VIF 2

Jag har ångest. Har haft sen igår runt lunch när jag tappade ut mina körsbärstomater på golvet på ett fullsatt Ica. Efter jag hade betalat.

Jag gillar inte ångest när jag inte vet dess källa. Eller jag gillar inte ångest period, men det är liksom lättare att stå ut med när man vet anledningen. Nu ba ????.

Men nu kramar den nästan livet ur mitt lilla plåthjärta och jag känner mig som ensamast i världen och det gör ont. Snälla gud ta bort?!

VIF (very Imporant Facts)

Jag har 1 (ett) hårstrå som envisas med att växa under min haka, nästan i mitten fast lite lite åt det högra hållet, som jag hittade en gång när jag tittade mig i backspegeln i en tråkig bilkö. Döm min förvåning när jag upptäckte ett centimeterlångt könshår under hakan. Sen dess brukar jag känna efter från time till time och så fort det är en liten stubb så ryker den.

Jag kände efter förut och kände lite stubb så jag naglade fast det lilla strået och drog ut det. Det var ca en centimeter. En centimeter, hallå? Vart var resten liksom? Rakt in i huden? EuW!

Konst

Vi har ett galleri på jobbet. I en stor öppning precis vid den öppna vajertrappan som går mitt i kontoret hänger det tre, nej fyra, stora tavlor av okänt ursprung. Det enda vi vet är att dom kostade nån miljon eller whatever.

Det är säljmöte i helgen och vår stora tioårsfest och vi kommer ha gäster på kontoret från imorn tills på tisdag. Då kom nån på den underbara idén att alla måste ha nåt konstverk även på rummen. När jag gick in på mitt rum imorse hängde det ett svartvitt 90*60cm foto bredvid anslagstavlan.

På en halvnaken man med en stor axeltatuering. (!!!!!!!!)

Grannen fick en tjej som springer vid poolen, en annan fick Jason Lee som trillar baklänges i en pool och jag fick en halvnaken man med axeltatuering.

Jag måste ha gjort nåt bra här iallafall.

Inatt jag drömde..

Att jag var ihop med Alexander Skarsgård. Vi var superhemliga och när tidningarna ringde sa jag att jag aldrig hade träffat honom. Sen fnissade vi.

Att jag var ihop med en kille på jobbet och vi hade sex i konferensrummet.

Att jag åkte motorcykel helt naken.

Sexuell frustration någon?

Jag är på så fruktansvärt dåligt humör och hatet som jag vanligtvis är hyfsat duktig på att dölja slår sin väg upp till ytan. Idag hatar vi:

- Att jag inte har nåt att göra, men ändå måste vara kvar på jobbet.

- Alla som inte kan uttrycka sig i skrift. Får jag ett mail till med smileys eller hundra utropstecken så skjuter jag nån. Seriöst.

- Tuggummi. NI SER UT SOM KOSSOR FÖRIHELVETE!

- SJ

- Att alla jag känner antingen är bortresta eller sjuka.

- Att jag känner folk som på riktigt har Äntligen fredag, ikväll blir det tacos och mys framför Idol som status på facebook.

- Att jag inte har nån att ligga med kravlöst. Skulle lätt kunna tänka mig att knulla ur mig agressionerna idag.

- Att..näe, jag vet inte. Nu känns det bättre.

Så jefla händig alltzå

Igår monterade jag ihop lite lampor. En var det bara att spika fast i väggen och typ untangla lite sladdar. En skruvade jag bara ihop. Men den sista hade jag lite problem med.

Först var jag tvungen att montera ihop de andra lamporna för att kunna se vart jag skulle sätta upp den. Sen skrivades det fast nån form av underrede (säger man det om lampor?) i taket. Sen var det sladdarnas tur. Oh my, jag var tvungen att skarva och sätta dit en stickkontakt och det i sig är ju inte så svårt, det är ju bara att matcha blått med blått och beige med beige och randig med randig, men jag hade ingen sån där itsy bitsy skruvmejsel. STOR irritation.

Men turken på hörnet hade minsann en undangömd i nån liten skrubb som jag så gärna fick låna så. Jag slår vad om att jag hade vart tvungen att köpa den eller lämna typ plånboken i pant eller whatevs om det hade vart svenskar som hade butiken.

Det var det det.

SJ - Jag hatar er av hela mitt hjärta

Jag vill så himla gärna åka till Göteborg i helgen. Dels för att det var skitlängesen jag var där och det är mysigt i jultider och dels för att det finns folk jag vill hänga med och dels för att det inte finns nån att hänga med i Stockholm nu i helgen.

Men jag känner inte för att betala 1600 spänn för att åka till Göteborg en helg. Jag kollar freerider, men det är väl satan att man bor i Stockholm och inte i Kalmar/Umeå/Gävle/Sundsvall eller nån annan halvstor stad, för det finns inga bilar. Om jag inte vill åka till nån av nyss nämnda städer, och riktigt så tråkigt har jag inte.

Holla om nån kan fixa mig till Götet idag, danke!

Hoppas folk inser ironin

Gjorde precis såna där fula små hjärtan i min facebookstatus tillsammans med världens mest ironiska text. Nu hoppas jag bara att mina vänner fattar att jag skämtar. Annars måste jag nog göra slut med dom.¨

Edit: Jag har nu några vänner mindre.

Baby steps

Fortsätter operation jultillvänjning med att koka egen glögg och byta till mina julsängkläder. Ja, jag har såna, so what?

Det hjälpte faktiskt en liten, liten smula.

Idag ska jag till IKEA med min moster (och hennes bil) för att skaffa matta, lite lampor och massor med röda och vita saker.

Vi säger hej till julen.

ps. Jag duschade innan jag skulle gå och lägga mig igår och sen hade jag glömt släcka lampan i vardagsrummet så jag gick och släckte den. Naken. Får VERKLIGEN hoppas dom inte tittade just då. ds.

På tal om julen..

så skickades det precis ut ett mail om att vår sample sale börjar NU. Så alla sprang till pingisrummet där det stora eventet håller hus för att riva i lådorna. Nu kan man säga att jag har fixat mina julklappar till mina småkusiner. Det kan man.

Steg ett i jultillvänjningen - Första julklappen: Check.

Time flies osv.

Jag har alltid älskat julen, varit lite av en paragrafryttare och vägrat att julpynta/äta pepparkakor/köpa julklappar innan första advent. Jag gillar den förväntansfulla stämningen som alltid infinner sig, även efter jag passerat de värsta önskelisteåren. Framförallt har jag gillat att köpa julklappar. Är ju ett big fan av spending, om man säger.

Jag har alltid haft gran och julpynt och dukar och julgardiner, även om jag på senare år har börjat nära ett hyfsat starkt hat mot alla former av dekorationstextilier.

Men iår finns det ingen känsla alls inom mig. Jag har dukar. Jag har gran. Jag har handdukar och servetter och gardiner. Men ingen känsla.

Jag sitter och tittar på solnedgången bakom stadssiluetten när det går upp för mig varför - det har gått för fort 2009. 2009 har varit ett år av stor förändring men samtidigt ett år av så mycket dötid så det känns som om halva 2009 har varit ett stort hål. Halva 2009 var helt värdelöst.

In my mind, just nu, är det nångång i juni. Juli kanske. Stjärnfyllda fönster, julmust och söta clementiner men för mig är det fortfarande juli none the less.

Nån som har nåt tips på hur julstämningen kan komma smygande för någon vars penna stannade efter - julstjärna i försöket att göra en inköpslista?

Oh NAJ

Jag fick en bokleverans från Amazon i måndags. Amazon in my heart säger jag bara. Så igår när jag kom hem från jobbet ville jag bara sätta mig i soffan och grotta ner mig i min dåligt skrivna och töntiga, yet fängslande vampyrbok. Jag är inte så mycket för science fiction och typ sagan om ringen, men allting med vampyrer i är game.

Jag var absolut inte på entertainmenthumör. Jag orkade inte ens göra nån mat utan gjorde några snabba knäckebrödsmackor och tog ett glas vatten (true story) så jag kunde läsa mer. Då knackar det på fönstret.

Min morbror hade sett att ljuset tändes i lägenheten och skickat ner sin son och fru för att titta hur jag har det. Inte ringa först. Inte kolla om det passar. Jag var ju hemma så det var väl klart att dom skulle komma ner.

I några sekunder satt jag blickstill i soffan och tänkte låtsas att jag var ute med soporna/sov/inte var hemma, men då ringde min morbror som stog och kollade in i min lägenhet och förmodligen hade sett ett ben eller whatever strax innan.

Jag säger hejdå till mitt privatliv.

oh oh oh, det bara pirrar i magen av skäms

Av oklar anledning hade jag högläsning av min hemstads kommunalråds blogg häromdagen (igår) för Lisa. Vi dog av skratt. Redan då pirrade det lite i magtrakten av obehag över vad det finns för folk i mina hemtrakter.

Inte för att jag skäms för att komma från 'landet', inte alls. Jag älskar Lidköping. Jag älskar bara inte alla som bor i Lidköping.

Om man röstar på ett kommunalråd som har mingelbilder med avklädda 18åringar och skriver sämre än en nioåring med dyslexi kan det hända att man hamnar på min dumihuvet-lista. Det är mycket, mycket möjligt faktiskt.

Just precis nyss hade jag tråkigt på jobbet och efter att ha lusläst varenda jävla blogg jag kunde komma på så kom jag på att man kan se vilka som har fått barn på den upphottade lokaltidningen. (No comments) Och herreminjävlagud alltså.

Jag fick riktiga skämsrysningar som startade nånstans vid tårna och gick ändå ut i fingerspetsarna. Dom har börjat med en webtjänst som heter Demohörnan där alla rejects får en chans att bli hörda.

No further comments your honour.

Inte så efterlängtat

Min morbror skickade ett sms igår morse med texten Nu blir vi snart grannar. Jag visst att de tittade på lägenheter i Rockholm, men little did I know att man ser rakt in i mitt vardagsrum från deras vardagsrum OCH sovrum.

Eftersom de bor på tredje våningen ser inte jag dom (thank god!), men dom ser mig. Vad jag än gör.

Alltså jag bryr min inte om att man ser in i min lägenhet, men jag tycker inte att det är superjättemegaduperkul att min morbror har mitt liv på display 24/7.

Star struck

Okej. Vi har jobbfest nästa helg och gästlistan hade råkat nästla sig in bland andra papper jag precis skrev ut. Självklart var jag tvungen att slänga ett öga eller två på den och oh my fuckin god(!) Jag kommer dö stora kändisdöden där inne. Det är lite som när man får välja fem personer som man vill ha på en middag, fast man slipper välja liksom.

Det värsta är att jag, som vanligtvis är mycket talför, förvandlas till nån stammande, rodnande idiot som säger HELT fel saker vid HELT fel tillfälle.

Undra om det är bordplacering? Jag önskar vår king-to-be och Skarsgårdbror modell äldre isåfall. Isåfall får jag nog för första gången i mitt liv ta lite droger först så jag kan bete mig därinne.


Note to self: Gå och köp en jävvligt het klänning fort som fan.

Oh, jag har återupptäckt alkoholen och den är ju så jävla god. Öl, vin, sprit och (tyvärr) tequila har reclaimat min kropp och den gillar't. Den svarar med noll bakfylla och det tackar jag för. Fast det var inte det jag skulle säga. Det jag skulle säga, eller undra, är vad som sker med kostymnissar i 25-35 årsåldern när dom super i grupp?

Jag var på nån 'enbart lista'-fest på Ljunggrens i lördags (jag vet, jag vet, jag är superhäftig) och förutom 100 mediaglajjor/lilla my-tofsar/nils karlsson pyssling-lookalikes fanns en hel del killar med istoppad skjorta, tajta jeans (Nudie?) och kavaj och det är den sistnämnda arten som förundrar mig idag. HUR kommer det sig att den arten + några rom och cola, nej nej GTs betyder hoppdans i ring med armarna runt varandra? Jag trodde det var ett fenomen som var förpassat till hårdrocksarenor och mellanstadiefester och inget som vuxna män faktiskt sysslar med. Är det föredetta hårdrockare som klippt sig och skaffat sig en bankirtjänst på tråkbanken Swedbank? Är det Magnus Uggla in disguise där man anammar jag dansar aldrig nykter-mentaliteten med en medfödd oförmåga att röra sig till musik?

Till alla er därute som känner igen sig vill jag säga STAY THE FUCK AWAY FROM THE DANCEFLOOR. Ni gör er bättre som paneltuppar i baren.

Freitag

Fridag. Friday. Fredag.

Ska man (jag) låta levern vila idag och åka hem och somna framför nåt jävla matlagningsprogram på teve eller ska man (jag) fortsätta mitt dricka varje dag-mission och försöka ragga upp nån som vill gå ut och flirta med mig?

Sova.

FeZta.

sova?

FeZta?

Oops, nu äre fredagspingis.

Återkommer i frågan.

Jag vet nåt som inte du vet

Oh my. Det här med hemlisar alltså, inte min kopp té så att säga. Fy fan vad jag ogillar hemligheter. Såå många gånger har jag tänkt att jag ska överraska genom att typ åka hem och hälsa på och inte säga nåt till mamma, vilket har hållt i cirka 2 minuter sen har jag dukat under för kraften att berätta. Gäller som tur är bara mig själv och inte andras hemligheter. Det är ju lugnt att spill the beans när det bara är jag som får skämmas/lida/skratta åt skiten, men även om andras secrets får mig att vilja prata om det har jag lite självdisciplin kvar.

Och nu vet jag nåt som ingen annan vet och det är hemligt.

GAH!

Precis som vanligt

Förlåt mitt frånfälle. Typ jämt. Jag lovar bättring så snart som jag har slutat vela vilket sorts internet/vilken internet provider jag vill ha. (tips mottages tacksamt)

anywho. En av mina bästa bästa från Melbourne och hans tjej har vart i stan sen i måndags. Eftersom dom inte hör till min värld här hemma så har jag ju inte saknat dom så mycket. Jag saknade inte mina svenska kompisar/min familj värst mycket när jag var i Melbourne heller, ska tilläggas. Förrän jag träffade dom vill säga.

När man inte setts på ett år, men det ändå känns som igår (ofrivilligt rim) och dom helt plötsligt blir en del av mitt liv här - varit i min lägenhet, druckit öl på mitt stammishak, träffat mina kompisar - så blir det helt plötsligt så verkligt att vi bor på varsin sida jordklotet. Saknaden kom som en liten kniv rakt in i hjärtat och bara vred om. Precis samma sak hände när jag var hemma och hälsade på under min aussietid. Det är en hemsk känsla, saknad. Men tomhet är nog ändå värre.

Känsloläge just nu: missnöjd (äcklig lunch), saknad och tomhet. Peppen att det är fredag: 1 på en skala till 10.

Helt tomt

Jag har ingenting att säga just nu. Mamma och syrran var och hälsade på i helgen. Det var jättemysigt, men en helg är lagom. Mer klarar inte min stackars lägenhet. Eller jag.

Jag MÅSTE gå till gymmet ikväll.

Jag har en banan på mitt skrivbord med nåt vitt på sig som ser lite ut som sperma. Känns sådär.

I mitt huvud just nu

Har precis faxat. De enda företagen som fortfarande använder fax: Banken, tyskar och små små butiker i typ Norrland. Fax är totalt överskattat och jag önskar att den och femtioöringen kunde försvinna ihop. Eventuellt tycker jag att alla mynt borde försvinna, nej alla kontanter överhuvudtaget. Den enda gången kontanter trumfar kontot är när man fyller år. En lapp med 'Ditt konto är påfyllt med en peng' är liksom inte riktigt samma som ett kuvert med sedlar. <- hände mig min senaste födelsedag. Oerhört praktiskt iofs för vem vill dra till möbelaffärn och ba här har ni lite slantar? Alternativt ha några tusingar liggande hemma. Är oförmögen att ha pengar i plånboken och inte spendera - typiskt modernt syndrom. Min morfar tycker tvärtom dvs. att det inte 'känns' när man betalar med kortet. Han tycker också att man har dålig koll på pengarna och förespråkar bankboken som viktigt föremål att alltid bära med sig.

Grekisk restaurang Walter och Doris 091012 | 437kr med prydliga bokstäver.

Mamma tycker samma för den delen. Hon har ingen koll alls på Internet och hävdar att datorn inte funkar när hon vill titta på något på internet och hon inte har satt på det trådlösa nätverket. För den publiken är det lite ovärt att berätta att det är superenkelt att hålla koll på sin ekonomi så länge man använder kortet eftersom man kan exportera kontoutdraget till Excel och som alla vet kan man ju göra allt i Excel sen. Inte för att jag faktiskt använder den funktionen, men den finns.

Måste städa ikväll.

Hej.

det trodde jag inte

oj,oj,oj! Jag kan bocka av saker på listan: jag har bokat tvättid (7-10 fredag morgon thank you very much), jag har handlat, gjort kikärtsgryta med blomkål,ruccola å viltchorizo OCH bakat bröd. Och förvällt grönsaker.

Jag har gjort en ansiktsmask, tagit ett fotbad å handtvättat lite.

Jag är så stolt över mig själv.

Å jag lovar att gå ut å dricka öl å ragga i veckan innan det här blir en carpe diem-blogg.

Mer troligt att jag gör:

- 'Lagar' blodpudding
- Lägger mig på soffan

To do:

Det här mörkret som jag har hävdat inte alls kan vara så farligt som alla påstår, inte alls anledningen till att ett helt land går i totalkoma i 5 månader, det håller på att ta livet av mig. Jag har aldrig i hela mitt liv känt mig så slutkörd i kroppen som jag gör just nu. Och jag gör inte ens nånting. Timman jag alltid lätt har kunnat spendera på gymmet är reducerad till den jobbigaste kvarten jag har varit med om. De få stegen från sängen till duschen på morgonen känns som en hel evighet.

Jag får alltså ingenting gjort.

Så i ett försök att köra min vanliga det är officiellt, alltså gör jag det gör vi en liten to do-lista här:

- Köp den där jävla mattan
- Köp den där jävla lampan
- Köp en julstjärna
- Städa inkl. torka golvet innan torsdag
- TVÄTTA
- Fast boka en tvättid först - IDAG
- Träna måndag, tisdag, torsdag
- Köp chorizo, körsbärstomater och avokado. Och en ny tandborste. Och olivolja.
- Baka (inte så viktigt)
- Köp små burkar och glödlampsslinga på Granit.
- Kolla om man fortfarande kan köpa glödlampor som ser ut som glödlampor och inte elementliknande varianter.
- Gör blåbärssylt
- Laga kikärtsgryta med chorizo och ugnstorkade tomater
- Gå och lämna tidningar på insamlingen
- Bädda rent

Osmummy

Det finns tydligen ytterligare en ny beteckning man kan få som förälder förutom Milf, mamma, dumhuvud osv. Smummy. Smart Mummy enligt danska forskare se här. Men VEM FAN VILL VARA SÅN??

Jag tycker det låter så jävla hemskt om jag ska vara ärlig. Vem fan vill vara robotperfekt?

Om jag hade en kompis eller en mamma eller nåt som var en 'Smummy' skulle jag nog dö.

Och på tal om krav som ställs på barn, vad är man för förebild när allting ska vara perfekt? Snacka om prestationskrav för Wilma, 7år.

Nu finns dom även på nätet

Ett tecken på att femtiotalisterna hittat till Internet är upprörda kommentarer på nån tidningssida. Ett annat är när nåns mamma eller pappa dyker upp på 'Friend suggestions' på fejjan. Ett tredje är *ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha* som kommentar på en blogg.

*ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha* kan bara komma från en femtiotalist alt. äldre för 1) asterixer av typen *ler* har inte använts av normala människor sedan min högstadietid (ironi ej medräknat) 2) Folk födda -90 och senare använder smileys 3) enbart folk ur den gamla skolan håller på kommateringsregler även på påhittade ord som hahaha.

*ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha*

Hjärtat ba bank bank bank

Åh. I heart my friends! Dom ba ringer från hela världen och mitt hjärta på dör av längt.

Så djefla hårt liv alltså

Kanske de två mest bortslösade arbetsdagarna i mitt liv. Jag kan inte göra shit härifrån mer än att svara på lite mail. Resultatet av att jag har träffat de som jobbar här kommer vara priceless i allt som gäller business mellan mitt företag och deras men så himlans effektiv har jag verkligen inte varit. Men några skämt, lite leenden och tålamod att förklara verkar hjälpa och nu är allt som jag vill ha det. Tålamod är väl inte min mest använda egenskap eller den som jag själv skulle framhäva i en arbetsintervju, men här nere har jag lyckats lägga band på mig. Det här med åldern kanske har betydelse ändå? Då kommer jag bli än visare imorgon isåfall.

Pratade precis med en kompis på fejjan och jag kom på att imorgon är den första födelsedagen i hela mitt liv där jag vaknar ensam. Och jag som är en sån födelsedagsperson och har växt upp med frukost på sängen och sång. Får väl ringa mamma och pappa och be dom ringa och sjunga eller nåt.

Är hungrig. Lunch klockan ett i det här landet. Funderar på att tjuvröka för att döva den kurrande magen.

hej så länge.

'jobbar' mera

Tittar på bilder på lite Aussie mates på fejjan och undrar hur i helvete det kan komma sig att alla australiensiska (australiska vägrar jag fanimej skriva) killar klär sig så inihelvete gubbigt? Ba tror att kostymbrallor och skjorta är game även om Bengan, 57, på solsemester på Mallis har en hawaiiskjorta som sitter snyggare.

It's not about the clothes - it's all in the fit for fuck's sake.

Ba vit, randing halvt genomskinlig skjorta och ett par fula chinoliknande gubblåa kostymbrallor med såna där fula veck ifram ovanför fickorna. Solglasögon som min treåriga kusin kallade för 'snabba' under hakan. Yes, you heard me. Under. Hakan.

Ok, gotta go. Ska äta nåt med gris med ett ben i mitten som steks länge i ugnen så det blir *tugg tugg tugg* enligt min tyska guide.

Häj.

'Jobbar'

Sitter bredvid och surfar och säger gör si, gör så och pekar med hela handen. Alla ba: lyder. Fy fan vad gött det är när man får som man vill. Plus: ska på lokal restaurang ikväll. Har google-översatt menyn. Ska äta: Bakad getost med örtsallad och ankbröst med grönsaker. Är liiiite osäker på kalvhjärta, blodkorv och lättstekta njurar (euw på den sista). Vill helst ha sauerkraut. LoveZ sauerkraut.

Till sist: En någon 'yppig' dam på salsaklubben igår såg EXAKT ut som en dragqueen, fast det var hon inte. När hon salsade så ba gungade titsen så mycket så att hon liksom tappade balansen. G-kraft?