måndag, juni 18

Mommy's girl

Så. Nu har jag tagit av mig behån och hulkgrinat i telefon till min mamma en timma och bokat en biljett hem på lördag morgon. Jag vet inte vilket av det som var mest effektivt, men nu kan jag iallafall andas lättare. Jag är tjugoåtta år och ringer fortfarande till mamma för tröst när jag är ledsen. Nånstans tycker jag att det är så himla fint att hon lugnar mig lika mycket idag som för tjugo år sedan så nu grinar jag lite över det också.

5 kommentarer:

egoistiska egon sa...

KRAM.

Bubbel sa...

Åh mammor, finns inga bättre på att trösta! Hoppas ni får en härlig helg tillsammans, kram

Ms Stiffneck sa...

Jag ringer alltid farsan när jag är gråtig eller behöver hjälp. Ibland tänker jag att jag föfaan borde skärpa mig, snart 33!

Linn sa...

egon: KRAM!

Bubbel: Det tror jag alldeles säkert. Kram!

Ms Stiffy: Jo, så tänker jag också. Sen tänker jag att näe, det behöver jag inte alls det.

Bea sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.