Nu är det faktiskt så här att soldyrkarna har haft sina fyra månader av varmt varmare varmast och nu är det min och kylans tur att regera ett tag. Mörkt. Kallt. Underbart. Jag vill inte gå utan jacka längre. Jag vill inte vakna av värmeslag eller bo i en lägenhetsbastu eller jobba i akvarievärmen på kontoret. Det räcker nu.
Värmen, jag gör slut nu. Och du? Den här stan är inte stor nog för oss båda så vänligen dra mot sydligare breddgrader.
Inlägg
Boss lady
10 timmar sedan
4 kommentarer:
Tack Linn! Äntligen någon som tycker precis som jag! Du blir ju bara underbare i mina ögon hela tiden ju!
Jag avskyr också sommarens solelände och helvetesvärme. När alla andra ligger och pressar sitter jag i skuggan och våndas. När jag kommer tillbaka från semestern är jag alltid den blekaste, och under skoltiden var jag den där nörden som alla trackade för att jag längtade till skolstarten. Men det var aldrig nån som fattade att det bara var för vädrets skull, så att jag kunde känna mig som en människa igen.
Och LJUSET? Okej såhär är det i alla fall i Norrland mellan maj och juli: sol i princip DYGNET RUNT. I juni blir det dessutom inte mer än halvdunkelt precis runt midnatt, men sedan bara ljus. Okej att det är skönt med ljus som kompensation då solen går upp vid nio på morgonen och det blir mörkt redan klockan tre vintertid, men det går ju fan inte att SOVA på nätterna sommartid när det aldrig någonsin blir mörkt! Det dröjer alltid in på slutet på september innan jag kan sova mer än fem-sex timmar per natt, men då har hela sömncirkeln hunnit fucka upp sig. Och är det något jag älskar att göra så är det att sova!
Jag har förvisso bott i Umeå i snart 31 år men jag vänjer mig aldrig vid det här...
Men hösten! Oj oj vad jag älskar hösten! Stickade koftor och långa halsdukar, höstpromenader i naturen som sprakar av makalöst vackra färger, och regn som smattrar mot fönsterblecket på kvällarna medan man sitter och myser inomhus under en filt med en bra bok och en kopp te. Och det blir mörkt vettiga tider. Och ljust vettiga tider. Och det är alldeles lagom varmt och alldeles lagom kallt. (Alltså, minus tjugofem-trettio två månader i streck som det blir här vid Norrlandskusten på vintrarna är inte heller en höjdare, men jag föredrar det faktiskt framför soljävlen om jag tvingas välja.)
Hösten är alltså perfekt. Finns helt enkelt ingen bättre årstid.
Fan det där blev ju en hel uppsats typ...
Alltså, i Gbg har det blåst hela dagen,(för att inte tala om allt regn...., men det kan man faktiskt skippa) inte varmt alls. Och det är härligt tycker jag!
Berättaren: Höst är det bästa jag vet också. Och kallt. Jag älskar kallt. Jag har nog nästan aldrig frusit i hela mitt liv faktiskt. Jag älskar mörker också. Man är så mycket snyggare i mörker, hehe.
Tears and Pearls: Just blåst tycker jag i och för sig absolut inte om, men just de första höstvindarna som städar ut sommaren är rätt mysiga, jag håller med!
Skicka en kommentar