lördag, maj 21

Världens kortaste långsinthet

Vi är sams nu. Ingen ska skilja sig. Vi ska äta hemmagjorda hamburgare och kramas ikapp. Bebin har fått bada och luktar ljuvligt och ler i sömnen. Allt blir bra.

4 kommentarer:

Johanna sa...

Fint att höra :)

Anonym sa...

Åh Gud, sån igenkänning ändå. Första året var verkligen en prövning för vårat förhållande. Nu, starkare än någonsin. Då var jag typ i chock att jag skaffat barn med en sån jävla skitstövel. Från att blivit behandlad som en prinsessa hela graviditeten till att ha en kille som typ sov räv varje gång ungen skrek och som klagade på trötthet när det var jag som ammade varannan timme varje natt.
Att bli mamma gav mig dessutom mycket mer skinn på näsan och konflikträdslan var som bortblåst. Hehe.
Var inte beredd alls på att tampas med själva förhållandet när man fokat så mycket på bebis och föräldrabiten.
Men det är ändå ett starkt band man får till varandra som föräldrar, dom enda personerna i hela världen som kan älska den där ungen på samma sätt. /hannamag

Anonym sa...

Asså, det är fasen inte lätt med familjedynamiken när det kommer bebis. Mer än man trott som ska falla på plats och definieras på nytt.
Kram!

Lfthmn

Mirijam sa...

Läste någon gång om några som hade sagt typ att "inget vi säger eller gör under barnets första år gills eller får hållas emot en i framtida bråk". Lite den har vi kört på också :)