söndag, mars 25

Mamma släpper av mig vid stationen kramas säger jag älskar dig och saknaden slår fysiskt i kroppen när jag vänder ryggen till och går mot spåren. Jag får svälja många gånger innan tårarna drar sig tillbaka igen. Tåget är tyst och lugnt och i tid. Jag både längtar hem till mitt och vill stanna kvar. Hemma kan jag glömma för en stund, få ladda batterier och inte grina en gång i kvarten. Bortahemma får jag vara med min familj, krama på mamma skratta åt pappa titta på solljus i talltoppar. Det är en balansgång att hitta en ny verklighet.

Inga kommentarer: