torsdag, augusti 17

Jag vaknade vid halv fem imorse av en liten hand som låg och klappade mig på ryggen och viskmumlade mammmma mmmmammmma mmaa maa. Blixtar och känslodunder och enhörningskonfetti då va. När jag försökte vända på mig för att hålla om henne och stoppa i nappen för att hon skulle somna om knuffade hon bestämt tillbaks mig och fortsatte sitt klappande. Och imorse när jag skulle gå till jobbet och som vanligt ropade Ellen, nu ska mamma gå. Kom och säg hejdå! flög hon ner från soffan och sprang under glädjetjut rakt in i min famn. Om jag nånsin undrar varför jag vill ha barn: right those moments.

1 kommentar:

Matilda sa...

Iiiih! Hjärtat smälter. Jag längtar tills Felix blir så stor!