fredag, maj 6

Viljestyrkan - den andra sidan

Fast förlossningen slutade med två timmars krystvärkar, sugklocka och en medtagen bebis så kan jag nästan ändå säga att kanske 70% av förlossningen var fantastisk och ascool och just den delen skulle jag lätt göra igen precis närsomhelst. Alltså problemet med förlossningen var att den gick bra tills den inte gjorde det på nåt sätt och mitt fokus och sätt att hantera smärta gav ett förlängt förlopp. Alltså det är inte MITT fel, men det är en anledning. Det som gick fel var att jag fick hålla på i totalt 78 timmar från att vattnet gick där värkarna gick asbra tills dom inte gjorde det och då sattes det värkstimulerande dropp som också gick bra tills det inte gjorde det. Det som gick fel var att vi har träffat inte mindre än fyra läkare innan förlossningen för att undvika ett långdraget förlopp med risker för mig och barnet i slutändan. Det som gick fel var rutinerna i överlämningen där ingen läste ordentligt i journalerna och ingen heller riktigt lyssnade på oss. Det som gick fel var att den egentliga tiden vi var på förlossningen var 18 timmar och majoriteten av den tiden förlöpte precis som den skulle och dom två dygnen som jag hade värkar på hemma som stannade av vid två tillfällen ignorerades trots att det ju borde ha vägts in att jag inte hade vare sig ätit ordentligt eller sovit på tre dygn. Det som gick fel var att inga värden visade att nånting var fel. Förutom att det gick för långsamt och min livmoder var tröttare än resten av mig och läkarna gjorde felbedömningar.

Det som gick rätt var att jag på fullaste allvar tyckte att värkarna var helt okej att hantera fram tills att jag var öppen 10 centimeter. När vi kom in till sjukhuset för "igångsättning" två dygn efter vattenavgång så hade jag öppnat mig fyra centimeter när jag trodde att inget hade hänt hemma och eftersom jag fortfarande skrattade och pratade och var uppe och gick under tiden så kände jag mig som kanske bäst i världen på att föda barn och planerna på snitt sköts på framtiden eftersom allt gick bra. Fram till att jag var öppen sju centimeter körde jag på TENS och lustgas och dansade i rummet till Beyonces Girls och hittade kraften i girlpower och tyckte livet var helt okej. Sen fick jag epidural och sov i två timmar och sen började det bli tufft, men jävligt coolt att ta värkarna men det gick absolut bra. Klart det inte var skönt, men jag hade förväntat mig smärtor som inte går att hantera och det här var klart hanterbart. Sen stannade allting av, dom höjde värkdroppet helt bisarrt och drog ner på epiduralen så jag skulle känna ordentligt. Fy fan. Men skit i det nu, för nu pratar vi om ljuset. All tid fram tills dess var svinhäftig. Vi hade kul och kramades och var ett team och jag hade superfina värden och bebisen också och alla ba FAN DU ÄR SÅ JÄVLA GRYM PÅ DET HÄR! Det tar jag med mig.

Det andra jag tar med mig är att jag har fucking världens coolaste snippa och att sugklocka in all fairness inte alls måste sluta i totalt blodbad. Jag fick knappt en grad två bristning (slemhinna, inga muskler eller nåt) som ändå syddes i operationssal på grund av att den satt långt in. Jag förväntade mig att ha så jävla ont så jävla länge redan när jag tänkte att vi skulle ha en normal förlossning, men in all fairness så var jag öm dom två första dagarna och sjukt svullen i kroppen av vatten typ tills idag, men jag har inte haft nåt ont. Inte ens lite lite mensvärksaktigt efteråt när livmodern drog ihop mig.

Sen ska vi också prata om personalen både på neonatal och på BB. Jävlar vilka fantastiska människor! Att vi nästan är förbi det jobbiga är till stor del för att vi har fått möjlighet att prats om det och bli stöttade och få all information som bRs går att få och kuratortider och extramöten och och och. Allt.

Det sista är såklart min dotter. Jag har liksom BYGGT henne I MIN KROPP. Shit vad det är coolt. Jag kommer göra det igen om vi kan.

2 kommentarer:

Den där om Jenny sa...

Åh Linn, sån hjälte du är. Och det lilla Ellen-ljuset! <3

minahistorier sa...

<3!!! det verkar så himla häftigt och overkligt allt det där. och att sen komma hem med ett barn! sjukt. Ellen är förresten typ finaste namnet!