fredag, februari 26

För er som hatar drömprat, vänligen undvik det här inlägget

Jag drömmer om barnet nästan varje natt nu. Natten till igår var jag höggravid, fast jag var det partnerlös, och var tvungen att gå på blind date i Göteborg. Vi strosade längst med kanalen och det var awkward och jag kom på att jag inte visste om jag hade sagt att jag var gravid innan vi möttes upp. Han sa att jag hade sagt det och att det var fine, men det kändes jättefel att gå där i solen med mitt barn i magen och en främmande, om än vänlig, främmande kille bredvid. Han försökte ta min hand och jag ville bara rymma därifrån.

Inatt drömde jag att bebisen plockades ut ur magen för att vägas(?). Det var väldigt oklart hur själva urplockandet skedde men det var painless och ofarligt iallafall för i läkarens famn låg världens finaste tjejbebis med jättemycket mörkt hår som redan hade vuxit över öronen och log med skrattgropar och sträckte armarna mot mig. Det var helt jävla magiskt att hålla i henne och hon luktade så himla gott. Sen stoppade dom (oklart hur) in henne tillbaka för att bakas färdigt på samma smärtfria, ofarliga sätt.

Det är mindre än 60 dagar kvar till uppskattat due date och jag kan nästan inte föreställa mig känslan av att ha bebisen på utsidan istället för på insidan, men igår när jag tänkte på det så började jag gråta för att jag fick en plötslig och kraftig känsla av kärlek i bröstet.

1 kommentar:

maddiis sa...

Så fint skrivet! Att få hålla och se mina bebisar för första gången har för mig varit som att hålla själva Livet i famnen. Låter skittöntigt, men jag kan inte förklara det på något annat sätt.