Jag hade kanske tur med genpoolen ändå

Mamma är suris och fnyser över allt och kramar mig hejdå sådär så hon inte vill släppa taget ungefär aldrig. Jag krånglar mig ur, får en puss på kinden i farten. Det hänger delar av julpynt i en krans i hallen. Äh, det där lilla glittret, är det julpynt?

Pappa sjunger med till nån Queenslåt i bilen, trummar takten mot ratten, tittar på mig och ler pappaleende. Jag tittar ut genom rutan och ser fält efter fält svischa förbi. En liten röd stuga med vita knutar svisch ett rådjur svisch några kor. Jag sänker musiken. Det är nåt dansbandsjox ändå. Pappa gör miner istället, sen fnittrar han som en tjej. Jag försöker fjortonårstjura, men börjar likt då skratta efter en sekund. Sen pratar vi management och vikten att känna sig själv och karriär. Han släpper av mig i en vattenpöl fast pappa, det är värsta vattenpölen här kör såklart fram. Jag får ett linnis! i örat i en sidkram.

Tåget kommer i tid. Det är mörkt utanför, jag ser bara min egen spegelbild. Jag ser trött ut. Jag saknar min syster jättemycket. Jättemycket saknar jag dig, Mini.