lördag, januari 9

"Det låter kul! Jag ska bara kolla med Linn."

Precis som ungefär alla andra tjejer i min ålder (hoppas yngre generationer har sluppit undan) har jag vuxit upp med normen om hur en "skön tjej" ska vara. Ni vet, en som kan häva öl med grabbarna, tycker tjejer pratar för mycket skit och framförallt en som förstår att citat alla tjejtidningar i hela världen män behöver sitt space slut citat. Det tog många år innan jag insåg hur mycket den jävla idiotmyten faktiskt har förstört för mig och för väldigt många andra jag känner och förmodligen ännu fler som jag inte känner.  Så många dejter jag har skrattat mig igenom dåliga skämt för att inte vara en sån där bitter jävel. Så många lilla gumman-klappar på huvudet jag har accepterat för att på ett konstigt sätt känna att jag var coolare än tjejer som tappar det. Så många gånger jag har accepterat dåliga ursäkter, uteblivna svar och bristande omtänksamhet för att inte riskera att stöta bort en kille. Om det inte vore så sorgligt så hade jag skrattat rakt ut. För vem liksom? För fucking vem? För en douchig snubbe med commitment issues eller dåliga manners eller helt enkelt ett stort jävla OINTRESSE tatuerat i pannan. Så jävla svinigt av samhället att trycka ut myten att det var/är nånting remotely önskvärt.

Tyvärr är det ju inte bara jag som tjej som blev lurad. Många fina dudes out there har ju blivit itutade samma jävla skit vilket på nåt sätt har skapat ett aldrig stannande hamsterhjul av beteenden som ingen kanske egentligen står för. I mitt fall har det såklart också följt med in i mitt förhållande med Andreas. Jag VET ju att han är ihop med mig gift med mig för att han gillar mig och framförallt tycker att det är roligt att hänga med mig, somna med mig, vakna med mig, bråka med mig (nåja) och ha ett liv med mig. Jag VET att ingenting i vårt förhållande blir bättre av att jag inte säger vad jag vill/behöver och sen går hemma och är be-he-he-hesviken över att han inte gör som jag inte har berättat att jag vill. Jag vet tvärtom att han inte vill nåt hellre än att göra mig lycklig. Ändå. ÄNDÅ har det tagit nästan tre år, ett giftemål och en bebis i magen för att jag ska kunna säga alltså du får såklart göra vad du vill med dina kompisar/ditt jobb/din fritid, men vi lever liksom ihop så du kan ju bara liksom kolla av med mig också. En ganska självklar grej egentligen ju? (Obs att Andreas också tycker att det är en självklar grej och själv har tagit upp det och följer det betydligt oftare än vad jag gör så no blame.) ÄNDÅ tycker jag att det är så jävla jobbigt när han ringer mig på jobbet och ba X har dragit ihop ett gäng som ska på hockey imorgon och jag undrar om vi har några planer för jag sa att jag skulle kolla med dig först. Alltså jag blir ju glad pga omtänksamt men den absolut första reaktionen i min kropp är HERREGUD SÄG TILL X ATT DU INTE BEHÖVER BE MIG OM LOV FÖR ATT GÖRA ROLIGA GREJER MED DINA KOMPISAR! eftersom rädslan att vara "regeringen" är större än den logiska tanken att det såklart är rätt normalt att bara kolla läget inför en helg. Jag menar när jag är i motsatta situationen så ringer jag ju Andreas utan att ens tänka på att nån av mina kompisar skulle få för sig att han dikterar mitt liv bara för att jag vill dubbelkolla så jag inte ställer till nåt som redan är bestämt.

3 kommentarer:

Hanna sa...

Innan barn behövde vi aldrig fråga varann och nu har vi en synkad google kalender så man direkt kan kolla upp om den andra hunnit boka in något. Om inte är det bara att tacka ja direkt. Först till kvarn, liksom. Det låter kanske inte så omtänksamt, men det funkar jättebra och jag tror båda känner sig väldigt fria. Självklart är de kvällar vi planerat att göra något särskilt (kan vara äta god mat och se en film när barnen somnat) heliga.

Linn sa...

Alltså alla sätt som funkar tycker jag låter ace! Har flera kompisar som kör syncad googlekalender och det kanske vi också borde börja med sen när det är finns barn och verkligen en anledning att nån MÅSTE vara hemma varje dag. Jag menar inte att det är oomtänktsamt att boka in nåt utan att kolla alls, utan funderade mer kring min egen reaktion att typ få panik och vilja skrika JAG ÄR INTE REGERINGEN! varje gång Andreas kollar nåt med mig. Det känns som en lätt orimlig reaktion på nåt sätt.

Hanna sa...

Haha, ja fast jag fattar precis. Det är så osoft när nån känns som regeringen, är också livrädd för att uppfattas som det.