tisdag, april 5

20 dagar kvar säger appen (37+0)

Gnöl. Jag är så jävla graviiiiiiiid. Jag ska jobba tio dagar till och när jag är på jobbet så känns allt fine and dandy (förutom att jag inte får plats att sitta ordentligt), men vid fyra är jag helt_slut_som_artist. På torsdag ska jag ha första mötet med min vikarie. Klockan sex på kvällen pga hen jobbar fortfarande på sitt andra jobb. *gråter*

En del av mig tycker att barnet kan komma ut nu så jag kan få strunta i allting och bara ligga hemma och kolla på en bebis, den andra är lite mer plikttrogen och vill ändå göra klart i den mån det går och lämna över på ett schysst sätt.

Hemma glider jag omkring i så lite kläder som möjligt och känner mig som en säl. Andreas har på skämt (eller?) börjat kalla mig Ers höghet efter att jag inte bara inte gör ett skit även har börjat med den sköna grejen att ifrågasätta om han gör det rätt. Jag är verkligen en ljuvlig människa.

Av nån anledning verkar han ändå inte vilja rymma härifrån utan skrattar bara lite, hämtar whatever högheten vill ha och klappar och tröstar och kramar och peppar. Ett jävla under av balanserat humör är han den där mannen. Jag har aldrig älskat nån så högt så djupt så innerligt som jag älskar honom för det.


1 kommentar:

Johanna sa...

Herregud vad lite det är kvar!! SÅ HIMLA SPÄNNANDE!