torsdag, februari 18

Om nån bara kunde se oss nu. Jag satt i soffan och läste internet väldigt intensivt när Andreas fick för sig att han var tvungen att prata/leka/sjunga med bebisen så han lade sig helt sonika över min kropp med huvudet på magen och började lattja. Vad jag gjorde? Ja, alltså jag har min internetstund så jag lade datorn på Andreas huvud med min ena arm som stöd och skärmen tre millimeter från ansiktet. Har skrivit det här med enhandsfattning medan barnet har sparkat sin pappa på munnen som svar på den "vackra" sången. Det är för övrigt det roligaste just nu, att den verkar fatta vart ljud kommer ifrån och sen justerar sin position så den kan interagera och puffas och knuffas just där. Funkar med röst, iPhone och speldosa so far.

1 kommentar:

Limpy sa...

Ni är gulliga ni.