torsdag, maj 2

Sliding doors

Det slog mig förut att om min kille hade varit ett uns mindre full eller i närheten av ett uns mindre fulla kollegor så kanske han aldrig hade åkt hit för en vecka sen och ringt på min dörr mitt i natten. Eller om jag inte hade skickat det där hejhurärdet-smset som han bestämt använde du började ju!-argumentet med i hallen när jag undrade vad fan han höll på med. Hade vi aldrig fått vara det här då? Orkar typ inte tänka på det här mer för det känns lite som att tänka på rymden eller trådlöst internet eller kroppen. Men ändå, hade vi inte blivit då?

8 kommentarer:

Sara: sa...

MEN JAG VET! Sånt där kan göra mig helt kallsvettig. Jag blev ihop med min nu precis nyblivna sambo (som också är mitt ex från när vi var finniga tonåringar) efter att jag drömt om honom och efter det inte kunde sluta tänka på honom (efter att vi inte hade hörts på typ fem år), och sen bestämde mig för att slänga iväg ett "hej hur är det"-mail. Och så blev det såhär fint. Av en DRÖM liksom. Tänk om jag lyssnat på min kompis som sa "nej du ska inte höra av dig till honom sara, det blir ju alltid dåligt då"? Tänk om tänk om tänk om. Butterfly effect osv. Svinläskigt. Eller så måste man börja tro på ödet och att allt är förutbestämt, men det är ju också jobbigt/obehagligt/läskigt.

Kerstin sa...

Det är hisnande. Om inte min lärare på högskolan hade satt mig och min kille i samma basgrupp där för 10 år sedan... om inte om inte om inte. Det finns tusen sådana.

pippigull sa...

- you had me at tandboste-i-fickan-i-hallen...

Nä men jag är så glad att ni blev så HÄR för det var ett sånt hopp för en (mycket äldre, i ett annat liv men ändå) singel. Att de bara kan finnas där nånstans. De där speciella.

Å vilken tur att OM OM OM hände!

Mirijam sa...

Alltså, ALLTSÅ, vissa saker får man bara inte tänka på, typ universum, kroppen, trådlöst internet och om:et.

MEN

En gång sa jag till min kompis, "tänk om jag inte hade börjat på snowboardgymnasiet, då hade jag inte träffat min bästa Petter = inte börjat hoppa fallskärm = inte träffat Tobbe (= mannen som jag älskar mest av allt och nu ska ha barn med!). Men då sa hon att "du hade hamnat där du är nu i alla fall. På ett eller annat vis.

Så även om du INTE hade skickat det där sms:et, eller han varit full den där kvällen, eller eller eller så hade ni förr eller senare kutat ihop på stan och ba "Oj... hej?" och sen hade det varit ni igen. Ibland bara ÄR saker och ting.

Linn sa...

Sara: MEN HUR SJUKT?! Det är ju världens bästa story! Grattis!

Kerstin: Man får väl klamra sig fast i det blev:et istället, men det är som sagt hisnande.

Pippigull: haha! Ja, det var fan fint det. Och dom finns ju där. En dag ba bam och så sitter man där ett par månader senare och ba okej, sårehände? Mig? Sjukt.

Mirijam: Ja, det är väl det sättet man får tänka. Eller så tänker jag att det andra hade varit bra också, men det känns inte alls lika roligt som att saker bara är meant to be. Älskar meant to be-sagor.

Sofie sa...

Så tänker jag med. Fast på riktigt, nästan alltid. Tänk om jag inte pluggat där jag pluggade, om jag inte haft praktik i England, inte flyttat in i huset med svenskarna, då hade jag aldrig träffat exet och hamnat i australien. och så tror jag på riktigt att om allt det inte hänt hade jag mått skitbra och varit superlycklig idag med man och barn och bra jobb. för h*lvete liksom, hatar "tänk om"-tankarna, de är så jäkla onödiga. Iaf för mig.

och jag tror ändå att ni hade hittat tillbaka till varann på nåt sätt även om det inte hänt på sättet det gjorde. kändes väldigt mycket att det var meningen när man läst dina inlägg om det.

Limpy sa...

Don't get me started.

Linn sa...

Sofie: JAg tror att det är oundvikligt att tänka så ibland, men det sundaste är kanske att tänka antingen att "nu blev det inte så så det är ingen idé att tänka så" eller "allt är förutbestämt".

Limpy: haha!