torsdag, maj 28

Ja, så jag tog mig igenom igår. Vi alla tog oss igenom igår och fast det kanske är lite konstigt att säga så är jag lite stolt, i brist på bättre ord, för att vi har klarat ett år och för att vi har försökt hjälpa varandra och finnas där för varandra. Jag har visserligen en smärre livskris som handlar om tiden, brist på tiden, tidens snabbhet och den passerade tiden, men det är nog en kombination mellan att förlora mamma och att jag numera liksom har nån att haka fast mina framtidsdrömmar på och som gör att drömmar rätt så lätt blir verklighet. Ja, det och hela herregud det är ett skämt att vara vuxen. Det är ett skämt att jag går till jobbet och pillar lite på en dator och mailar lite och lattjar på internet, kokar kaffe och tittar på youtubeklipp med mina kollegor och får betalt för det. Det är lite av ett skämt att folk liksom TROR på det jag säger och litar på mitt omdöme. Jag gillar ju liksom att käka chips till middag och sova till efter lunch på helger och att i största allmänhet bara göra saker jag gillar. Och nästan alla vuxna jag känner känner likadant?

Inga kommentarer: