fredag, januari 25

.


Han tittar på mig tittar på mig när vi sitter inklämda i hörnet på baren. Han viftar med händerna när han pratar och fnittrar till. Jag vill inget annat än att stryka med handen över skägget på kinden och luta mig fram och pussas. Jag gör inte det. Istället ler jag med ögonen och med munnen och skrattar åt det han säger. Jag gillar hur sättet han tänker gör att jag måste tänka till.

Hans kompis spelar skivor och vi har blivit ihopparade med nån stackare på businessresa och efter två glas vin smeker han mig i nacken när han går förbi. Jag köper vin och han kastar slängpussar som ett litet barn. Alla tror att vi är ihop och vi rättar dom inte. Jag råkar säga nåt om att om min kille skulle... och han säger nåt som gör att det känns som att han är min kille.

7 kommentarer:

Lina sa...

Alltså, det är så fint. Jag vill också vara där du är. Nu är jag ju inte ens i närheten, men det är fint bara att läsa om det. Oavsett vad det leder till sen menar jag, känns som att det spelar mindre roll (fast det är klart, jag håller ju tummarna för dig/er!). Och jag är jätteglad för din skull, trots att jag inte ens känner dig! För att det är så himla himla fint.

Jessica sa...

Jag känner inte ens dig, men som jag hejar på dig. På er!

Lfthmn sa...

Åh, så fint! Så glad!

Jag tror på att stå på sig lite och berätta att man vill. Fortsätt med det!

Den där Jenny sa...

Fint fint fint! Och ja, stå på dig. Det vinner du på i längden.

emster sa...

!!!

anydaynow sa...

<3

Bubbel sa...

Myyyys! :)