torsdag, mars 13

Förtydligande

Jag känner att jag vill förtydliga det jag skrev om förut idag. Jag tycker att vi lever i en jämställd relation och Andreas är jättemedveten och vi pratar om det här hela tiden och vill ju egentligen samma sak, men det är ju svårt ibland trots att vi egentligen är överens. Som det här med att jag är en projektledare till personligheten (liksom många andra kvinnor). Det kommer säkerligen av miljön (kanske bara lite medfött när det gäller siffror) och av förväntningar som medvetet eller omedvetet har funnits på mig pga kvinnokön och som har gjort mig sån här, men det är ju fortfarande inte varken mitt fel eller Andreas fel. Och dessutom gillar jag den sidan hos mig själv för det allra mesta. Den har gett mig oerhört mycket som jag är stolt över idag, men den är fan ett aber ibland också. Men tillbaka till roten i det här: det är varken mitt eller Andreas fel. Därför kan jag ju varken amputera bort min egen personlighet eller tvinga Andreas att bli som jag. Jag är ju dessutom kär i honom för att han gör mig lugn och får mig att tänka efter så jag vill ju inte göra honom till mig själv heller. Jag tänker ändå att jag är rätt lyckligt lottad som har en snubbe som förstår, pratar om det och aktivt lyfter frågan när han tycker att vi är ojämställda, men det tar ju inte bort irritationen och tankarna i stundens hetta.

1 kommentar:

Kråksång sa...

Jag tänker att grejen här är att hitta en medelväg, hitta sätt för sig själv att tagga ner och som i ert fall - för dig att inkludera honom genom att säga till innan du projekterat till ert gemensamma projekt och för honom att stå ut med att lägga på ett kol när du påtalar stress. Just insikten att ingens sätt att göra på är rätt utan att man måste hitta ett sätt, sitt eget sätt, att göra ett jämställt tillsammans på, den är klurig! Men skön också för det egna stresshjärtat tycker jag! Det är ett evigt jävla aber!