägas upp av nåt vi inte har tagit tag i än?

Och nu menar jag inte den här specifika situationen per se, men jag tycker att jag ofta stöter på den typen av kommentarer och tyvärr tror jag att det motverkar originalsyftet och istället för pepp förtar densamma och inger en känsla av hopplöshet. Och hopplöshet är kanske det farligaste vi har i livet. Det gör oss inaktiva och inåtvända och egoistiska.

Men hur ska vi göra då? En kamp i taget är ju knappast enough när det finns så mycket orättvisor?

Jag föreslår att vi istället för att highjacka andras missions skapar egna plattformar. Eller highjackar med information istället för kritik. Och sen peppar vi varandra till döds och kopierar vad som verkar vara framgångskoncept för att kanske ta oss framåt snabbare än om vi ska driva allting själva.

Jag var på bröllop igår, mitt första borgliga, och det var så fantastiskt jävla vackert. Så himla mycket kärlek, så himla många skratt, så ömma dansfötter och så himla mycket vin. Idag har jag legat i ett soffhörn och kvidit och A har tvättat, diskat, städat, fixat mat och ba ligg där så ska jag ta hand om dig. En sån dag som jag drömde om varje bakisdag när jag var singel. En dag med i princip konstant kroppskontakt och fluffiga ord. Eller vi började dagen med att bakisgräla, men efter det så.

Det är fortfarande så himla konstigt att vara en del av ett par, som att jag blir förvånad hela tiden över att han är där och ba gillar mig.

Sköja ba, gillar förändring

Mina nya kollegor alltså? I lovez them! Jag har sagt det förr och jag säger det igen: att ha ett jobb att gå till är en jävla lyx. Att ha ett jobb att gå till som känns pepp! och kul! och jamensågörvi! är helt magiskt. Visserligen gör jag inte speciellt mycket på jobbet just nu eftersom det är en helt ny tjänst och ett företag i uppstartsfas och allting måste sättas innan jag kan börja jobba ordentligt, men kommunikationen här, peppen här, strategin här? Så jävla skön att vara en del av ett kaos som ändå är en plan som håller. Plus, jag menar när ens chef ba haru inget att göra så gå ut i solen. Nu har du inget att göra och sen kommer du ha massor att göra. Passa på att vara lite ledig nu. Man ba okej? *målar om sovrummet* *städar* *tittar på teveserier*

*ogillar förändring*

Okej, kan vi prata lite om hur ful adlibris nya sajt är? Helt fult teckensnitt i kategorierna och dom fyrkantiga prisknapparna? Urk. Vill nu typ inte handla där nu. Eller på bokus och what's up med den nya fula loggan dom har då? VARFÖR FINNS DET INGA FINA BOKSHOPPAR PÅ INTERWEBZ?

Edit: köpte böcker där iallafall eftersom jag för en gångs skull har svenska titlar jag vill läsa. Det vill säga dom här:
Non-Violent Communication, A Language of Life av Marshall B. Rosenberg
Neurorevolutionen av Lone Frank
Kroppspanik: fett, lögner och sjukt onödigt onödig ångest av Julia Skott
Quiet: The Powe of Introverts in a World That Can't Stop Talking av Susan Cain
Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman

Vill även ha Onekligen-Lisas och Johannas nya bok också, men den var visst inte ens släppt än. JAG SOM LÄNGTAR SÅ MYCKET! Älskar Lisas böcker helt orimligt mycket faktiskt.

Tillbakatipset?

Jobbar. Avbryter med att googla hotell i Paris. Vill åka till Paris och hålla handen och bli småfull i höstluften. Bloggar om det. Har ni nåt mysigt tips på hotell?

Också förlåt

Jag lovar bot och bättring på att svara på kommentarer. En gång i tiden hade vi ju så sjukt trevligt här och jag saknar den känslan så jag lovar att jag skärper mig från och med nu, okej? Samt ska försöka blogga lite mer nu när jag har ett jobb och ett liv igen. Bloggy är ju egentligen en av mina roligaste hobbies och bör ej förpassas till källaren utan tas upp och sättas på en tron.

Dagens tips

Jag föreslår att ni lagar det här till middag nån gång i veckan. Ni kommer inte ångra er och det går säkert att byta ut färsen mot typ tofu om man är veggo av sig. Sen rekommenderar jag att ni läser The night circus av Erin Morgenstein. Och till sist vill jag att ni säger nåt snällt till nån idag. Inte nåt som är lätt att säga, men en av dom där grejerna som man tänker men så himla sällan faktiskt tänker. Att ens kompis är fantastisk på att se en. Att ens chef lyssnar. Att hen på tunnelbanan har assnygga skor. Att kollegan gör att en vill gå till jobbet varje dag. Sånt.

Älskade efterlängtade underbara vardag

Min kille har flyttat in nu. Det blev solgult på väggen. Vi har flyttat sängen och helt plötsligt är det ett rum och inte en garderob som även knäcker extra som sovrum. Nu måste vi även ta tag i övriga lägenheten så den matchar det nya fina fluffiga sovrummet, men det kommer.

Jag går upp kvart över sju nuförtiden. Dricker kaffe i soffan framför teven, duschar, går till jobbet. Åh, känslan av att få gå till jobbet, sweet jezuz vad skön den är.

Flytta ihop-zilla

Har gjort kanske min godaste chili i livet. Stör mig dock lite på att smaken på såsen är perfekt ungefär mitt i kokningen när köttet fortfarande är typ hårt och i bitar. Menmen, det blir gött det här också. Har gjort en inköpslista på Ikea och mailat den till min snubbe och även smsat en lista på de nyanser av färgprover jag vill att han hämtar upp på vägen hem.

Redogörelsen

Igår, över dagen bara, så exploderade hela mitt huvud i en förkylning. Förutom att JAG HATAR ATT VARA FÖRKYLD! så är det ju även första veckan på jobbet, men som tur är får jag jobba hemifrån om jag vill och det vill jag när alternativet är att jag smittar mina kollegor mitt i en av årets viktigaste säljperioder. Så, här sitter jag i soffan med korslagda ben, datorn i knät och resten av alla ytor runt omkring mig fulla av näsdukar (rena), kasse för näsdukar och fruktskal (orena), handsprit (jo, jag spritar mig även i mitt eget hem), ett tomt glas, en skål med bigaråer, en clementin ett gäng vattenmelonklyftor. Och en iPad, ett par tidningar, sex kuddar, två filtar och en hemmagjord skiss på nya hyllorna i sovrummet. Snart ska jag sätta på en chili och låta den puttra tills A kommer hem. Hejrå.

Igår var jag på förortssightseeing. Vi skulle till Ikea och kolla ut garderobslösning och äger ingen bil så vi åkte kommunalt till Kungens kurva. Sen passade vi på att åka hem till min kille för att kolla vad som ska med i flytten och då åkte vi buss till Bandhagen, där vi käkade korvmojjelunch, och sen tunnelbana till hans lägenhet. Vi pekade lite, pussades lite och åkte hem igen. Sen satt vi där i soffan, hans arm runt mina axlar hans haka mot mitt huvud, och jag surfade inredningsallt medan han kollade på fotboll. Det är rätt så jävla fint att kunna men den här då? Den färgen är ju fin! Den här mattan! Vad tycker du om det här tyget?. Tror jag exploderade av kärlek där och då.