fredag, april 15

Fel sorts feminism, finns den?

Jahapp, vaken miss i nassen igen då. Tänker ganska mycket på jobbgrejer pga sista dagen imorgon (GAH! EEK!) och har "en del" jag behöver/vill få klart innan jag går och börjar dagen med att vara borta till minst 10 för ska på sammafatta graviditeten/tankar inför förlossningen-möte med barnmorskan och avslutar den med ett förmodligen 2 timmar långt möte med mina chefer för överlämning (just in time, tack för det *kryssögaemoji*)

Tänker också på det här med att vara feminist och på den i mina ögon oerhört töntiga jävla du är en dum feminist, nej du är en dum feminist/jag är rätt feminist, nej jag är rätt feminist-diskussionen som pågår på internet/i verkligheten hela tiden. (Ja, Lamotte och Lady Dahmer I'm looking partly at you.) Alltså jag blir så jävla trött. Feminism som begrepp går väl ut på att uppmärksamma att kvinnor och män behandlas olika i samhället och att det beror på samhällsstrukturer byggda på en historia av män i maktposition samt en vilja att förändra det pga att det är helt jävla snett, no? Med ett end goal att män och kvinnor (helst även alla människor i all annan strukturproblematik också) ska behandlas lika, ha samma rättigheter och skyldigheter och att samhället ska vara byggt på en struktur som är jämlik och främjar detta, ja? Så är min definition av feminism iallafall.

Det som gör att jag vill skrika rakt ut av frustration av samtliga människor som av en eller annan anledning vänder sig emot andra individer för att dom är DÅLIGA FEMINISTER är att jag tycker att det är just exakt den sidetracken som gör att folk i allmänhets/samhällets fokus flyttas från the end goal above till att antingen vara sur för att nån klampar in och klampar runt på stolt uppbyggd mark eller vara sur eller rädd för att överhuvudtaget förknippas med "manshateri". Alltså jag fattar att en blir förbannad som feminist med lite brainz och historiekoll när en sån som Lamotte ångvältar in och flashar sitt manliga ego, men jag fattar lika mycket hur gensvaren från hata alla män-feministerna skrämmer bort en rätt stor majoritet som fortfarande inte har fattar/lärt sig varför feminism är the shit.

Min poäng är alltså att jag blir förbannad när diskussionen/actions utgår ifrån att det bara finns ett sätt att nå målet och att alla som tycker nåt annat är dumma i huvudet istället för att handla om hur vi som har fattat kan få med fler på tåget tills vi genom sheer force har rubbat den här jävla strukturen och uppnått jämställdhet. Alltså Lamotte stör mig nåt vansinnigt pga han verkar vara en riktigt oskön snubbe som har hittat/tagit en plats i rampljuset, men om hans svador får fler folk att fatta att vi lever ojämställt och behöver agera så är det ju ändå bra för the end goal. Tycker jag. Om män måste fatta, och eftersom män 1) innehar makten samt 2) behöver ge ifrån sig makten så måste dom fatta, så kanske en del av dom är mer mottagliga för Sköna Snubbar-feminismen än Män Är Kräk-feminismen eftersom den första känns mer inkluderande för dom än den andra. Förhoppningsvis kan dom sen gå vidare från Sköna Snubbar till att liksom fatta-fatta att ingen hoppar på dom som individer och kanske till och med gå från Inte Alla Män-lägret till Män Är En Samhällsgrupp/Det Handlar Inte Om Mig-lägret=win!

Och I know, det är så SÅ frustrerande att behöva ta på sig lärarrocken och backa från arenan för yet another högljutt ego, men om vi tänker att alla grupper behöver en av deras egna för att fatta och att det är ahaupplevelsen vi vill åt så kanske det är värt det i längden?

Innan vi kan inse att vi behöver alla sorters feminister vi kan få så kommer vi aldrig att vinna. Och jag vill verkligen vinna, så please skärp oss.

1 kommentar:

Tomas sa...

Det må vara så att du inte källsorterar batterier, men där du skriver så här är de för jävla bra!