måndag, maj 6

Jag visste inte ens att det kunde kännas så här

Det går upp för mig mer och mer att det här med att vara ihop med nån faktiskt kräver en del grejer från mig också. Det kanske tydligaste, och svåraste, är att förstå att det skyddsnät av familj och fina fina vänner som jag har ringt till om allting förut numera kanske måste vänta lite ibland. Att dom där grejerna jag tänker på som jag har babblat om alltid faktiskt inte längre kanske bara är mina att babbla om. Att nånstans i allt det här är det inte längre bara min (obefintliga) integritet det handlar om, det är också hans. Att jag inte kan rat him out varje gång jag blir osäker eller irriterad utan att jag måste ta det med honom, först iallafall.

Nu låter det ju som nåt negativt nästan, och det är det inte. Jag är äcklar nästan mig själv med allt gullegull men jag kan liksom inte låta bli.

1 kommentar:

Lfthmn sa...

*gör "raketen"*