Ibland kan det komma över mig bara pang bom att jag nog kommer dö ung. Få cancer eller bli påkörd eller trilla nånstans. Mest är jag rädd för cancer. Eller annan valfri sjukdom som kan sluta med döden. Och så känner jag att det kommer drabba mig för det kan omöjligt vara tillåtet att ha det så här bra. Det är alltid i dom bra stunderna den tanken kommer, som en liten påminnelse om livets skörhet. Som om jag egentligen behöver en påminnelse. Döden har drabbat mig två gånger i år. Knackat jävligt hårt på porten och lämnat stora svarta hål i hjärtat. Och jag är trots det fortfarande livrädd för att det inte får vara så här bra. Jag är livrädd för att det ska hända mina föräldrar eller min älskade syster nånting. Det får bara inte hända. Det går inte att tänka på, därför tänker jag att det kommer hända mig. Jag kan ta att det händer mig, bara det inte händer dom.
Jag förstår inte hur det kan finnas så mycket fint i mitt liv, för vad har jag gjort för att förtjäna det? Jag menar inte att förminska mig själv och jag horar inte efter uppskattning eller uppmärksamhet, men alla dom här fina, finns dom verkligen för mig? Det är är så stort så armarna knottras. Alla fina ord alla varma kramar alla glittrande ögon. Livet. Det som kommer krypande på en sekund och slår volt i magen och gör att jag vill väsa my precious och aldrig släppa ifrån mig. Det som svindlar när jag tänker att det inte är möjligt att det faktiskt är mitt.
Trots allt gnäll och grinigheten och dom arga orden ni kanske ser här är jag så himla grundlycklig. Och jag är så fruktansvärt jävla rädd att det ska ta slut.
Inlägg
Boss lady
10 timmar sedan
2 kommentarer:
Cancer är onekligen ett laddat ord, av förklarliga skäl, men vad många tenderar glömma bort är att cancer är långt ifrån ett likamed-tecken med död. Väldigt många cancerpatienter, när man ser det i ett större perspektiv, lyckas faktiskt bli frisk ifrån sin sjukdom. De gånger jag varit på onkologiavdelningar (medicinsk terminologi) förvånas jag delvis av den hoppfullhet och glädje som genomsyrar både avdelningen och patienterna. Det är ett vanskligt tillstånd, sjukdomen alltså, men så är det även med mycket annat. Och det finns många olika typer av den, ett väldigt brett spektra, precis som med andra sjukdomar. Jag önskar det vore ett ord som kunde avdramatiseras en aning. Skulle göra många gott.
Okej, fast man kan fortfarande potentiellt dö av cancer. Och just i det här inlägget var det döden som var på tapeten och som jag var/är rädd för och cancer kan vara en väg dit. Sen har jag ingen lust att bli nån form av sjuk överhuvudtaget och oavsett hur det slutar är cancer en vidrig sjukdom. Jag är också rädd för att bli blind och slå ut tänderna eller bli förlamad eller bli av med en arm. Inget är dödligt, men fortfarande sinnessjukt skrämmande.
Skicka en kommentar