Dagen efter kvällen före

Det bästa med gårdagens ligg är att jag inte har den minsta yttepyttegnutta ångest alls. Till skillnad från krogragg när jag brukar vira in mig i ett täcke och ligga och vagga fram och tillbaka i soffan efteråt. Det kan ha varit att jag var nykter, men mest troligt är det för att jag vet att han var nykter och kanske för att han gjorde en effort för att träffa just mig och att vi dessutom hade en överenskommelse som på nåt sätt stipulerade sex only och därmed lämnar mitt huvud i fred från massa omg vad händer nu vad händer nu ska han höra av sig ska han inte?

Tycker att jag själv är så himla bisarr just nu

Okej. Vi tar det igen. JAG HAR PRECIS KNULLAT MED EN MAN FRÅN INTERNET. Som jag inte har träffat förut. Eller pratat med förut. Han ringde på, klädde av sig ytterkläderna och gick och satte sig i min soffa. Bara sådär. Sen var det game set match. Vet ej om jag ska tycka att jag själv är rätt rolig eller om jag ska tycka att jag själv är rätt dumihuvet? Half/half kanske. Nu mår jag lite postcoital-illa och känner knappt tårna, men det får det vara värt.

Eh, vi bytte nummer innan jag stängde ner min profil, okej?

Okej. Så jag har precis hetsdruckit två glas vin och legat med en man från internet. Wham bam thank you ma(m)n. Jo. Det är sant. Jo. Han var snygg. Jo. Det var fantastiskt. Jo. Grannen bankade i väggen. Jo. Han har gått nu och jag har skäggmärken på hakan. Vi hörs! och sen ba kläder på hejdå. Ska bli spännande att se vilken sorts vi hörs det är den här gången. Jag tänker: hoppas det var ett vi hörs vi hörs och inte ett hejdå vi hörs för det här var fan bra shit alltså.

Att köra med skadebegränsning (eller Att sakna tålamod pt.123)

Och där avaktiverade jag kontot på dejtingsajten. Jag vet ju sedan innan att det här med onlinedejting inte är för mig, men jag tänker varje gång att det nog kan vara annorlunda den här gången. Men det är ju aldrig det. Jag är för petig med text för att orka med presentationsbeskrivningar och fumliga mail utan att tappa hoppet om att någonsin träffa någon som är normal, det vill säga ungefär som mig utan att behöva vara likadan som mig. Hela grejen med hur awkward det är att ta kontakt med någon första gången gör att jag tappar sugen och mest blir ledsen/besviken/irriterad istället för pepp och glad och snäll. Och min totala aversion mot smileys isn't helping om man säger så. När syftet med hela grejen är att flirta i textformat framstår stundtals jag som dumihuvet och stenhård bara för att jag inte kan få mig själv att avsluta med en smiley.

I verkliga världen när man träffar någon så får man ju en person först och främst, med tankar och skratt och en konversation som man märker på nån minut om den flyter eller inte om man connectar eller inte. I verkligheten märks intelligens eller streetsmarthet eller vad man nu gillar direkt och om personen sen inte är en gud på att stava så finns ju den riktiga personen som ett bevis på att stavningen inte alltid hänger ihop med smarthet och wit. På nätet? Not so much so. Jag skäms lite för att jag inte kan se bortom de e bra hur är det me dej? jag tycker om bräd åkning och har själv distans. Men det går inte.

Jag står inte heller ut med träningsnarkomanin eller ironikerna eller självupptagenheten. Och hela den här grejen med att mer eller mindre sitta och vänta på att bli uppmärksammad gör ju inte wonder för mitt självförtroende heller. Varför svarar han inte då? Varför har ingen besökt min sida de senaste trettio sekunderna? Varför är det bara totala nötter som skriver till mig och inga normala dudes? DET ÄR FEL PÅ MIG JAG ÄR EN REJECT JAG KOMMER ALDRIG TRÄFFA NÅN.

Så, enough. Jag vill vara en snäll och rolig och glad och omtänksam person, inte en grinig uppmärksamhetshorande besserwisser.

Saker att se fram emot

Nästa vecka när mitt nya golv är lagt och klart och jag har semester och kan gå hemma och skrota och göra en höststädning och bära bort kartonger och annat bös och liksom snygga till det hemma. Den här veckan? Not so much. Idag är det Stora Tvättdagen (var tvungen att köpa nya underkläder och grejer i fredags för att klara helgen). Imorgon ska jag börja flytta ur grejer ur vardagsrummet för hantverkarna kommer på torsdag. Sen åker jag bort och hantverkarna ska ha fri lejd tors-mån och enligt deras arbetsledare ska det vara rent och snyggt där när jag kommer hem måndag vid lunch, men djävulen på min axel viskar att det kanske inte kommer vara så.

Inte en bra dag

Längtar efter en famn att krypa upp och grina i. Jag vill bli klappad på håret och ha min hand på bröstkorgen över hjärtat bara för att få känna lite liv. Igår ville jag ha en dude att bara ligga med. Idag vill jag bara ha närheten. Det är fan inte lätt, det här med vad man vill och behöver alltså.

Jag har hört att det är sol ute annars

Kul att vakna med kroppen full av ångest. Sen kanske det inte hjälper att kolla på Breaking Bad med cancer och behandlingar och supersmala dudes med stora knarkproblem och få huvudet fullt av ont bråd död och minnen som gör att hjärtat värker.

Stoppa pressarna!

Jag har köpt, och bär, ett orangerött läppstift. Och jag känner mig rätt bekväm. Yey!

Jag är en komplex varelse med väldigt dålig känsla för det konsekventa

Okok, jag ska sluta vara så jävla nojjig. Men vi måste prata lite allvar om det här nån dag snart också. Om hur dejtingvärlden är ett mycket bra exempel på hur folk formar sig efter normer och vad man har för vinning i att försöka se bortom dom. Tills dess så ska jag carpa fucking diem och vara spontan och äventyrslysten och hålla hand i solnedgången och dricka vin och stirra med förförisk (obs, ej kåt) blick. Eller nja, jag ska gå från jobbet nu för att åka till H&M och köpa nya strumpbyxor, trosor och deodorant och sen ska jag åka hem och snabbsova och duscha och föna håret och bli vavavoom för ikväll. DÅ ska jag dricka vin och stirra med kåt (obs, ej förförisk) blick på diverse exemplar av det manliga släktet och prata och veva ner nåt med armarna som jag brukar när jag blir exalterad. Och nej, bara för att jag inte vill bli tilltalad med ett öh bruden du är schnygg betyder det inte att jag inte vill känna mig snygg.

Äh, screw moralen

hej tycker du e snyy o verkar trevlig så vi kan väl chatta lite så får vi se om vi tar en öl o garvar lite? ;)

Svar:

Hej,

Tack för ditt mail. Jag tror tyvärr inte att vi är speciellt lika så jag tror inte att det blir nån öl faktiskt. Nu tar jag mig friheter här, men ett tips till nästa gång: prova att skriva nåt lite mer personligt så får du nog bättre/mer önskvärda svar. Att du subjektivt tycker att någon är attraktiv är kanske inte en conversation starter. Det får en del tjejer, typ såna som jag, att känna oss mer som ett köttstycke och mindre som roliga smarta witty härliga personer. Om du får en tjej att känna sig som det sistnämnda så kommer hon bli attraktiv, jag lovar.

Jag önskar dig all lycka i ditt letande!

(Gud är jag elak nu när jag hänger ut folk? På riktigt, tycker ni jag är elak nu?)

Edit: so far har ingen snubbe jag mailat med svarat otrevligt eller konstigt. Den här killen tackade för svaret, tipsen och önskade mig trevlig helg och lycka till. Kudos till honom för det.

Nä. Bara...nä.

Hey there stranger!

Ärligt talat så funderar jag mest över hur din bakdel ser ut i ett par astajta wetlookleggings. Antar dock att det är något du inte vill förtälja så jag tar och berättar lite om mig själv istället.. *ler*

TTTTorsdag

När jag kommer hem från jobbet (om hundra år) har jag 1) två nya Shade of-böcker 2) ett nytt avsnitt vardera av SoA, Modern Family och Parenthood och förhoppningsvis 3) nån form av mat. Imorgon ska jag på AW och jag längtar typ ihjäl mig för då ska jag livebasha nätdejting och skratta tills jag kissar på mig och tvångskrama mina bästisar ashårt bara för att jag tycker så himla mycket om dom.

Dagens saxning

Okej, jag sa att jag inte skulle men jag kan inte låta bli.

Det är så mycket  på jobbet varje dag så jag vilar gärna ögonen på nån sån som dig på kvällarna."

Svar:
Nä, men alltså. Dude. "Det är mycket på jobbet så jag vilar gärna ögonen"? Det låter som att jag är en tavla eller nåt annat tyst och estetiskt tilltalande som inte gör nån större nytta. Det finns nog en massa tjejer där ute som säkert gillar den sortens komplimanger, men jag är tyvärr inte en av dom. Jag får nog välja att istället önska dig all lycka i letandet!

Det som är bra med hösten är att jag somnar på en sekund och sover som en klubbad säl hela natten eftersom det är precis lagom kallt i sovrummet. Det negativa är att jag inte kommer upp ur sängen på morgonen.

Eller den här

"Jag har jobb och egen lägenhet."

Eh, oo-k-eej. Vad bra?

Nu tror ni att jag sitter och LETAR konstiga/roliga grejer, men nej ser ni, jag klickar enbart på dom som på nåt sätt tilltalar mig vid första anblicken dvs bild, ålder, nickname. Beaverhunter-47 föll till exempel bort redan i den lilla gallringen.

Downhill from here

Där kom den! "En kille på 28 somrar..." Jo, JO! det är på riktigt.

Se det som min hämnd i det lilla

För att förhindra total mental kollaps väljer jag nu att visualisera bilden av två busiga vuxna män som springer runt likt Emil och Ida och leker PIIIIP i köket. Alternativt rycker nån tjej i tofsen och fnissar. Inte direkt bilden dom hoppas på att frammana antar jag.

Jag kommer dö ensam och olycklig

Åh herregud. Min kompis hetsade mig till att starta en profil på en dejtingsajt igår och nu kan jag liksom inte sluta fascineras av människosläktet. Folk är så där? Folk faller för det där? Jag känner mig mållös. Har därför tagit på mig rollen som uppfostrare och svarar nu på samtliga mail med en vänlig, men bestämd ton. Vi har snubben som envisas med att kalla mig Du. Vi har snubben som vill "busa". Vi har snubben som inleder med ett "Du är det vackraste mina ögon nånsin har skådat". Samt snubbarna som beskriver sig själva som busiga. Bu-si-ga? Gud alltså, this will kill me.

Om kroppen och sånt

Igår såg jag en rubrik på nån skvallertidning "Topp tio kändiscelluliter!" och fick tillfällig migrän. Jag tycker att det är så jävla sjukt att celluliter ens har ett nyhetsvärde 2012. Eller post-graviditetsmagar eller bröst eller gäddhäng eller blodådror eller nåt annat som kroppen får för sig att visa eller tillverka av olika anledningar. DET ÄR EN JÄVLA KROPP FÖR HELVETE!

Jag är så trött så trött så trött på den dömande inställningen till kroppen och jag är så trött på hur det påverkar min syn på min kropp. Ska vi verkligen tillåta att en sån sak som kroppsform påverkar humör och självförtroende? För det första så har vi olika fysiologiska anlag som bestämmer hur fett och muskler gillar att uppföra sig. En del kan inte gå upp ett gram trots att dom dricker grädde och andra får större rumpa bara av att titta på en macka. Bägge två tycker att det är lika jobbigt eftersom media och vi själva konstant manar på bilden av det perfekta, som givetvis är ouppnåeligt för 95% av mänskligheten för annars skulle de inte ha något mer att tjäna pengar på. Och för det andra, spelar klädstorleken verkligen så stor roll för vem jag är?

Ibland när jag står framför spegeln så ser jag bara allting som är fel. Magen som putar och låren som knölar och armarna och axlarna och vaderna och är det inte fel på hela jävla mig egentligen att jag ens vågar visa mig ute så som jag ser ut! Och så går jag till jobbet eller till festen med sänkt huvud och har inte alls så kul som jag borde ha eftersom jag hela tiden tänker på att sitta med rak rygg och höjt huvud eftersom jag har hört att man ser bättre ut då och det är ju faktiskt det viktigaste.

Andra dagar (ofta efter sex, weirdly) känner jag mig supersexig och kan dra handen över kroppen och liksom känna det andra känner. Det är mjukt och hårt blandat och det är kurvigt och herrejävlagud vad jag ser glad ut när jag skrattar att jag inte alltid skrattar vem skulle liksom inte vilja ha mig?! Och så går jag till jobbet eller till festen och lyser ur ögonen och skrattar och pratar och tänker inte alls på nåt jag borde göra eftersom jag har så roligt så jag liksom har glömt av allt det andra.

Finn ett fel.

Såklart att vi ska känna oss glada och fina och värda och bra hela jävla tiden. Inte bara ibland. För att alla gånger som vi känner oss glada och fina och värda så blir vi det i andras ögon också och så blir det liksom magiskt en fin bra spiral åt rätt håll.

En liten lunchfundering

På tal om Fifty shades så snabbsåg jag början av en recension på adlibris förut när jag länkade upp inlägget från igår där det stod att "sexskildringarna inte är realistiska" och det fastnade väl inte då, men det kom upp nu igen som en tanke och alltså, det är dom väl? Jag menar inte att alla sextillfällen för alla människor alltid ser ut som dom gör i boken, men om man gillar piskor och att bli bunden och grejer så kan det väl visst vara som i boken? Okej, alla kanske inte har ett playroom i rött läder (euw) och köttskenor i taket (igen, euw) hemma, men att bli fastbunden med en slips? Det är väl ändå inte så himla konstigt? Det borde ju räknas megalight i världen av dominanssex. Har jag fel här folket?

Spam

Förlåt, men jag måste sätta in spamfiltret nu igen för min inkorg svämmar över just nu.

Helgläsning

Fifty shades of Grey: besviken på (bristen av) allt snusk, men positivt överraskad över att den fick mig att grina flera gånger på grund av hjärteont. Nej, det är inte en brabra bok, men den funkar ungefär som Hunger games/True Blood/Twilight i kärleksdelen, det vill säga att jag blir asirriterad på de konstanta missförstånden men trots det så attached så att jag får separationsångest när dom bråkar. Men igen, sexdelen som är en sån STOR SNACKIS, förlåt men really? Danielle Steele och company har väl nästan mer sex i sina böcker än det här? Kommer läsa del två och tre inom väldigt kort framtid iallafall.

Various pets alive and dead av Marina Lewycka. Alltså jag älskar ju Lewyckas sätt att skriva och kan inte nog hylla hennes förra We are all made of glue, men med den i åtanke måste jag säga att den här inte alls är lika bra. Den är bra. Den är sådär jag vill läsa hela i ett svep-bra, men det är inte en bok jag kommer sakna i efterhand. Den handlar om en väldigt brokig familj, men tyvärr är den lite för detaljspecifik för min smak. Den går in på politiska ideologier och matematiska beräkningar och finansmarknaden med detaljer som kräver rätt hög kunskap för att orka förstå och det tycker jag är lite synd. Med en smula mindre detaljer hade det varit en 4:a, men nu blir det bara en 3:a och en liten axelryckning istället. Och en förhoppning om att nästa är bättre igen.

Har även sett på Vita Huset, Human Planet, halva Avengers och första säsongen Sherlock Holmes. Tumme upp, tumme upp, tumme åt sidan, tumme upp.

Jag har även fiskat och plockat svamp och bastat så ni vet att jag även har varit utomhus. Dessutom har jag käkat tacos samt trumpetsvampsrisotto med kolgrillad majskyckling och nån lokal variant på parmesan. Det sista var så fantastiskt jävla gött så jag typ dog lite.

Dagens känsla

Guddetärsåfantastisktjävlaübergöttattbliordentligtgenomknulladeveryonceinawhile.

Jag har även fått vin och brasa.

Med vänlig hälsning, mesen

Idag har jag blivit rädd för:
1) En pytteliten hund
2) Min chefs skratt
3) Mitt eget hår.

Nu ska jag dricka vin och hänga med mina gamla jobbarkompisar. Det ska bli fantastiskt.

Bloggen undrar

Min lägenhet är en jävla soptipp. Det skulle säkert bara ta 30 minuter och ett rejält tvättpass för att fixa till det, men jag orkar fan inte. Om jag ska ha ett sånt här jobb och ett liv samtidigt så kanske jag inte vill lägga min fritid på att städa och tvätta och whatever så nu sitter jag och googlar städning för att liksom se om det skulle vara värt det. Är det nån av er som har städning? Hur ofta isåfall? Och är det värt det? Samt: har ni tips på nån bra firma i Stockholmsområdet? Vitt givetvis.

"Sovmorgon"

Kunde inte riktigt somna igår eftersom jag var ganska uppjagad över diverse grejer så imorse när jag vaknade första gången kände jag att näe, det här funkar inte och smsade min chef att jag skulle komma in halv tio. Bara det att fem i nio ringde en av Kostymerna och ba hej! förlåt jag är sen! 

Hej förlåt jag är sen? Eh, hur menar du nu menar du? Jag var på jobbet 18 minuter efter att vi hade lagt på. Från säng till jobb på (nästan) en kvart. HUR SNABB ÄR JAG?! Kom till och med före Kostymen till jobbet. *applåder*

Men VA FAAAAAAN?! Här började jag titta på matchen och sen blev det 2-0 och då slutade jag för jag var rädd för ilskechock OCH SÅ BLIR DET 4-4?! FAN. Eller YEY! Men ändå.

Onekligen, ska vi kolla reprisen ihop?

En så kallad bra dag

Är man besatt om man sitter och refreshar sidan som "lånar ut" Hart of Dixie efter dagens USA-sändning? Man är det va?

I övrigt så har jag haft styrelsemöte och lönesamtal idag. Det gick bra. YEY!

While I'm at it

Och. En annan sak som sades i programmet var att folk såg Katrin som "gapig" för att "hon beter sig som en kille" eftersom hon "inte förminskar sig själv". Alltså, världen, kom igen nu. (Katrin är gapig för att hon är en smula dumihuvet, inte för att hon är "grabbig".)

Vi måste sluta se tjejer som våp eller tysta eteriska varelser och killar som stora trygga björnar. Det är inte så. Det är en föreställning att det är så. Tyvärr är det så mycket en föreställning så att folk agerar efter det för att inte sticka ut eller bli sedd som annorlunda och därmed ytterligare förstärker den där fasaden.

Tjejer, och killar, kan vara tysta högljudda lugna vilda glada ledsna arga snälla sura gapiga gåpåiga ömtåliga. Ja, allt faktiskt. Till och med samtidigt kan vi vara det.

Vi tjejer har ett ansvar i att sluta bli mediabilden av en brud. We can do better hörrni. Och ni snubbar måste sluta vara höhöhö dunk i ryggen. Vi måste allihop sluta fälla krokben för varandra. Okej?

Hur jävla svårt kan det vara?

Alltså jag älskar folk som är effektiva. ÄLSKAR! Och jag kanske inte hatar motsatsen, men det stör mig väldigt mycket när saker och ting inte blir gjorda eller tar lång tid. Som med min fastighetsskötare som jag nu har jagat i tio dagar för att göra en tidsplan över när golvet ska rivas och läggas om. Fem samtal, tio dagar, inget svar. Jag blir freaking tokig! Jag har inte ringt idag eftersom jag börjar känna mig jävligt jobbig men samtidigt vill jag ju ha en tidsplan eller iallafall nåt annat telefonnummer så jag kan koordinera själv. Och så jämför vi med våra Kostymer på jobbet som ba okej, du vill ha det här. Jag kommer om en timma! och så kommer dom efter en timma och lyssnar på vad jag vill ha och ger mig en tidsplan och håller den. Så mycket mer respekt i det.

Åh, jag kollade på den där stand up-grejen på femman där två kändisar ska leka komiker för en dag bara för att Katrin och Bingo var med. Jag älskar Katrin av nån jävligt märklig anledning. Men skitsamma. Bingo hade fått hemläxa och två gånger sket han i att göra det och dök upp oförberedd. Jag blev asgrinig hemma i soffan. Okej, idag var det bara ett teveprogram men jag blev sur på själva grejen. Jag tycker att det är så jävla respektlöst att bara skita i att göra sin grej och lita på att folk runtomkring ska styra upp det.

Men det löser sig ju alltid?

Ja, för att andra fixar så det löser sig, ditt egoistiska kräk.

Så, för världsfreden kan vi väl komma överens om att vi alla börjar anstränga oss lite mer även med dom skittrökiga grejerna som diskmaskinen och städdagar och deadlines?

Tack på förhand,

Linn.