fredag, september 30

Ett litet skav

En sån dag när man kommer till jobbet och får en klump i magen direkt, fast det egentligen inte är nån fara och så mailas det och så kommer det ännu fler borde:n och en massa bakdaterade grejer som måste tas itu med och så har jag inte ringt farmor och så vet jag inte vad jag ska göra i helgen och så är det lite annat bös som ligger och skaver. En sån dag, ni vet. Idag.

Jag menar inte att gnälla om det. Jag tycker det är bra att känna andra känslor än lycka, skratt och indifferentiality (kommer ej på svenskt ord). Jag tror att jag blir en bättre människa och presterar bättre av att låta den där svarta gropen dyka upp i magtrakten och hänga ut lite. Inte för att det är speciellt behagligt eller så, men för att jag hellre tar skiten i små doser än än att behöva djupdyka i en hel massa påsamlat gegg som tillslut blir så gammalt att man inte kan relatera känslorna till nåt annat än att dom är hemska.

Men det betyder ju inte att klumpen inte känns. Den känns.

7 kommentarer:

Kära Syster sa...

Älskar att du skriver om dina skavdagar. För du har ju rätt, det är dom som tillsammans med glädjetjutsdagarna gör att man blir dynamisk som människa. Så himla bra och modigt! Önskar dig en underbar helg!
/Anna

Doktoranden sa...

Perhaps ett antal vita veckor? Se hur det påverkar dig och de små svarta groparna?

Linn sa...

anna: tack.

Doktoranden: nej. Det har inget med alkoholen att göra. Det har med att vara mänsklig att göra.

Doktoranden sa...

Ah, missförstå mig inte. Ursäkta om jag insinuerade något. Jag menar att ibland behöver man bara kliva några steg tillbaka och reflektera istället för att köra på i samma hjulspår i 180. Det har jag gjort allt för många gånger själv vilket orsakat både det ena och andra, bland annat sårat andra människor rätt ordentligt även om det aldrig var mina intentioner.

Återigen, ursäkta om mitt föregående inlägg gjorde dig upprörd. Inte min mening.

Linn sa...

Äh, det är lugnt.

Och det är kanske just stannar upp jag tänker att jag gör när jag låter dipparna finnas. Annars är det så himla lätt att bara förtränga dom och köra på.

Anonym sa...

Säg till din chef att det är för mycket och att de får stuva om lite arbetsuppgifter?

Likgiltighet är väl ordet du sökte?

Mvh/Micael.

Linn sa...

Micael: Det har egentligen inget med det att göra så det är nog tyvärr ingen lösning. Och vi är inte en tillräckligt stor organisation för att kunna stuva om några arbetsuppgifter heller i och för sig så på ett sätt är det väl tur att det inte är problemet.