tisdag, mars 31

Lilla mamma, som jag saknar dig

Igår kväll bröt jag ihop totalt. Jag grät och grät och grät och grät och jag trodde aldrig att jag skulle kunna sluta för hela min bröstkorg var ett enda stort ömt hål. Jag längtade (längtar) så himla mycket efter mamma. Efter en kram. Jag skulle ge absolut vad som helst i hela livet för en kram till. Eller bara möjligheten att plocka upp telefonen och ringa och fråga hur hennes dag har varit. Hur vi ska lägga upp påsken. Höra pappa retas i bakgrunden. Höra hennes skratt. Jag skulle göra precis vad som helst för att få höra hennes skratt. Till slut fick jag Andreas att ringa till min syster för att kolla om hon var upptagen eller om hon kunde ta hand lite om sin syster och det kunde hon. Om jag och Andreas är kompatibla på babymakingfronten så blir det minst två ungar för alltså styrkan i att ha ett syskon, någon som har samma referensramar, någon som alltid förstår? Den är ovärdelig.

13 kommentarer:

alltfinnsredan sa...

Åh älsko <3

minahistorier sa...

åh, vad hemskt. kramar.

Maria sa...

<3 <3 <3

S sa...

Åh. Fy fan. Men vilken styrka ändå att ha en sån relation med din syster. Jag har två men har inte i närheten av det förhållandet med dem, tyvärr. Luta dig mot dem som finns hos dig, du verkar ha ett fint stöd när det brister.

Anonym sa...

Kram
/emma

egoistiska egon sa...

Åh Linn. Kram.

st germain sa...

Åh mammakärleken. Sitter nu och lipar över världens brutalitet i att mammor försvinner. Samt tacksamheten att veta att jag också kommer ha syskon vid det tillfället - fan, tur att man kan gråta i alla fall för annars skulle man väl antagligen implodera.

Jenny sa...

Massor av kram.

Linn sa...

Tack hörrni!

Och St Germain: Stor kram till dig och din familj. Jag är så ledsen för att ni behöver gå igenom det här också.

SARA sa...

Kram!

Filip Lindahl sa...

<3

Johanna sa...

Alltså aj. Stor kram till dig!

Josefine sa...

<3

Kram