lördag, juni 2

Varva ner

Jag ligger i soffan och glor ut på hav och barrträd genom panoramafönster och vinglaset är påfyllt och det står en potatisgratäng i ugnen och brasan är tänd. Den här snubben gör mig lugn på ett sätt som nästan ingen annan kan. Han jävlas och ibland blir jag en dum brud och skriker och hoppar för att han kastar en plastfisk på mig och det är så himla långt ifrån mitt vardagsjag. I vardagsliet bestämmer jag allt, här bestämmer jag inget. Och jag är bekväm med det. Det är det konstiga. Jag som är världens kontrollfreak är helt whatevah här. Igår hängde vi med hans syrra och familj och alltså jag vill bli adopterad. Idag har vi dumglott på teve för det har blåst så huset har skakat. Imorgon ska jag hjälpa till att bygga en bastu. För den här snubben vet hur man bygger en bastu. Han ba äh, klart jag kan! och så tvingar han mig att lära mig.

Det är en jävligt svår grej att definiera det här.

7 kommentarer:

Åsa sa...

Låter underbart. Definierat eller inte.

Omomigen sa...

Jag tror man ska hålla ett extra öga på killar som kan bygga bastu´s. Och om man utan vidare släpper på kontrollen och låter dom bestämma OCH känner sig nöjd och trygg med det ska man nog kanske hålla båda ögonen på honom. Just saying.

Sofia sa...

Låter perfekt.

Anonym sa...

Eh, det finns inte en svensk som kan bygga en bastu. Så han har fel.

Linn sa...

Anonym: han är finne och jag är i Finland så jag tror nog att han kan det.

Ms Stiffneck sa...

Booyah, Linn vs anonym.

Men alltså. Helt utan definition, etikett eller sådant så tycker liksom jag efter att du beskrivit er samvaro att den, så att säga låter, optimal.

Linn sa...

Åsa: Det är fint.

Omomigen: I hear ya.

Sofia: Ahmen ganska faktiskt.

Ms Stiffneck: hehe. Och ja, den är rätt optimal, men kanske inte i längden.