fredag, maj 6

Viljestyrkan - den mörka sidan

Det finns två väldigt olika sidor av den senaste veckan. Det finns en ljus sida och det finns en väldigt mörk och ingen av dom kan existera utan delar av den andra, men slutet är alltid ljus som en strålande stjärna. Vårt barn kom till världen efter att min kropp krystade ut henne på ren jävla vilja. Jag var inte i rummet, jag var utanför bortom beyond, och när det var klart andades jag lustgas tills jag blev medvetslös. Och dom lät mig. Andreas stod bredvid barnläkarna i nåt annat rum och var helt övertygad om att hans barn, vårt barn, höll på att dö. Det gjorde hon absolut inte. Hon var bara medtagen efter pärsen. Jag minns när Andreas kom in med henne och lade henne på mitt bröst. Jag hade precis slutat droga bort mig själv och hon som är mitt barn låg på mitt bröst och hennes hår (detta hår!) var vid min näsa och jag somnade bort i microsekunder hela tiden och kände ingentinghet. Det jag presterade söndagen den 1 maj är ingenting annat än en atombomb till kraftansamling och fokus. Det är min livlina i det här, att jag gick genom hell men jag var en warrior en amazon en fucking queen. Personal, både sån som var där när det hände och alla läkare, barnmorskor och sköterskor som vi träffat de senaste dagarna är bestörta till tårar över hur vi har hanterats och över varför det inte bröts. Barnmorskan som var där under det sista passet har gråtit vid bägge dom tillfällen vi har träffats efteråt. Min perfekta lilla bebis fick spendera första dygnet på neonatal med sladdar i kroppen och nålstick i händer och fötter. Vi har hela tiden vetat att hon mår bra och att vi inte har nåt att oroa oss för och Ellen har med all tydlighet visat från första sekunden att hon är en så jävla trooper och att hon är helt på det klara med att mamma och pappa är det bästa som finns. Alltså hon är min idol, min hjälte, mitt hjärtas största kärlek. Att känna hennes lilla kropp mot min, se hennes blick i min, få hennes doft i näsan är magiskt. Givet att hon hade fått förbli opåverkad av förlossningen istället för medtagen så hade jag gjort exakt samma grej igen redan idag.

4 kommentarer:

Johanna sa...

Hjältar!

Anonym sa...

Har undrat så hur det gått för dig och oroligt undrat om de senaste dagarna varit jobbiga för er, och det har de.
Men så skönt att ni är hemma nu. Hoppas ni alla mår bra och får fortsätta göra det.
Grattis till er.

/MaritaBw

stambyte sa...

Åh vilken kämpe du är. Och vad fint att hon är här, fy fan vad du har gjort det bra.

Johan sa...

Nu blev det lite halkigt i ögonen.