lördag, juni 11

Call me lazy. L. A. Z. Y. Lazy!!

Jag önskar att jag kunde vara en sån där person som vaknade kvart över sex på vardagarna för att gå ut och springa en runda innan jobbet. En sån som lagar riktig frukost och tittar på nyhetsmorgon samtidigt. Inte ens sån som varje morgon ligger och känner efter om jag verkligen inte är sjuk idag och sen i princip bara hinner borsta tänderna och kissa innan jobbet. Och jag äter på jobbet framför nattens mailskörd.

Samma sak med helgerna. Tänk att vara en sån som liksom gör saker. Vaknar nio, gör stor frukost, städar boendet och ger sig ut på en dagstur av nån sort. Seglar, springer, golfar, går. En sån som inte klarar av att bara vara. Istället vaknar jag inte till förrän nån gång efter Systembolaget stängt för dagen. Alltså jag vaknar innan, men är inte gärna mobil. Jag läser böcker, pillar mig i naveln, sover lite till.

Eller att vara en sån som tänker ut outfits och lägger massa tid på sitt utseende istället för att ta det första handen nuddar vid på morgonen och köpa kläder nån gång i kvartalet. Tänk att ta bort nagellacket innan det är helt avskavt nån endaste gång.

En sån som sorterar soporna och pantar burkar innan skåpsluckorna inte längre går att stänga och bokar tvättid minst en gång i veckan.

Men jag förstår inte var den energin kommer ifrån. Jag ÄLSKAR att ta det lugnt. Läsa en bok, gå och handla, laga mat i nån timma eller två. Diska lite. Plocka lite. Baka lite bröd. Sova. Gud vad jag älskar att sova.

Det dumma med min B-personlighet är väl att jag ständigt känner att jag borde vara lite bättre. Men orkar inte göra nåt åt det.

Nu ska jag diska, plocka och gå och köpa mat. Heh.

7 kommentarer:

Sofia sa...

B-personlighet?! Det var det värsta jag hört! Jag gör mest som du och jag anser oss vara ypperliga människor!
De där "A-personerna" gör mig nervös, de döljer något, det MÅSTE de göra!

Mirijam sa...

Men eller HUR? Man går in på en blogg och de bara "Åhh, har ätit långfrukost, gått långpromenad med hunden och målat naglarna medan jag kollade på tre avsnitt av [insert valfri tv-serie]. Nu är klockan 12 och..." och man bara "TOLV? Hur i helvete hinner man göra något överhuvudtaget innan klockan TOLV?"

Klockan 12 sitter jag EVENTUELLT vid köksbordet med dagens första kopp kaffe och kisar genom sömntrötta ögon mot datorn för att kolla bloggar...

Lissie sa...

Åh, precis sådär önskar jag också att jag var. Samtidigt som det nog inte får leva ett så särskilt färgstarkt liv om man är så som person. Man känner sig kanske nöjd på ett visst plan men... nä, ta dagen som den kommer känns ju faktiskt roligare!

Fin blogg förresten, hittade precis hit!

Linn sa...

Sofia: haha! Så tänker jag också. Egentligen. Hehe.

Mirijam: det känns så jävla skönt att vi är fler!

Lissie: ja, vi kan ju hoppas på det. Och tack så jättemycket! Och välkommen hit!

Mia sa...

Jag är också sån! Alltså B i hemlighet längtande efter att vara en A. Men! Jag får för mig att dessa personer är mindre eftertänksamma, har mindre kontakt med livets existentiella frågor (hallå, sjukt effektiva människor går ju aldrig och bär på sina uppgifter i hela sitt sinne så som vi mer prokrastinerande typer). Det jag sörjer är emellertid att män som är A-personligheter tydligen är de som tjänar mest pengar. Trist att vara B-tjej när man hör sånt. Samhällets fel.

Den där Jenny sa...

Men fy! Hade du varit a-människa så hade du inte fått hänga med mig, de är ju skittrista. För om de ska hinna med att göra allt det där innan tolv så går de också och lägger sig innan tolv, när vi andra piggnat till och är på äventyr.

Linn sa...

Mia: Jag har också hört det där med pengar, men jag tror inte alls att det är så. Jag är sinnessjukt effektiv när jag väl gör saker, det är bara att jag har en lite längre startsträcka till att börja. Heh.

Jenny: Jamen vilken tur då! Och word på det sista. Man glömmer gärna ta upp de sidor hos oss B-personer som faktiskt är bra.