Tankar som förstör min kvällsro

Nu har jag varit runt i internetet igen och jag vet att jag inte borde för jag blir lika frustrerad över människosläktet varje gång, men jag kan inte låta bli. Jag förstår inte vad som driver vuxna människor att skriva bebisspråk i textform. Jag pratar om förkortningar. Inte osv., mm. och andra normala förkorningar utan kortform av redan korta ord. D istället för det. Oxå istället för också. E iställer för är. Det väl det här alla språkfascister rasar om; det nya smsspråket, och jag sällar mig till hatarmén.

Jag förstår att det fanns ett användningsområde under slutet av nittiotalet när ett sms enbart kunde bestå av 160 tecken. Jag förstår nyttan när ett sms kostade två spänn styck. Men idag kan man i princip skriva en bok i smsform och många abonnemangsformer har fler gratissms än en smsberoende tonåring hinner göra av med på en månad. Det, eller så kostar ett sms nånstans runt 20 öre. Att det skulle gå snabbare att skriva d e oxå ql tror jag inte ett dugg på, då många använder T9 och det krävs fler klick att skriva ovan mening än det är också kul.

Men en sak som gör mig förundrad är varför detta även kommer in i textform på internet. Jag pratar mestadels kommentarer på diverse bloggar och dylikt nu. Där skrivs ju ofta några meningar och that's it. HUR lång tid extra kan det ta att skriva ett extra e eller ck? En sekund? En halv?

Det här irriterar mig när jag ska sova om kvällarna. Och då har jag inte ens gått in på smileys, som ni vet är en ständig källa till hat hos undertecknad. Men eftersom vi ändå är inne på ämnet: Vilket vuxen människa känner ett behov av att lägga till en smiley när man skriver exempelvis Kul! eller Skitbra! eller Ska vi ses hos mig?. Om vi roar oss med att 'översätta' denna övertydlighet till en verklig situation så skulle man till exempel kunna tänka sig att man möter en kompis på stan som säger Gud vad kul att se dig! Jag skrattar.. Eller så kanske man bråkar med någon som känner att de måste förtydliga vikten av sitt argument med ett litet Jag ser sur ut..

Jobbmailsexempel ur verkligheten:

Hej! :)
Här kommer en fraktsedel :)
Ha en bra dag :)

Kram :)

Översatt:
Hej! Jag är glad.
Här kommer en fraktsedel. Jag är glad.
Ha en bra dag! Jag är fortfarande glad.

Kram! Fortfarande glad alltså.

Sånt här tänker jag alltså på när jag ska sova och jag vill bara säga SLUTA FÖRIHELVETE, JAG TAPPAR HOPPET PÅ MÄNSKLIGHETEN!

Fula ord

Vi pratade om fula ord på lunchen idag. Svulstigt är tydligen fult, likaså kacka (bajsa) även om jag personligen föredrar kacka framför dess vanligare namne. Pulla är fult. Petting är fult. Pattar är fult. Penetrering är fult. Pung är fult. Pöka är fult. Pandemi, produktutveckling och pasta = fula.

Då undrar man ju lite om ovan ord är fula för att de 1) börjar på P, för 2) går att förknippa med något sexuellt? Man kan ju tycka att vi som frigjorda 10-talare borde veta bättre än att rata ord på grund av en sexuell koppling, no? Okej, pandemi, produktutveckling och pasta kanske inte är så sexuella ord, men still.

Fint ord: nostalgi.

Ett uppfostrande slag

I brist på annan stimulans slökollar jag på tv och läser lite. Så, helt plötsligt, börjar en dokumentären ett uppfostrande slag och jag känner hur ilskan börjar bubbla i tron att det handlar om folk som slår sina barn i uppfostranssyfte. Men det visar sig vara en av dom finaste dokumentärerna jag sett. Det handlar om en ideell boxningsklubb för ungdomar i Rosengård. Det handlar om uppfostran genom respekt. Det handlar om integration. Se!

Igår såg jag en annan dokumentär som också fick mig att gråta floder,men inte av samma anledning. Den handlade om gymnastik i Kina och om hur barn skickas till träningsskolor när de är så små att de inte kan prata rent ens en gång. Och om hur barn får växa upp med stenhård träning i en miljö där smällar och klagomål är det enda barnen får, där självhatet flödar hos sjuåringarna. Rena motsatsen till det jag såg idag alltså. Så jävla vidrigt.

Fingers crossed

Jag har ju varit lite uttråkad på mitt jobb lately. Därför slängde jag in en intresseanmälan när det kröp fram att vi ska starta en webshop. Min chef har okejat övergången, den temporära projektledaren har okejat mig som efterträdare, projekt'ägaren'/min ev. blivande chef tycker att jag skulle passa strålande. Men han måste run it by some others först.

Så nu håller vi allihop tummar och tår för att dom andra också tycker att jag ska vara ansvarig för skiten.

Ok? Ok.

I hope they serve beer in hell

Har lekt med min kompis Amazon idag. Beställde fem böcker, alla med manliga författare och halvt tvivelaktiga titlar. Jag köper nästan alltid böcker baserat på om jag gillar titeln eller inte. Nu väntar vi spänt på:

- I hope they serve beer in hell. (Jag ska ställa den bredvid Illussionen om Gud.)
- Men are better than women. (Måste läsa nåt så uppenbart påhittat)
- Dress your family in corderoy and denim. (För att Sedaris är gud och titeln är ace)
- Naive. Super. (SÅ jag)
- Juliet, Naked. (För att Hornby är bra).

Can't wait!

Gillar förutom ovan Californication, Entourage och Mad Men. Vad säger det om min syn på män/kvinnor?

Visa mig din påse så ska jag säga vem du är

Det här med lösgodis är ju ett topic som egentligen kräver mer än ett sketet inlägg i en blogg. Det kräver en fyra-fem Brooklyn Ales och några nerbrunna Ikealjus. Men eftersom det bara är en vanlig fredag så nöjer vi oss, eller hur?

Nu ska vi ha mysigt och så kan ni få lära känna the real me.

Jag äter inte godis så ofta. Nån gång i månaden, två på sin höjd. Men när jag äter godis gör jag det med råge och sen mår jag illa ungefär tills jag glömmer det och köper en ny påse. Jag har nog aldrig kommit under 2hg och snittet ligger nog runt 3-4. I min godispåse finns följande:

- Sura vinegum i vitt, rött och grönt.
- Fizz, såna där blårosa flaskor
- Romerska bågar
- Djungelvrål
- Engelsk konfekt, fast bara fyrkanterna i rosa och orange
- Fiskar i alla färger
- Ferraribilar
- Engelsk fudge
- Sura tungor
- 'Harlortar' - salta saker som ser ut som ja..harlortar
- Läppar
- Körsbär
- Sura körsbär
- Zoo
- Kryptoniter
- Sura blågröna flaskor
- Colaflaskor

I mängder.

That's me.

vem är du?

Göteborg, England - same same

Jag ska till Göteborg om några veckor och fira att en av mina bästa bästa blir lite äldre. Tur och retur kostar resan 20% mer än vad resan till England senare i vår kostar. Både SJ och Ryan skyltar med ett pris och man slutar med ett helt annat. Jag blir tokig!

NÄR ska vi få ett vettigt alternativ inom inrikesresor? Jag kräver inte mycket; jag vill ha en sittplats. Jag vill att det ska gå fortare än buss. Det måste väl finnas en toalett, antar jag. Det räcker så.

ska det vara så inihelvete svårt att fixa?!

Google stats

Vi säger hej till Burträsk, Beverly Hills och Brighton.

Rött och blått

På fyllan i tisdags förklarade jag för Martin varför det kommer sig att svenskar röstar på sossarna. Jag hade världens bästa monolog på cirka 10 minuter som faktiskt hade både en början, ett mitt och ett slut inklusive bärande argument.

Nu ba: borta.

Jonas Och Smulan

Ni som känner mig vet att jag inte har mycket till övers för offentliga ömhetsbetygelser. Man skulle eventuellt kunna sträcka sig till att jag föraktar följande beteenden:

- Par som måste sitta bredvid varandra på middagar.
- Par som hånglar på tunnelbanan.
- Par som ringer varandra mitt i en middag bara för att säga gullegullegulle.
- Par som pratar bebisspråk.
- Par som har gemensam profilbild på facebook.
- Par som har gemensam mailadress.
- Par som inte kan bestämma om de kan ta en fika utan att kolla med den andra.
- Par som pratar om varandra i bestämd form (samboN, tjejeN osv)
- Par som inleder meningar med vi tycker...
- Par som tycker höjdpunkten på veckan är den inplanerade veckohandlingen.

Idag såg jag att en kompis kompis hade kommenterat på en grej på facebook. 'Personen' hette Jonas Och Smulan och hade en profilbild där hon står bakom honom och liksom lutar huvudet mot hans och har armarna lite nonchalant lagda på axlarna.

Jag slår vad om att Jonas Och Smulan uppfyller all the above.

en sak till

som jag tycker är hysteriskt roligt nu men som jag förmodligen kommer ha ångest för imorn: jag flirtade med en kille på väg till toaletten bara för att möta en spegelbild med maskara runt hela ögonen för ögonfransarna frös på väg dit. Ba snyggt.

Ps. Skällde såklart ut martin för att han inte sagt nåt under de 2h vi satt där.

ingen titel

jag har wine and dineat med martin ikväll. Varje gång jag träffar martin blir jag alltid lika full. Idag var inget undantag. En sak jag noterade, trots min fylla, var att alla killar slänger sig ned för trappor medelst ledstången emedan tjejer liksom trippar upp och ner. Why is that?

Jag tycker också att det är kul att t9 fattar fylla, men inte mobilen på första försöket. Why is that 2?

Har öst hat över socialdemokratin och Lidköpings kommunalråd under kvällen. Känner mig konstigt renad. Funderar dessutom på hur mycket av en happy drunk jag är eftersom alla negativa känslor jag vanligtvis känner är puts väck vid kontakt med alkohol. Hade det inte varit för bakisångestens avskräckande effekt hade jag eventuellt varit alkoholist by now. Det är för övrigt en annan sak jag funderar på. I Au drack jag alkohol kanske 6 dagar av 7 och där hade jag fan ingen ångest. Var det för att livet var en fest? Eller var det för att jag aldrig nyktrade till nog för att få ångest och det är nu anledningen till min suicidala sinnesstämning post drickande?

Häromkvällen hade jag ångest över att jag pratat för mycket när jag var typ 14. Och en jobbgrej. Men att jag stog halvnaken på ett bord på en strippklubb bekommer mig inte det minsta. Another area code osv.

Nu ska de0släckas. God natt.

Resa mera

Nu har jag ju inget nyårslöfte per se, men jag sa ju att jag skulle resa mera 2010 och nu har jag tagit mig själv på orden. Första resan är bokad, andra är initierad, så att säga.

Första resan blir till syrran i England. Hon hatar mig en smula för att jag inte har vart och hälsat på än, trots att jag var...ledig..nästan halva 2009 och hon har bott där sen 2007 (2008?). Men nu blir det brittiskt publiv och Sunday roast för hela jävla slanten.

En sak bara, JÄVLA Ryanair. Jag vet, jag vet. Jag får skylla mig själv när jag åker med ett sånt jävla skräpbolag, men seriöst det är liksom mindre än halva priset mot andra bolag. MEN. Först hittade jag en snorbillig resa. Sen var det skatt. Och incheckningsavgift (trots att man måste checka in online). Och bokningsavgift. Och bagageavgift. Och kortavgift (per person och sträcka, mind you).

Så i slutändan var det en prisökning på 105%. Still billigare än att åka till Göteborg och tillbaka, men grejen. GREJEN. Nu känns det ju liksom dyrt.

invigning av 2010

och dom åt och dom åt och dom åt. Igår var en sån succé och precis vad jag behövde. Det var glansiga ljus och natthimmelsnaglar och jävligt kallt. Det var gula mössor och jag såg ut som en vacker kopia av mig själv. Vi skrattade nog oavbrutet i två timmar halkandes runt på gatorna på söder. Det fanns väl intentioner på att åka in till stan och hänga,men varför när det bästa sällskapet iallafall fanns precis bredvid?

Jag gjorde en blomma av fötter i snön och min ursöta kompis kissade bakom ett hus. Ja, vi är äldre än 14. Fast inte igår.

Jag somnade på den döda kossan på golvet framför la ink och vaknade perfekt till mad men maraton kvart i ett. Till frukost åt vi potatisgratäng med sked direkt ur formen och sköljde ner med glass och kolasås. Till lunch åt vi chips och dip och godis och 2liter coke zero. Oklart varför vi bemödade oss med light. Till middag blev det en kvarts gurka och en morot och en liter vatten.

Om resten av årets standard sätts av första dagen kommer 2010 bli alldeles splendid. Minus maten. Där lovar jag att göra bättring.

Varje gång jag gråter när jag är själv slutar tårarna komma ungefär samtidigt som första tåren droppar ner från hakan. Det är nån sorts utomkroppslig vy på min egen patetik som stoppar mig. Hos mamma finns det å andra sidan ingen hejd på snyftandet. Anledning eller ingen alls verkar inte spela nån större roll i sammanhanget.

Nu sitter jag på tåget till mig och dör av värme. Kan SJ dra ner elementen, pretty please?I'm melting here.

Jag har precis sagt nej till en nyår med några av mina bästa för att den festen turned out to be full av par. Älskar deras tjejer nästan lika mycket som jag älskar dom,men jag och 7 par på nyår? Nej tack. Så jag och min bästa bästa ska laga mat och dricka champers hemma hos mig istället. Känner mig ovanligt tillfreds med beslutet.

Det gick precis förbi en kille med gult hår. Inte blont, gult. Gult är fult. Det snöar också och min ipod har valt aerosmiths crazy som ledmotiv.

Gott nytt år.

Årskrönika schmårskrönika

2008 var året som jag gärna raderar. 2009 var året massor hände, men samtidigt hände ingenting. 2010 måste bara bli bättre. 2010. Jämt tal. Det blir bra.

Jag ska resa mer än jag har gjort förut. Jag ska flirta mer än vad jag gjort förut. Jag ska leva mer än iår, helt enkelt.

Jag gillar inte den här sidan hos mig

Ångestkänslan som river runt i magtrakten verkar inte vilja försvinna. Vad fan? I don't do deppig på riktigt, I do not.

Jag kan inte titta på nyheter, för jag får trängselkänslor av allt tragiskt som händer. Jag kan inte läsa tidning, förutom söndagsbilagor och lokaltidningen hos mamma och pappa, av samma anledning. Jag vill inte träffa folk.

Och nu pratar jag inte om folk folk utan folk jag gillar och bryr mig om och i vanliga fall is dying to meet.

Klart jag kan ta mig i kragen och ba skärp mig och plocka upp telefonen och ringa och bestämma träffar. Klart jag har kul. Men det hjälper ju bara i stunden och när stunden är över kommer skräpkänslan tillbaka igen.

Jag gillar seriöst inte den här nyfunna delen av mig själv alls.

Ensam lycka

Jag är medveten om att jag verkar manodepressiv många gånger. Något jag verkligen inte tror att jag är, men jag är inte svart eller vit/lycklig eller olycklig, det är bara det att det finns en väldigt stor gråskala där allting samsas.

Jag är lycklig i stunden. I mamma och pappas soffa på julafton. Vid matbordet med en kompis. På en fest där min sociala sida får blomstra. Men tiden däremellan känns liksom så...tom. Som om all energi går åt till dom stunderna så det finns inget över sen.

Hur vet man om man är lycklig?

Jag flyttade från Australien för att jag saknade en känsla av tillhörighet. Jag tänkte att det där tomrummet i magen skulle försvinna när jag hamnade där jag hör hemma. Jag köpte lägenhet för att jag trodde att något eget, mitt eget, skulle fånga in känslan av att här, här hör jag hemma.

Missförstå mig inte. Det är ljuvligt att vara så nära dom jag vet tycker om mig hur mycket som helst. Men om jag inte vet vem jag är,vad jag vill,vart jag ska, känner dom mig då? Eller känner dom mig i stunden? Kan man känna någon annat än för stunden?

Jag trodde att man skulle veta vad som var rätt när man blev vuxen. Jag trodde jag skulle ha hittat den där killen som jag vill leva med by now. Jag trodde att jag skulle ha fått en unge som bevisade meningen med livet också för den delen. Jag har också trott att jag måste hitta mig innan jag kan hitta honom. Men tänk om jag aldrig hittar mig? Kanske för att det inte finns en defination på vem jag är. Kanske för att jag helt enkelt inte vet. Vad händer då?

Det finns många saker jag skulle göra i en perfekt värld, men nu lever jag i den här. Och i den här världen har jag lån att betala, ett jobb att gå till och vänner som förväntar sig att jag svarar när dom ringer istället för att ligga på soffan och screena samtalen.

Så undrar jag is this it? Att leva är att vara lycklig i stunden och det andra, det andra är bara transportsträcka däremellan?

julefrid

Mätt. Morfar öppnar paket med sin eviga kompanjon fickkniven. Trött. Moster berättar historier från barndomen. Nöjd. Jag fick allt jag önskade mig. Törstig. Mamma grejar med mitt hår i soffan.

Jag önskar att alla kunde få jular som mina. Ingen är full. Ingen bråkar. Morfar spelar en sång på pianot som han har komponerat för kvällen. Det är tända ljus och brasa och alla skrattar. Att det finns barn som inte ser jul som nåt bra gör fysiskt ont i mig. Att det finns många många som sitter ensamma gör ont. Att det finns en Felix jultallrik i enportionsförpackning gör så ont så jag kan inte ens tänka på det.

Så nu ägnar jag den sista kvarten av julafton åt att riktigt känna efter hur lyckligt lottad jag är.

God natt.

Happy Christmas and all that

Mamma går omkring och städar. Pappa vallar syrran i snön och jag löser Suduko. Fåglarna flyger fram och tillbaka mellan mammas älskade fågelbo och träden runtomkring. Nyss skrek mamma NEJ! och tittade på mig med stora ögon. Hon hade glömt att ge pappa en julklapp imorse.

Hoppas ni har det lika mysigt som jag har!

I'm not most people

En ny lista cirkulerar. En boklista. Och jag älskar ju böcker så here we go..

"The BBC apparently believes most people will have only read 6 of the 100 books here. Please copy and paste your bolded books read, italicized books as "want to read", and then sum up with a head count, so to speak. What does the list say about your reading habits?"

Lästa = feta.
Vill läsa = kursiv.

1 Pride and Prejudice - Jane Austen
2 The Lord of the Rings - JRR Tolkien
3 Jane Eyre - Charlotte Bronte
4 Harry Potter series - JK Rowling
5 To Kill a Mockingbird - Harper Lee
6 The Bible
7 Wuthering Heights - Emily Bronte
8 Nineteen Eighty Four - George Orwell
9 His Dark Materials - Philip Pullman
10 Great Expectations - Charles Dickens
11 Little Women - Louisa M Alcott
12 Tess of the D’Urbervilles - Thomas Hardy
13 Catch 22 - Joseph Heller
14 Complete Works of Shakespeare
15 Rebecca - Daphne Du Maurier
16 The Hobbit - JRR Tolkien
17 Birdsong - Sebastian Faulk
18 Catcher in the Rye - JD Salinger
19 The Time Traveller’s Wife - Audrey Niffenegger
20 Middlemarch - George Eliot
21 Gone With The Wind - Margaret Mitchell
22 The Great Gatsby - F Scott Fitzgerald
23 Bleak House - Charles Dickens
24 War and Peace - Leo Tolstoy
25 The Hitch Hiker’s Guide to the Galaxy - Douglas Adams
26 Brideshead Revisited - Evelyn Waugh
27 Crime and Punishment - Fyodor Dostoyevsky
28 Grapes of Wrath - John Steinbeck
29 Alice in Wonderland - Lewis Carroll
30 The Wind in the Willows - Kenneth Grahame
31 Anna Karenina - Leo Tolstoy
32 David Copperfield - Charles Dickens
33 Chronicles of Narnia - CS Lewis
34 Emma - Jane Austen
35 Persuasion - Jane Austen
36 The Lion, The Witch and The Wardrobe - CS Lewis
37 The Kite Runner - Khaled Hosseini
38 Captain Corelli’s Mandolin - Louis De Bernieres
39 Memoirs of a Geisha - Arthur Golden
40 Winnie the Pooh - AA Milne
41 Animal Farm - George Orwell
42 The Da Vinci Code - Dan Brown
43 One Hundred Years of Solitude - Gabriel Garcia Marquez
44 A Prayer for Owen Meaney - John Irving
45 The Woman in White - Wilkie Collins
46 Anne of Green Gables - LM Montgomery
47 Far From The Madding Crowd - Thomas Hardy
48 The Handmaid’s Tale - Margaret Atwood
49 Lord of the Flies - William Golding
50 Atonement - Ian McEwan
51 Life of Pi - Yann Martel
52 Dune - Frank Herbert
53 Cold Comfort Farm - Stella Gibbons
54 Sense and Sensibility - Jane Austen
55 A Suitable Boy - Vikram Seth
56 The Shadow of the Wind - Carlos Ruiz Zafon
57 A Tale Of Two Cities - Charles Dickens
58 Brave New World - Aldous Huxley
59 The Curious Incident of the Dog in the Night-time - Mark Haddon
60 Love In The Time Of Cholera - Gabriel Garcia Marquez
61 Of Mice and Men - John Steinbeck
62 Lolita - Vladimir Nabokov
63 The Secret History - Donna Tartt
64 The Lovely Bones - Alice Sebold
65 Count of Monte Cristo - Alexandre Dumas
66 On The Road - Jack Kerouac
67 Jude the Obscure - Thomas Hardy
68 Bridget Jones’s Diary - Helen Fielding
69 Midnight’s Children - Salman Rushdie
70 Moby Dick - Herman Melville
71 Oliver Twist - Charles Dickens
72 Dracula - Bram Stoker
73 The Secret Garden - Frances Hodgson Burnett
74 Notes From A Small Island - Bill Bryson
75 Ulysses - James Joyce
76 The Bell Jar - Sylvia Plath
77 Swallows and Amazons - Arthur Ransome
78 Germinal - Emile Zola
79 Vanity Fair - William Makepeace Thackeray
80 Possession - AS Byatt
81 A Christmas Carol - Charles Dickens
82 Cloud Atlas - David Mitchell
83 The Color Purple - Alice Walker
84 The Remains of the Day - Kazuo Ishiguro
85 Madame Bovary - Gustave Flaubert
86 A Fine Balance - Rohinton Mistry
87 Charlotte’s Web - EB White
88 The Five People You Meet In Heaven - Mitch Albom
89 Adventures of Sherlock Holmes - Sir Arthur Conan Doyle
90 The Faraway Tree Collection - Enid Blyton
91 Heart of Darkness - Joseph Conrad
92 The Little Prince - Antoine De Saint-Exupery
93 The Wasp Factory - Iain Banks
94 Watership Down - Richard Adams
95 A Confederacy of Dunces - John Kennedy Toole
96 A Town Like Alice - Nevil Shute
97 The Three Musketeers - Alexandre Dumas
98 Hamlet - William Shakespeare
99 Charlie and the Chocolate Factory - Roald Dahl
100 Les Miserables - Victor Hugo

19 lästa.

Gulle

Jag ska till min farbror och fira lite minijul på söndag. Farmor ska fira jul med honom och barnen och det är min enda chans att träffa dom. Jag har nog inte träffat min farbror på...4 år kanske. Han är 13 år yngre än pappa och har aldrig bott i samma stad som oss. Eller när jag föddes så var han ju typ 15 eller whatever så då bodde han ju i närheten, men så länge jag kan minnas så har vi inte setts så ofta.

Han är den av bröderna som är mest haj på teknik, eller det kanske inte stämmer, det kanske bara är min pappa som är kass. Iallafall är det han som är facebookregistrerad och den som svarar på ALLA teknikfrågor jag ställer. Vilken TV ska jag köpa? Olle svarar. Vilket bredbandsbolag? Olle svarar. Vilket abonnemang? Olle svarar. Inte nog med att han svarar, han har dessutom lagt energi på att länka till vart jag hittar det bästa och mest prisvärda och billigaste.

Jag mailade precis och frågade när jag ska vara där och en sekund senare kommer svaret: Vid ett. Samt detaljer om vilket tåg jag kan ta, vart jag köper biljetter och vart hans bil står för att plocka upp mig när jag kommer fram.

Det kanske inte låter så himla märkvärdigt, men för mig är det så himla gulligt gjort så jag blir helt varm i hjärtat.

Faran är över

Jag och klockmannen har kommit överens om att inget hände ty han har en väldigt verklig flickvän. Och bor i ett annat land. Och jag som liksom inte är en tjej som gör sånt (tycker jag själv) tyckte på fyllan att 1) det är hans problem och inte mitt och 2) hans problem bor utomlands = fair game. Fast han är lika rolig som vanligt och inget är weird, thank god. I don't do weird.

Har också haft feber i två dagar och är tillbaka på kontoret idag. Det var julfest igår och att döma av bilder och stories så var det en jävligt bra julfest. Det var kryp i fönster och dansa på soffor och tuttbilder. En del man verkligen inte ville se. En del man verkligen ville se. Jag bakade morotsbröd och gjorde glögg och läste töntiga vampyrböcker tills fyra imorse. Så jag ser lika bakfull ut som alla andra.

Min syster sitter fast på nån flygplats nånstans och jag har inte köpt en endaste julklapp. Fan. Imorgon blir det suicide mission bland alla andra glömska/lata jävlar på typ Åhléns and the like. Och jag vet inte ens vad jag ska köpa. Mamma vill ha tofflor och syrran vill ha påslakan och jag ba boooooring.

Jag vill ha ledigt

Jag funderar på att kolla om jag inte kan få vara ledig måndag/tisdag nästa vecka också. Det vore så himla skönt.

Det var bara det.

Chemical divorce

Ungefär en timma efter den första maten jag fått ner sen i lördags var det som en dimma som lättade. Fy fan i helvete för kemisk ångest. Jag måste lära mig att dricka med mer måtta, men where's the fun in that? Jag ÄR typen som älskar att shotta och vad är grejen med att smutta på en drink? Kan seriöst inte förstå. Dricka saker ur sugrör är förövrigt en av mina favoritsysselsättnigar och räddningen när jag är bakfull, för om man liksom viker sugröret lite så kommer det bara lite lite vatten fast man får liksom svälja iallafall och då mår man mindre illa. Igår drack jag 1) päronmer 2)Vitamin C flädergrejs och 3)vatten medelst sugrör. På vanligt sätt kanske jag hade fått i mig nån deciliter vätska så som jag mådde igår. Sugrör alltså, gudomlig uppfinning.

Det konstiga med dagen efter-ångest är att den känns så...verklig. I hjärnan vet jag ju att det är en kemisk reaktion, men hjärtat gör likförbannat ont på ett jävligt verkligt sätt. Och där i maggropen mellan revbenen, där i solar plexus, där ska vi inte prata om. Eller jo, det ska vi. Det känns som att en 150-kilos bikerkille tar sin stora knytnäve och liksom pressar luften ur. Inte slår, utan pressar på ett alldeles för konsekvent sätt.

Sen är allt borta, lika plötsligt som den kom. En del av mig är väldigt nöjd över funktionen att kroppen liksom glömmer av smärta. Att jag inte har något direkt smärtminne. Eller alltså, jag kommer ju ihåg att det gjorde ont och vart det gjorde ont, men man kan inte återskapa känslan. Ren överlevnadsstrategi förmodligen, men still ganska häftigt ändå. Den andra delen av mig är inte alls lika nöjd. Jag lär mig ju inget. Fast hjärnan leker laid-back parenting/learning-by-doing och ba äh jag låter henne dricka idag också så fattar inte kroppen vinken utan gör likt ett dumt jävla djur samma sak gång efter gång efter gång. Märkligt det där med överlevnadsinstinkten då.

Nu är den här dagen äntligen över och jag får gå hem och stänga in mig. Jag vill ha en skräpbok och en varm dusch och inte prata med någon förrns tidigast imorn bitti.

Bittersweet

Det här med one-night-stands alltså. Ibland är det så bra på så många sätt (t ex i lördags) men tomhetskänslan dagarna efter blir liksom tenfolds. När man är van att lägga sig ensam är det inga problem. En tisdag, onsdag, anyday of the week är det så tryggt att krypa ner i sängen, läsa lite och somna. Men när det har varit en annan kropp där och huden har fått smak på känslan av någon annans värme blir det plötsligt så påtagligt ensamt.

Plötsligt blir man så medveten om att det inte finns någon annan där. Att jag inte kan komma hem efter jobbet och gosa in mig i nåns armar. Att jag inte har nån som jag får hångla med när jag vill och hur mycket jag vill. Att det inte finns nån axel att somna på.

Det är nästan så man funderar på om det är värt det goda när det är det här som kommer efter.

konfetti

Det ligger guldkonfetti i hallen och en klocka bredvid sängen, som inte är min. Klockan alltså, sängen är min egen. Jag ligger utslagen i soffan alldeles för svag för att utnyttja tvättstugan som jag trots allt bokade just för att få vara hemma å va bakis idag.

Igår alltså, vilken fest!sprit, musik å en hel jävla hög med snygga män. Ingen Skarsgård men väl en lång, skäggig basketspelare.

Kom igen nu Britt-Marie, nu köööör vi

Stor uppspelelse (inte ett ord? nu är det det) på jobbet. Alla är fixade och sminkade och dressade i kollektioner som kommer ut nån gång nästa år eller nästnästa. Typ. Jag har dagen till ära duschat och låtit lockarna självtorka. Tyvärr gör min blondieutväxt att jag ser lite lite halvskallig ut eller som att allt brunt hår liksom hänger i ingentinget. Ah well, det är smällar man får ta.

Jag fick prata av mig till en kompis igår. Me hearty henne alltså. Ångesten ba som bortblåst, så nu är det bara att köra.

Jag SKA ligga med Skarsgård innan helgen är slut, ok? Ok.

jag.har.så.jävla.tråkigt.

Mitt jobb alltså. Ett jävla tjatande om mitt jobb nu. Det är SÅ jävla tråkigt. Jag jobbar kanske effektiv tid 45-50 minuter dagligen. Kanske ett par timmar om jag har tur. Jag pallar inte. Jag känner bara hur jag dras längre och längre ner i tristessen och snart finns det bara en liten djupröd lillfingernagel över ytan. Kan man andas med lillfingret i tristess?

Jag har fortfarande en lätt ångestkänsla men har nog listat ut vad det beror på nu.

1) Jag har så lite att göra på jobbet och trots att jag har bett på mina bara knän om mer att göra händer ingenting och jag känner mig helt utbytbar och javenne, oviktig. Är ej van vid den känslan och nu blir det job hunting igen, även om jag älskar företaget som sådant.

2) Det finns tillräckligt mycket jävla idioter i det här landet så Sverigedemokraterna med stor möjlighet hamnar i riksdagen. Just nu skiter jag lite i vilket block som vinner så länge dom LOVAR att inte jobba ihop med SD. Kanske lite omvänd ideologi vore på sin plats. Skräm idioterna ur sängen på morgonen, kör ut dom i lastbil till en åker och meja ner dom lite gulligt med kulspruta. ALLA som röstar för SD. Dom som röstar på kommunalrådet i min gamla hemkommun kan vi väl skadeskjuta lite i stortån eller nåt.