lördag, maj 16

Det är tur att släktskap inte går att avsäga sig

Igår blev jag så arg på pappa att jag reste mig mitt i efterrätten och gick och lämnade Andreas att konversera med min idiot till pappa och min mammas syskon. Sen kom Andreas och sa att jag inte skulle vara sur så då blev jag sur på honom också. Jag gick och lade mig klockan tio i protest och den som egentligen fick lida för det var väl jag, men det var ändå lite skönt att få bli riktigt jävla förbannad på nån som är van och som är som en jävla gås där allt bara rinner av. Han hade sovit rätt dåligt, sa han till Andreas i köket förut och trots att det är så jävla barnsligt så var det lite skönt att tänka att det var på grund av dåligt samvete. Nu ska jag åka till mammas grav och berätta att jag är sur på pappa och det gör mig så ledsen att jag inte kan göra det live så tårarna började spontanrinna när jag skrev den meningen. Hejdå.

Inga kommentarer: