Det gör lite ont i hjärttrakten när vi sitter mittemot varandra vid köksbordet, jag och morfar, och jag ser vigselringen glimma till när han lyfter koppen från fatet upp mot läpparna. Jag tänker att vi ju egentligen är i samma sits, ensamboende och så, sen tänker jag att den där gamla it's better to have loved and lost, than not to have loved at all-klyschan är helt fel ute. Min morfar är halv nuförtiden. På mormors sida av sängen står ett fotografi och ett gosedjur. Morfars är lite slarvigt bäddad.
Vi åker till morfars nya lägenhet och tittar och i sovrummet måttar han ut var sängen ska stå. Han måttar en nittiosäng och berättar att det kanske blir lite pilligt med gardiner, det var ju mormor som var bra på sånt. Jag ler och säger att jag kan hjälpa till, fast jag är skitdålig på att sy. På vägen tillbaka åker vi till kyrkogården och morfar hetsröker och pratar om stenar och belysning och hur välskött det är. Jag tänker hej mormor vi saknar dig hoppas du har det bra.
Överallt i deras hem finns det minnen och medan morfar hämtar prylar som han vill ge mig lagar jag mat. Jag har mormors förkläde på mig, rör i mormors grytor, ser hennes händer läppar ögon framför mig när jag vrider på temperaturvredet till ugnen. Jag serverar maten på uppläggningsfat, såsen i såssnipan. Som mormor skulle gjort.
När jag säger hejdå till morfar i hallen har han tårar i ögonen säger tack för att du kom det var mysigt. Jag sätter mig i bilen och önskar att vindrutetorkarna kunde vara lika effektiva på tårarna bakom mina ögonlock som på regnet på andra sidan rutan.
Inlägg
Boss lady
11 timmar sedan
24 kommentarer:
fyfan nu bölar jag. lilla morfar!
ps. kan du sluta blogga om man JAG BLIR HUNGRIG! KOM HIT OCH LAGA MAT ÅT MIG KVINNA!
Jag vet, lille morfarn. Gullemorfarn.
ps. nej. det är för att du ska tråna och sen när jag lagar mat till dig ska du utbrista i ett DET HÄR HAR JAG LÄNGTAT EFTER UNGEFÄR SEN HEDENHÖS. ds.
Tänk ändå att du har det här med din morfar, de här stunderna, det verkar så himla, himla fint. En saknad tillsammans, liksom.
Det är så jävla mycket KÄNSLA i allt du skriver. Det är befriande och berörande att läsa.
Jenny: Ja, jag vet. Det är jättefint. Fint på ett sätt som gör ont, men ändå fint.
elsa: Det där är nog den finaste komplimangen jag nånsin fått. Den ska jag skriva ut, rama in och sätta upp på väggen. Tack.
Och där kom dagens gråtattack. Di skriver så känslosamt att man ser varenda liten detalj framför sig, varje liten fåra i morfars ansikte.
Jag önskar så galet mycket att jag hade en morfar kvar. Ta vara på de stunder ni har! (Och ja, det var ju precis det du gjorde).
Det här inlägget slog luften ur mig. Du är fantastisk.
Ååhhh! Jag märker att vi är fler som har svårt att hålla tårarna tillbaka. Så himla fint, jag önskar att jag hade kontakt med mina mor- och farföräldrar. Jag kände ingen av dem egentligen och det blir så gottigt i hjärtat av sådana här betraktelser. Tacktack Linn!
/Anna
åh. det ä rså hjärtskärande med de gamlas saknad och ensamhet. men idag var ju du där med honom. och det var mysigt! Det är ju så att man smådör lite.
Vilken fin stund du hadde med din morfar. Rörande att se att du för övrigt har en sån fin kontakt med din familj. Det är en gåva få förrunat!
Själv förlorade jag min far när jag var liten och har således inga minnen av honom. Inte vet jag heller hur han såg ut. Att sakna någon/något oavsett om man kännt till det eller ej är en förjävlig känsla. Vet man däremot vad man förlorat så vet man också vad man haft. Och då kan man så småningom fokusera på de goda stunderna som man haft och på minnena som man fått.
Du verkar ha en fin familj Linn och de i sin tur en fin dotter och ett barnbarn som bryr sig om sin familj! /R
Jag säger som Johanna, jag önskar att jag hade min morfar kvar. Lyckliga du! Och lyckliga din morfar som har dig!
Jag kan inte säga mer än:
jag gråter nu. Fulgråter, ensamgråter, hugg i hjärtat-gråter.
Att morföräldrar dör är..brott mot mänskligheten. Jag kan inte hata det mer än jag gör och jag beklagar din sorg så. Det är fint att ni sörjer tillsammans.
Stor kram.
Åh tänk att han kommer leva på den stunden ni hade tillsammans idag länge Linn. Såklart mormor saknas! Men de fina minnena finns kvar i hjärtat.
Gråter och tänker på min morfar... Min fina fina genomsnälla morfar som också saknas nåt enormt.
Fint skrivet av R. Det är ju ändå tur att man vet vad man förlorat så man vet vad man haft och hur vackert det var.
KRAM!
Men gud. KLUMPEN i halsen. Påminner mig om känslan jag hade med pappa de sista åren. Den där lugna vemodiga lyckan när jag kom, lagade mat, gjorde saker med honom.
Nu ska jag grina en stund.
Vi ses imorgon.
Jahaja, nu sitter jag här och smyggråter jag med. Lilla, fina morfar...
så jag satt i biomörkret med min dotter och hennes kusin och tittade på Kung Fu panda och läste ditt blogginlägg i smyg. Så fint skrivet och såklart kom det tårar.
Tänker att när man själv blir gammal och vem som ska behöva leva kvar utan den andra. Pax inte jag!
Åh. Allt det alla andra ovanför sagt.
Ja, allt är sagt. Förutom att "fan vad du skriver bra" aldrig kan sägas nog många ggr. Kram!
Som sagt, allt jag ville säga är redan sagt. Men den där känslan du beskrev när du stod i köket, jag känner så väl igen den. Ta vara på de fina stunderna med morfar. Kram.
Men åh på er hörrni! Gud vad ni är fina!
Åh, vilken enormt rörande skildring av saknad! Tårar bakom ögonen här med blinkblink. Du skriver fantastiskt, man rycks med totalt i varenda ord, du berör in i benmärgen.
Och vilken fin relation du har till din morfar... så fint... så fint.
Beklagar sorgen/saknaden efter din mormor.
Men alltså...tack! Jag grinar av alla era fina ord.
Fantastiskt skrivet Linn...
Men jag får en sjukt kass känsla. Vill.Inte.Tänka.på.sådant.här.alls.
Tack. Och nä, det ska man inte behöva göra heller tycker jag.
Skicka en kommentar