Inlägg
Boss lady
10 timmar sedan
torsdag, juni 23
Visst står det Anna? A.N.N.A? Ja? Eller? Kolla igen.
Är det bara jag som måste panikkolla typ tusen gånger så att jag skickar till rätt person på mailen, på twitter och i sms? Framförallt när jag har flera konversationer igång samtidigt. Eller när jag ska svara på ett massmail. Det har ju hänt att jag har gjort en reply all liksom. Eller skickat fel. Min kompis har faktiskt den roligaste felskickningen ever när hon skickade ett detaljerat sexsms till sin kompis mamma istället för till sin kompis. Jag har ju bara bokat fikadejt med helt fel person och inte fattat det förrän under själva fikandet. Det är ju ingenting i jämförelse.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Nej, du är definitivt inte ensam.
Haha! Men det är ju roligt ibland med dessa felskickningar. Min vikarie skickade ut ett mejl till alla säljare, ja utom en då, för där blev det en av våra kunder, och började mejlet med "hej era små grisar". Hon fick dock inget svar av kunden.
Jag dubbelkollar också alltid (tror jag)!
Ändå lyckades jag skicka sms och mms till vår hemtelefon och blev vansinnig när det ringde nåt konstigt nr gång på gång på gång och inte sa nåt när jag svarade.
Efter att ha googlat numret förstod jag att det hade med sms/mms att göra men fattade ändå inte att det var jag som skickat det förrän jag svarade på dolt nr och fick texten jag skickat efter bilden uppläst i örat på mig.
Då kände jag mig smart.
Marre: Skönt att höra!
Sofia: alltså HAHAHAHAHAH på det där med SMSet till dig själv. Jag har gjort samma sak, fast med flit, till en kompis när vi pluggade. Han ba DET ÄR NÅN JÄVEL SOM RINGER EXAKT VAR FEMTONDE MINUT FRÅN HEMLIGT NUMMER.
O, jag gjorde en jobbig reply all där jag oavsiktligt hängde ut en källa till allmän beskådan för alla journaliststudenter på min skola. Börjar hyperventilera lite bara jag tänker på det. Puh.
Annars var det rätt kul när min kompis (av manligt kön) på fyllan ringde hem till mig (innan jag flyttade hemifrån) på fyllan och hojtade "Tja bitch, var fan är du?!" till min mamma. Hon ba: "Du söker nog min dotter".
Hahahhaa, gud vad roligt att läsa om folks felskickningar.
Jag har gjort en rejäl men det var inte ett dugg kul just då. Jag gjorde mig rolig på en klasskompis bekostnad i ett sms som var menat till min kille. Detta var under vår tid på journalistutbildningen och jag menade verkligen inte att vara elak, men den här tjejen hade råkat göra just det felet som min kille hade sagt dagen innan att alla skulle göra. Blev därför komiskt.
Hur som helst, jag pratade med en kompis samtidigt som jag skulle skicka sms:et, och lyckades då bläddra fram namnet på personen jag skrivit om..och skicka det till henne! Det var inte så kul. Vi båda lipade.
Åh. Felskickningar - mitt forte.
Såhär: praktik på fredsorganisation i höstas. Mail (i ofantliga mängder) skickades varav ett kom från en person som väntade svar från mig som jag inte kunde ge. Efter sjuhundrafemtioelva förfrågningar om vad som händer och jag fortfarande väntade på besked från samarbetspartners mailade jag min handledare och uppdaterade vad jag sagt till henne.
Ungefär: "skrev att vi jobbade på det (hoho, jag har lärt mig att snirkla mig ur mejlsvar från den bästa). Borde hålla henne lugn en vecka eller så."
Skickade till, yep, you guessed it; personen som jag inte kunde ge svar till.
Roligt nu? Ja.
Roligt då? Nej. Jag grät. Det kom snor. Grät lite mer.
Men, en mästare på felskickningar - detärjagdet.
Ptja, alla mina tidigare felskickningar står sig slätt sen min felskicning i onsdags till femtiotusen personer. Femma nolla nolla nolla nolla.
Skicka en kommentar