onsdag, maj 1

Just nu har jag kaffevakt, men annars är det normalt

Har nu officiellt gått in i den vidriga nykärsfasen där jag skulle vilja limma ihop mig med min kille för att jag längtar efter honom även om han sitter en halvmeter från mig i soffan. Och gårdagen, alltså jag skrattade så jag grät och inte kunde andas. Livet ändå va, så jävla fint.

6 kommentarer:

MissParker sa...

Underbart!

Anonym sa...

Fiiiiint!!

/Ida

egoistiska egon sa...

Jag gillar utvecklingen av det här!

Lina sa...

Alltså så himla fint! Jag har läst dina senaste blogginlägg om dig och din kille flera gånger, bara för att det gör mig glad. Det är så fint!

Sofie sa...

men åh. ÅH! :-)

Linn sa...

ÅH! Jag blir helt glad av att ni blir helt glada.